Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hastpher, Jakob Johan - 2. Hastpher, Berndt Johan - Haupt, Georg - Hazelius - 1. Hazelius, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Peters segrar, blef orsaken till Sveriges förlust
af Östersjöländerna.
Nästan alla samtida författare
beskrifva H. som en föraktlig och dålig
människa; icke blott okunnig, utan hatande kunskaper
samt därjämte falsk, elak och egennyttig,
så att han å ena sidan tog mutor af hvem som
helst och å den andra utsög underlydande krigsbefäl
och soldater. H., som 1690 blef fältmarskalk
och kansler för universitetet i Dorpat,
erhöll redan 1678 friherrlig värdighet.
Död i Riga d. 24 dec. 1695.
Öfver hans graf,
i Västra Vingåkers kyrka i Södermanland, reser
sig en praktfull minnesvård, som i en prunkande
inskrift försäkrar eftervärlden, att H. var
en stor och vördnadsvärd man.
2. Hastpher, Berndt Johan, militär. Född
d. 3 maj 1737. Föräldrar: öfversten
frih. Johan Hastpher och
friherrinnan Margareta Elisabet
Stackelberg.
H., hvilken 1753
blef fänrik vid Jämtlands regemente,
hade därstädes avancerat
till major 1763, då han tog transport
till Finland. Han blef först
major vid Björneborgs regemente och därefter öfverstelöjtnant
vid Åbo läns regemente. 1775 nödgades
H. af fruktan för bysättning lämna landet,
men befordrades 1776 till öfverste för Åbo läns
regemente och 1781 till chef för Savolaksbrigaden.
Tacksamheten mot Gustaf III visade sig ock
däri, att H. vid 1786 års riksdag var en af cheferna
för riddarhusets rojalistiska minoritet, men
var dock ej af nog varaktig beskaffenhet att hindra
honom från deltagande i Anjalaförbundet. H.,
som visade sig mycket vacklande, hade bl. a. ett
möte med Sprengtporten, som var i rysk tjänst,
och fick af denne löfte om pengar och anställning,
mot det att H. med sina trupper skulle
hjälpa till att skilja Finland från Ryssland.
Sedan hans komplotter blifvit upptäckta, blef
han dömd till döden, men benådad af Gustaf,
med förlust af ära och ämbete: »emedan,» såsom
orden i konungens bref lyda: »K. Maj:t haft
afseende på hans förut visade trohet och tillgifvenhet».
H. begaf sig sedan ur Sverige
först till Köpenhamn och sedan till London.
Olika rykten gingo sedan om hans vistelseort.
Enligt en berättelse skulle han gått öfver till
Ostindien, såsom öfverste i engelsk tjänst; enligt
annan version skulle han ha uppehållit sig i
Hamburg, såsom handlande i kompani med sin
olyckskamrat, baron Klingspor. Sina sista lefnadsår
tillbragte han såsom brigadgeneral i rysk
tjänst och dog 1809 i Hvita Ryssland.
Gift 1765 med grefvinnan Fredrika Brigitta Bonde.
Haupt, Georg, ebenist. Född 1741 i Stockholm.
Föräldrar: snickaremästaren Elias Haupt
och Magdalena Vogel.
H. lärde, att börja
med, yrket å fäderneverkstaden, som efter den
äldre Haupts år 1744 timade död öfvertagits af
modern, men inskrefs 1754 som lärling på fem
år i J. K. Ecksteins snickareverkstad, ehuru han
ännu icke fyllt de 14 år, som man enligt skråordningen
borde ha för att kunna antagas till lärgosse.
På 1760-talet arbetade H. utomlands, i
England och Frankrike; till Paris torde han anländt
i midten af 1760-talet, där han måhända arbetade
hos Jean-François Leleu, en i marketeri särdeles
skicklig mästare. I Paris slöt sig H. till »den klassiska
riktningen» (Ludvig XVI:s stil) inom möbelhandtverket,
hvars mest lysande namn han sedan
skulle bli i Sverige, dit han återvände från England,
där han vistades sommaren 1769. I juli
s. å. erhöll H. k. fullmakt som hofsnickare
hos Adolf Fredrik och i slutet af år 1770
mästerskap inom Stockholms snickareämbete.
Följande år är han inflyttad i den verkstad,
Smålandsgatan n:r 40, som han innehade till sin
död, hvilken inträffade i sept. (?) 1784.
Bland de af H. utförda sakerna, särskildt byråerna
finnas verkliga praktstycken, hvilka också på
auktioner i senare tider betalats med kolossala
summor. De Hauptska möblerna finnas på museer
i in- och utlandet, däribland på Kensingtonmuseet
i London och Nordiska museet i Stockholm,
på k. husgerådskammaren samt hos samlare
i Sverige och annorstädes.
Af d:r John Böttiger utkom 1901 Kungl. hofschatullmakaren
och ebenisten Georg Haupt. En studie till
1700-talets konstslöjdhistoria.
Gift 1: 1771 med Anna Elisabet Linning; 2: 1779 med
Sara Katarina Thuring.
Hazelius. Äldsta kände stamfadern Hans
var bonde i Hassela by i Helsingland. Släktnamnet
antogs efter Hassela af Hans’ sonsons
son Petrus, f. 1644, d. 1704, komminister i
Bergsjö.
Hazelius, August, militär, skriftställare.
Född i Stockholm d. 18
april 1797. Föräldrar: handl. Johan
Hazelius och Lovisa Dorotea
Keyser.
Utexaminerad 1814
från krigsakademien på Karlberg,
anställdes han vid fältmätningsbrigaden
af ingenjörkåren och
deltog i det korta fälttåget mot
Norge s. å. Sedermera befordrad inom ingenjörkåren
till löjtnant 1821, avancerade han efterhand
till kapten 1829, major 1844 och öfverstlöjtnant
1848, utnämndes 1856 till öfverste och
chef för topografiska kåren samt blef 1862 generalmajor.
1831 inrättade H. i hufvudstaden
en läroanstalt för unga officerares bildande och
förestod densamma till 1856, själf författande
de erforderliga läroböckerna i krigskonstens
särskilda delar. 1830 hade han redan blifvit
anställd som lärare i taktik, strategi och krigshistoria
vid artilleriläroverket i Marieberg, hvilken
befattning han innehade till 1858.
1843 valdes H. till sekreterare i Krigsvetenskapsakad.,
en plats, som han bibehöll i tjugu
år, och förordnades, efter att förut tjänstgjort
som ordonnansofficer hos Carl Johan, 1844 till
adjutant hos Oscar I.
I många riktningar
använde H. sina rika krafter och saknades aldrig,
där hans vidsträckta insikter och ovanliga skriftställaretalang
kunde bidraga till det allmännas
gagn. I yngre år uppträdde han mest som författare
i militära ämnen, och om hans kunskaper
på detta område vittna bland annat hans läroböcker
för krigsskolan. Med åren utsträckte sig
hans nit till hela vårt undervisningsväsende, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
