Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holm, Peder Edvard - Holm, Per Daniel - Holm, Hans Jörgen - Holm-amiral, sjöv., titel på den person, som på 1600-talet, då svenska örlogsflottan förnämligast var förlagd i Stockholm, vid den s. k. Skepps- l. Amiralitetsholmen, förde öfverbefälet vid stationen och hvarfvet - Holmberg, Adam Peter - Holmberg, Axel Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under den franske revolution og Napoleons krige fra
1791 til 1807 (2 del., 1875) m. fl. Derjämte har
han i den danska bearbetningen af Cantús "Storia
universale" författat Nordens historia under perioden
1848–63. C. R.
Holm, Per Daniel, landskapsmålare, föddes i Malingsbo
prostgård i Dalarna d. 11 Sept. 1835. Efter att hafva
genomgått Teknologiska institutet (1855) utförde han
en del ritningar till beskrifningen öfver fregatten
Eugenies verldsomsegling, med hvilket arbete han
fortfor till 1856, då han anställdes som maskinritare
vid Köping–Hults jernväg. H. lemnade dock snart denna
befattning och blef å nyo tecknare, hvarjämte han
antogs till ritare vid Vetenskapsakademiens zoologiska
museum. Genom denna sysselsättning vaknade åter hos
honom den alltifrån barndomen närda lusten för en
rent konstnärlig verksamhet. Han började derför
öfva sig i landskapsmålning för Nils Andersson och
ingick derjämte som elev vid Akademien för de fria
konsterna. Under det han genomgick dennas läroverk,
företog han äfven studieresor till Värmland, Jämtland,
Lappland och Norge. 1862 erhöll han k. medaljen
för ett landskap från Lappland och blef 1863 agré
af akademien. Under åren 1864–67 reste han som
konstpensionär. Han begaf sig först till Düsseldorf,
derefter till München och Karlsruhe samt slutligen
till Paris, der han vistades hela året 1867. Under
dessa år gjorde han åtskilliga utflykter åt olika
håll, somliga ganska långa. 1871 blef H. ledamot
af Akademien för de fria konsterna och kallades,
efter att flere gånger hafva förestått professuren i
landskapsmålning, till vice professor 1873. Vid den
nya organisationen af Nationalmuseets konstafdelning
erhöll H. 1881 k. förordnande som konservator samt
utnämndes s. å. till professor i landskapsmålning vid
akademien efter att från 1873 hafva uppehållit denna
professur. – Trots sina utländska studier har H. i
såväl uppfattning som teknik hållit sig sjelfständig
och nationel, en särdeles i vår nyaste konst ovanlig
företeelse. Tre af hans taflor: Landskap med figurer,
från Qvickjocks lappmark (1862), Utsigt från
Vestmanlands bergslag (1869) och Svenskt skogsparti
(1870), hafva införlifvats med Nationalmuseets
samlingar. Dessutom har H. utställt en mängd arbeten i
akademien och konstföreningarna, hvilka taflor blifvit
spridda på enskilda händer. Han har jämväl lemnat
teckningar för en del färgtryck i C. A. Petterssons
"Lappland" samt äfven för träsnittet utfört ej få
mindre arbeten, af stor finhet och stämningsfullhet.
-rn.
Holm, Hans Jörgen, dansk byggmästare, född i Köpenhamn
1835, studerade arkitektur vid konstakademien och
under Herholdt samt vann 1867, efter en längre
studieresa, den mindre guldmedaljen och blef 1873
medlem af akademien. Bland hans arbeten må nämnas
Den inre utsmyckningen af Frijsenborg, Sundby
kyrka och Ordrups kyrka. Under en lång följd af
år har han verkat som lärare vid konstakademien.
Ph. W.
Holm-amiral, sjöv., titel på den person, som på
1600-talet, då svenska örlogsflottan
förnämligast var förlagd i Stockholm, vid den s. k. Skepps-
l. Amiralitetsholmen, förde öfverbefälet vid
stationen och varfvet. Ehuru stora flottan (1680)
förlades till Karlskrona, bibehölls titeln vid
Stockholms station långt in på 1700-talet. Vid
Karlskrona station fanns i stället en vice
holm-amiral, som var chef för skeppsbyggeriet,
smedjorna och repslageriet. L. H.
Holmberg, Adam Peter, dekorationsmålare, f. 1762,
ingick i målarelära i Stockholm och kom der att äfven
arbeta under Desprez, såsom en af hvars skickligaste
lärjungar han omtalas. 1798 blef H. af målareämbetet
antagen till mästare utan uppvisande af mästerstycke,
och alla hans samtida äro ense om att han var
utmärkt i sitt fack. Emellertid har icke H. undgått
dekorationsmålarens vanliga lott att, trots samtidens
loford, förgätas af efterverlden, som ej mer har
tillgång till sjelfva de arbeten, hvilka skapade hans
rykte. Man känner icke ens namnet på något stycke,
till hvilket H. skulle målat dekorationerna. Han var
för öfrigt en i sitt kall driftig man, dekorerade
flere rum på k. slottet och anlade ett tapettryckeri,
från hvilket många väggdekorationer i pompejansk stil
utgingo, äfven dessa nu alldeles försvunna. H. afled
i Stockholm d. 19 Maj 1819. -rn.
Holmberg, Axel Emanuel, fornforskare, författare,
föddes i Stockholm d. 27 April 1817. Han var son
till en skomakare Lindgren, men upptogs som eget
barn af en hemmansegare H., hvars namn han sedan
antog. Efter fulländade elementarstudier åtföljde
han fosterföräldrarna till Halland och egnade sig
der en tid åt landtbruk. Slutligen återtog han
sina studier, reste till Lund och tog derstädes
dimissionsexamen. Sedan H. blifvit prestvigd, fick
han som pastorsadjunkt sin tjenstgöring i Bohus
län, inom Bullarens härad. Der egnade han sig med
sin karakters hela kraft åt fornforskningen och
topografien. Den första frukten af hans studier blef
Bohusläns historia och beskrifning (1842–45; 2:dra
uppl., ombesörjd af Brusewitz, 1867). Detta arbete
gjorde epok i den svenska landskapsbeskrifningen,
ej blott genom den raska och likväl omsorgsfulla
skildring af Bohus läns historia, som inledde det,
utan äfven genom teckningarna af folklifvet och den
egendomliga natur, som här upplåter sig, genom de
rikhaltiga arkeologiska uppgifterna samt genom en
stil, som gör verket behagligt och lättläst. Hans
nästa stora verk, Skandinaviens hällristningar
(1848–49), blef genom de många afbildningarna och
den om vidsträckt beläsenhet vittnande texten ett
hufvudverk, hvars förtjenster, trots de nyare
framstegen inom arkeologien, ej ännu ställts
i skuggan. Honom tillkommer här ej endast den
vetenskaplige bearbetarens, utan äfven till stor
del upptäckarens ära. Väl voro åtskilliga af dessa
märkliga minnen kända före hans tid; men ganska många
uppdagades först af honom under hans mångåriga resor
och vandringar inom Bohus län. Att hans försök till
deras förklarande och hans vetenskapliga bestämning
af tiden för deras tillkomst ej längre äro fullt
hållbara, beror mera på arkeologiens ofantliga
utveckling under 1860-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
