militär. Född d. 3 maj 1737. Föräldrar: öfversten frih. Johan Hastpher och friherrinnan Margareta Elisabet Stackelberg.
H., hvilken 1753 blef fänrik vid Jämtlands regemente, hade därstädes avancerat till major 1763, då han tog transport till Finland. Han blef först major vid Björneborgs regemente och därefter öfverstelöjtnant vid Åbo läns regemente. 1775 nödgades H. af fruktan för bysättning lämna landet, men befordrades 1776 till öfverste för Åbo läns regemente och 1781 till chef för Savolaksbrigaden. Tacksamheten mot Gustaf III visade sig ock däri, att H. vid 1786 års riksdag var en af cheferna för riddarhusets rojalistiska minoritet, men var dock ej af nog varaktig beskaffenhet att hindra honom från deltagande i Anjalaförbundet. H., som visade sig mycket vacklande, hade bl. a. ett möte med Sprengtporten, som var i rysk tjänst, och fick af denne löfte om pengar och anställning, mot det att H. med sina trupper skulle hjälpa till att skilja Finland från Ryssland. Sedan hans komplotter blifvit upptäckta, blef han dömd till döden, men benådad af Gustaf, med förlust af ära och ämbete: »emedan,» såsom orden i konungens bref lyda: »K. Maj:t haft afseende på hans förut visade trohet och tillgifvenhet».
H. begaf sig sedan ur Sverige först till Köpenhamn och sedan till London. Olika rykten gingo sedan om hans vistelseort. Enligt en berättelse skulle han gått öfver till Ostindien, såsom öfverste i engelsk tjänst; enligt annan version skulle han ha uppehållit sig Hamburg, såsom handlande i kompani med sin olyckskamrat, baron Klingspor. Sina sista lefnadsår tillbragte han såsom brigadgeneral i rysk tjänst och dog 1809 i Hvita Ryssland.
Gift 1765 med grefvinnan Fredrika Brigitta Bonde.
