Född i Reval d. 11 dec. 1647. Föräldrar: manrichtern Evald Jakobsson Hastpher och Emerentia Veronica von Mengden. H. började sin bana 1666 som musketerare vid ett af garnisonsregementena i Riga. Följande året begaf han sig till Stockholm, där han anställdes som hofjunkare hos den unge konungen, hvars ynnest han i hög grad visste förvärfva sig. Men en annan sak påskyndade ännu mer hans lycka, nämligen hans kärlekshandel med riksrådet Göran Flemings änka, Sigrid Gyllenstierna, hvilken förbindelse ledde till sådana följder, att den högättade friherrinnan måste gifva sin hand åt H., som då var blott kapten. Härigenom kom han i släktskap med de efter hvarandra mäktiga gunstlingarna Johan Gyllenstierna och Klas Fleming, hvilket naturligtvis hade ett gynnsamt inflytande på hans befordringar. Också finnes väl knappast någon svensk man, som gjort en hastigare lycka. Ifrån att 1674, då han gifte sig, vara blott adelsman och kapten vid gardet, var han tretton år senare, 1687, grefve, ehuru han introducerades först 1689, generallöjtnant, k. råd och generalguvernör öfver Livland. I sistnämnda egenskap handhade han reduktionsverket i den åt honom anförtrodda provinsen, men på ett så hårdt och skoningslöst sätt, att man sagt, att hatet till H., lika mycket som Carl XII:s olyckor och tsar Peters segrar, blef orsaken till Sveriges förlust af Östersjöländerna.
Nästan alla samtida författare beskrifva H. som en föraktlig och dålig människa; icke blott okunnig, utan hatande kunskaper samt därjämte falsk, elak och egennyttig, så att han å ena sidan tog mutor af hvem som helst och å den andra utsög underlydande krigsbefäl och soldater. H., som 1690 blef fältmarskalk och kansler för universitetet i Dorpat, erhöll redan 1678 friherrlig värdighet.
Död i Riga d. 24 dec. 1695.
Öfver hans graf, Västra Vingåkers kyrka i Södermanland, reser sig
en praktfull minnesvård, som i en prunkande inskrift försäkrar
eftervärlden, att H. var en stor och vördnadsvärd man.
