Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holbein, Hans, den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarmed hans förhållande till de tongifvande i Basel
var befäst; och under de följande 10 åren utvecklade
den unge mästaren en vidsträckt verksamhet, som
fortfor till hans afresa till England 1526. Till
denna tids arbeten hörde först och främst åtskilliga
nu tyvärr förstörda väggmålningar, såsom de, med
hvilka han 1517 både innan- och utantill prydde
"schultheiss" J. von Hartensteins hus i Luzern
(nedrifvet 1824; kopior i Luzerns Bürgerbibliothek),
fasaddekorationer på borgarehusen i Basel (der H. 1519
upptogs i målareskrået), utsmyckade i renaissancestil,
samt hans mest monumentala skapelse: väggmålningar
i Basels rådhussal (började 1521, fulländade under
en senare tid af hans lif, men förstörda af fukt
redan före århundradets slut). Ämnet för dessa var
"nödvändigheten af opartisk rättsskipning", och de
äro kända genom teckningar, smärre kopior och äfven
några fragment (i Basels museum). Dernäst märkas
H:s s. k. "visirungen", utkast för glasmålningar,
i hvilka han visade sin förmåga att fylla rummet
med renaissanceornamentik och att med kraftfull
realism ställa lefvande figurer i sammanhang dermed
(ypperliga exempel i Basels museum). – Af religiösa
eller kyrkotaftor från denna tid finnas flere i
behåll, ehuru en mängd troligen förstördes i den
bildstorm, som 1529 gick fram öfver Basel. Bland
dessa märkas följande: midtstycket af Nattvarden
(i Basel), som visar så påtaglig slägtskap med
Lionardo da Vincis berömda fresk i Milano, att många
forskare deri trott sig finna anledning att antaga ett
besök i Italien af Holbein; vidare Kristus som död,
liggande utsträckt i kroppsstorlek, med förfärlig
realism återgifvande ett lik, men underbart modellerad
(i Basel); dernäst den härliga madonnan i Solothurn
(1523), ett af H:s förnämsta verk, med två mäktiga
figurer: en biskop och en riddare, på hvardera sidan
om den heliga jungfrun, i hvilken mästaren antages
hafva återgifvit sin hustru; samt, mest berömd af
alla, den 1526, näst före H:s afresa till England,
målade Meyerska madonnan, känd i hela verlden,
särskildt genom den i början af 1870-talet utkämpade
häftiga striden angående företrädet af det exemplar,
som länge beundrats i Dresden, eller det under
Holbein-utställningen i nämnda stad 1871 vid dess
sida upphängda exemplaret från Darmstadt, hvilket
senare af flertalet bland de kritiske domarena ansågs
vara original, under det att det förra förklarades
vara en senare, delvis förändrad, men af en duktig
målare utförd kopia. Till denna tid hör äfven en följd
af porträtt, bland hvilka särskildt må framhållas
några bilder af Erasmus, en i Longford-Castle nära
Salisbury, en i Louvre och en i Basel, alla tre målade
1523, samt ett par märkvärdiga bilder af en tvetydig
dam i Basel, en gång framställd såsom grekisk hetär,
en annan gång som Venus med Amor. – Men dessutom var
H. under denna tid ifrigt sysselsatt såsom tecknare
för träsnitt, bestående dels af illustrationer,
titelblad och initialer till klassiska författare,
som trycktes hos Froben, och illustrationer till
bibeln, som
trycktes hos Wolff och Petri i Basel (bland
hvilka märkas 21 illustrationer till Johannes’
Uppenbarelse), skurna 1523–26 af Hans Lützelburger,
Tysklands förnämste formsnidare, dels af ett par
stora följder, den ena utgörande 91 blad bilder till
Gamla testamentet, den andra innehållande H:s berömda
Dödsdans (se d. o.). Till denna hade han fått impuls
genom ett blad af Burckmair och genom de i Schweiz
målade framställningarna af ämnet, medan han sjelf
på sitt eget vis, drastiskt och gripande, framställt
dödens tragedi i en mängd slående enstaka scener, i
hvilka en bitter humor ej saknas. Af dessa benrangel
i dödsdansen kan man se huru obetydlig H:s anatomiska
insigt var; så mycket säkrare var han i skildringen
af den yttre, för ögat synliga formen.
För de dåliga tidernas skull lemnade H. 1526
hustru och barn i Basel och reste till London,
med rekommendation från Erasmus till den engelske
statsmannen Thomas Morus. I London blef H. uteslutande
porträttmålare, och han utvecklade dervid sin konst
till en fulländning, som af få blifvit hunnen, af
ingen öfverträffad. Främst målade han Th. Morus och
dennes familj (den förres porträtt af 1527 finnes
i enskild ego i England; en stor vattenfärgsbild
med hela familjen, 10 figurer, är förkommen, men
originalskissen ses i Basels museum). Andra lika
mästerliga porträtt äro t. ex. det af ärkebiskop
Warham i Canterbury, hvaraf en replik finnes i Louvre,
och en studie bland 87 med färgad krita utförda
porträtt-teckningar i Windsors bibliotek; vidare de
1527–28 utförda bilderna af Thomas Godsalve och hans
son John (i Dresden), af Sir Henry Guilford såsom
kunglig stallmästare (i Windsor) samt af astronomen
N. Kratzer och Sir Henry Wyat (bägge i Louvre). –
Mellan 1528 och 1532 var H. åter i Basel under
ifrig verksamhet. Han fullbordade då sina arbeten i
rådhussalen på ett sätt, hvarom ett par bibehållna
originalskisser bära vittne, nämligen såsom en af alla
tiders störste historie- och monumentalmålare. Den
ena skissen framställer Israels sändebud inför konung
Rehabeam, en komposition i strängaste stil, den andra
mötet mellan profeten Samuel och Saul, i spetsen
för sin här efter fälttåget mot amalekiterna. För
öfrigt målade H. i Basel flere porträtt, såsom (ännu
en gång) Erasmus (1530, nu i Parma) och Melanchthon
(1529, nu i Hannover) samt sin hustru och sina barn
(nu i Basel), hvarjämte han sannolikt då utförde
det träsnitt, "Erasmus im gehäus", som framställer
den lärde vännen under en renaissancebåge, med högra
handen hvilande på en satyrherm. – H. återvände till
England 1532 och målade der både monumentala bilder
och porträtt. Till de förra fick han beställning
af köpmännen i det hanseatiska gillehuset ("The
steelyard") i London, i det han först 1533 vid
Henrik VIII:s kröning åt dem utförde en festdekoration
(handteckning i Weigelska samlingen i Leipzig) och
sedan målade två stora friser i deras högtidssal,
framställande rikedomens och fattigdomens triumf i
allegoriska tåg, efter Mantegnas och Dürers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
