Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmberg, Axel Emanuel - Holmberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1870-talet än på någon svaghet i H:s egen
vetenskapliga ståndpunkt. Samma omdöme kan gälla
om hans nästa större arbete, ursprungligen
offentliggjordt i form af föreläsningar: Nordbon
under hednatiden (1852–54; ny uppl. 1871). Detta
arbete syftade att vara en "populär framställning af
våra förfäders äldsta kultur" och kan utan öfverdrift
nämnas som en af banbrytarna för det nu så lifliga
intresset för våra fornminnen; men i såväl metod som
slutföljder är det numera föråldradt. Efter sexton
års tjenstgöring som pastorsadjunkt bosatte sig H. i
hufvudstaden som författare, emedan prestämbetet
egentligen aldrig stämt öfverens med hans lynne och
vetenskapliga sysselsättningar. I Stockholm kallades
han till sekreterare i den komité, som af regeringen
nedsatts att undersöka grunderna för städernas
beskattning, samt uppträdde derjämte som föreläsare
och författare. Af literära arbeten från dessa år
kunna nämnas Hasslidalen och en liten färd i Schweitz
(1851) och Carlsbad (1856) samt en mängd uppsatser i
tidningar och kalendrar, i synnerhet i "Illustrerad
tidning", der han meddelade en och annan skildring,
som visade hans ovanliga berättaretalang och friska
lynne i full glans. Bland hans skrifter märkas
ytterligare Några ord om det ömkliga tillståndet på
kongl. och hvitfeldtska stipendiigodsen i Bohus län
(1848), ett varmhjertadt inlägg för de illa handterade
bönderna, samt Dragsmarks kloster och sagan om Axel
och Valborg (1856). – H. afled i Stockholm d. 6
Juni 1861. -rn.
Holmberg, Henrik Johan, finsk naturforskare,
född i Kökars kapell på Åland d. 3 Jan. 1818,
blef student 1839 och inskrefs 1841 såsom extra
konduktör vid finska bergsstaten. Med anledning
af ett guldfynd vid norra stranden af Kemi elf
uppdrog finska regeringen 1846 åt honom att närmare
undersöka förhållandet. Vid Lappmarkens gränser fann
han visserligen guld, men för litet för att lemna
någon utsigt till vinst. Samtidigt hade emellertid
guldlagren i Kalifornien upptäckts, och H. beslöt
att der försöka tillgodogöra sig sin erfarenhet såsom
guldvaskare. 1850 anlände han till Valparaiso, men
afskräcktes af de underrättelser han der fick om
tillståndet i Kalifornien från att fortsätta sin
färd och begaf sig i stället till ön Sitka (vid
Nord-Amerikas vestra kust, i det forna ryska Amerika),
der han under ett års tid gjorde rika naturhistoriska
samlingar samt studerade språk och etnografi. 1852
återkom han till Finland och utvecklade sedermera en
mångsidig författareverksamhet. Sina iakttagelser
öfver folkslagen i det ryska Amerika nedlade han
i en i Finska Vetenskaps-societetens Acta (T. IV
och VII) intagen afhandling: Etnographische skizzen
über die völker des russischen Amerika. Derjämte
utgaf han tvänne arbeten öfver Finlands geologiska
förhållanden: Mineralogischer wegweiser durch
Finland (1857) och Materialien zur geognosie Finlands
(1858). Under en tid var han äfven anställd såsom
biträde vid ordnandet af universitetets historiska
museum samt utgaf, förutom en katalog öfver museet,
en framställning af de
finska fornfynden från sten- och bronsåldern, Förteckning
och afbildningar af finska fornlemningar (1863), det
första utförligare arbete i detta ämne. I slutet af
1850-talet företog han med understöd af statsmedel
en resa till Sverige och Norge för att studera
fiskeriväsendet och utnämndes 1860 till inspektör för
fiskerierna i Finland. Död d. 23 Dec. 1864. R. T-dt.
Holmberg, Emilie Augusta Kristina, tonsättarinna,
född i Stockholm d. 6 Maj 1821, uppträdde vid 15
års ålder som komponist med ett häfte sånger, hvilka
snart ökades, och af hvilka flere (delvis till hennes
egna ord) vunno stor popularitet, t. ex. Göken gal i
lunden; Sof oroliga hjerta, sof; Till skogs en liten
fogel flög. 1841 inrättade hon ett musikinstitut
i Stockholm och 1844 gifte hon sig med bruksegaren
P. H. Hammarsköld, hvilken hon följde till Amerika,
der hon på konstresor genom unionens förnämsta städer
skördade triumfer såsom pianist och sångerska. Efter
ett par år blef hon organist vid Peterskyrkan
i Charlestown, hvarest hon dog d. 28 Mars 1854.
A. L.
Holmberg, Gustaf Verner, finsk landskapsmålare, föddes
d. 1 November 1830 i Helsingfors. Sedan han derstädes
tagit studentexamen, 1848, växte hos honom alltmer
böjelsen att egna sig åt konstnärsbanan. 1853 begaf
sig H. till Düsseldorf, der han kom i god skola
hos norrmännen Gude och Bodom. Särskildt utöfvade
den förre ett stort inflytande på H:s utveckling
som landskapsmålare. Hans talang mognade under den
förträffliga ledningen förvånansvärdt hastigt,
och inom några år stod han som sjelfständigt
arbetande konstnär icke ovärdigt vid sidan af sin
lärare. Sin första stora tafla, Höstmorgon, utställde
han i Düsseldorf 1856, och med den grundlades hans
konstnärsrykte. Under sina fyra återstående lefnadsår
utvecklade han en stor produktivitet. Icke mindre
än omkr. 80 originallandskap säges han derunder
hafva målat. Omkr. en tredjedel torde hafva kommit
till hemlandet, de öfriga såldes till främmande
land. Erkännande kom honom från många håll till
del. Så erhöll han anbud att blifva professor
i landskapsmålning vid den nya konstakademien
i Weimar, en utmärkelse, som han likväl afböjde.
Han afled d. 24 Sept. 1860 i Düsseldorf. –
Den finska naturen lemnade H. de flesta motiven
för hans taflor, men äfven från Tyskland hemtade
han sina ämnen. Hans landskapstaflor utmärka sig
genom korrekt teckning, kärleksfull uppfattning
af naturen, enkel och flärdlös komposition samt
en något blek, men harmoniskt verkande kolorit.
H. af S.
1. Holmbergsson, Johan, rättslärd, universitetslärare,
föddes i Hernösand d. 24 Juni 1764, blef student
i Upsala 1781 och promoverades till filos. magister
1788. Efter aflagd jur.-kand.-examen utnämndes H. 1790
till docent i kyrkolagfarenheten. Under bibehållande
af docenturen tjenstgjorde han såsom vice notarie i
Svea hofrätt 1794–99, hvarefter han under två terminer
förordnades att i Upsala upprätthålla juris oecon. et
commerc. professorns ämbete. Sedan H. sökt båda de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
