Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holback, Paul Henri Thierry (Eg. P. Heinrich Dietrich), baron d'H. - Holbein, Hans, den äldre - Holbein, Hans, den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur den allmänna inbillningen att menniskan har en
fri vilja, ehuru väl hon i sjelfva verket handlar
med samma nödvändighet som en död maskin. På samma
sätt har man ock ledt sig till tanken på en från
naturen skild Gud genom att på det absoluta väsendet
öfverflytta likheter från menniskans själslif,
hvartill kommit längtan efter en underbar hjelp. –
Genom insigt i naturens verkliga lagar och genom att
göra dessa till rättesnöre för sitt handlingssätt
samt stäfja sina lidelser blir det menniskan möjligt
att vinna sitt högsta goda, lycksaligheten. Medlen
dertill äro i hufvudsak fysiska. Psykologer och
läkare äro ock derför, enligt H., de, som bäst
äro i stånd att förhjelpa menskligheten till dygd
och lycksalighet. H:s förnämsta skrifter äro Le
christianisme dévoilé, ou examen des principes et
des effets de la religion chrétienne (1767), La
contagion sacrée, ou histoire naturelle de la
superstition (1768), Système de la nature, ou des
lois dit monde physique et du monde moral (1770;
ny uppl. 1821–22), som innehåller kärnpunkten
af H:s filosofiska system, Le bon sens, ou, idées
naturelles opposées aux idées surnaturelles (1772),
Le système social, ou principes naturels de la
morale et de la politique (1773), L’éthocratie, ou
le gouvernement fondé sur la morale (1776) samt
La morale universelle (1776; ny uppl. 1820).
L. H. Å.
1. Holbein, Hans. den äldre, hufvudmannen för den
i måleriets historia berömda familjen Holbein, var
son af en garfvare och föddes i Augsburg, sannolikt
1460 eller något senare. Sina första studier gjorde
han med Martin Schongauer till förebild, hvarjämte
hos honom skönjes äfven ett flandriskt inflytande,
dels i hans tidigaste porträttbilder, dels i
det lugn och den måtta, som utmärkte hans äldsta
kompositioner. Så är förhållandet i hans bevisligen
tidigaste arbeten, fyra bilder i Augsburgs domkyrka
från 1493, med gripande och naivt innehåll, samt
äfven i flere småbilder med madonnan och barnet,
hvilka särskildt påminna om flandrisk teknik. Men
detta inflytande undanträngdes snart af Schongauers
stil i flere stora följder af passionsbilder,
t. ex. den i dominikankyrkan i Frankfurt a. M.,
utgörande sju taflor (1502), m. fl. I dem återfinner
man förebildens våldsamma skildring af förloppet och
fula typer hos det åskådande folket, men derjämte
stundom vackra detaljer och alltid en slående förmåga
i individualisering och karakteristik, hvarförutom
färgen är harmonisk, glad och lysande. Flere bilder
i Augsburgs galleri visa samma riktning, men ock
ett afgjordt framåtskridande till en friare, mera
modern stil. – Med år 1508 inträdde en ändring
i H:s framställningssätt. Han lemnade sina gamla
typer och öfvergick till en bredare, mera storvulen
realism i det nya århundradets anda, hvarjämte han
gjorde bekantskap med renaissancens arkitektur och
ornamentik, hvilka han med fullt medvetande anbragte
i sina nya verk. Han var då omkr. femtio år gammal,
men hängaf sig med ungdomsfriska känslor åt den nya
stilen, som äfven visade sig i hans formgifning
och modellering. Utom ett vackert altarverk i
Augsburg, bland hvars bilder märkes Den hel. Anna
med madonnan och barnet (1512), samt ett manligt
porträtt i Darmstadt (1515) räknas till denna period
mästarens förnämsta verk: Sebastian-altaret (i
Münchens galleri), med S. Barbara och S. Elisabet på
dörrarnas insidor, ypperliga figurer, i synnerhet
den sistnämnda, som är utmärkt af en verkligt
kunglig storhet och adel. Till samma tid hör äfven
Lifvets brunn (nu hos konung Ferdinand i Lissabon),
med härliga qvinnofigurer kring madonnan och
stolt renaissance-arkitektur i vackert landskap
(1519). Denna målning, som förr ansetts vara ett
ungdomsarbete af den yngre Holbein, är mästarens
sista kända verk. Lika stor som i dessa kyrkobilder
var H. äfven i sina handteckningar, mest bestående
i skissboksblad, i hvilka han lägger i dagen sin
förmåga att uppfatta olika karakterer med den
största liflighet och de enklaste medel. En sådan
skissbok från 1502 finnes i Basel, men de flesta
bladen från hans mogenhetstid förvaras i Berlins
kopparstickssamling. Genom enkel behandling och
individuel uppfattning förebådar han i dessa
teckningar med silfverstift och penna sin store
son. – År 1517 måste H. för ledsamma ekonomiska
omständigheter lemna sin fädernestad och flyttade då
till Elsass. I Augsburgs "Handwerkerbuch der maler"
uppgifves han hafva dött 1524.
H:s broder, målaren Sigmund H. (d. 1540), lemnade
Augsburg 1518 och flyttade till Bern, der han blef
en ansedd och förmögen man. Inga verk af hans hand
äro kända. – H:s söner, Ambrosius H. (födelseår
och dödsår okända) och Hans H. d. y. (se nästa
art.), lemnade Augsburg redan före fadern och
flyttade till Basel. Den äldre af dem, Ambrosius,
var ganska begåfvad och arbetade vid sidan af
sin broder; men han måtte hafva dött tidigt,
ty 1519 gå spåren efter honom förlorade. Han
utmärkte sig mest genom sina teckningar,
berömda för humor och lätt uppfinningsgåfva. De
flesta af dem äro förvarade i Basels museum.
C. R. N.
2. Holbein, Hans, kallad den yngre, den föregåendes
son, en af den tyska målarekonstens störste
mästare, föddes i Augsburg 1497 och utbildade
sig till konstnär under inflytande af sin fader
och Hans Burckmair. Redan tidigt började hans
sjelfständiga verksamhet i Basel, der han vid unga
år slagit sig ned. Från 1515 eger man i behåll
af honom en i renaissance-stil tecknad boktitel
och en, 1871 återfunnen, bordskifva, målad med
humoristiska folklifsbilder. Från hans yngre
år härstammar äfven ett mästerligt illustreradt
exemplar af "Encomium moriae" (Dårskapens lof)
af Erasmus Rotterdamus. (Boken finnes nu i Basels
museum.) Sålunda kom H. genast i sin ungdom i beröring
med humanismens förkämpar i Basel, boktryckaren Froben
och skriftställaren Erasmus. Under de närmast följande
åren utförde han en del porträtt af framstående
personer, bland hvilka märkas borgmästaren Jakob
Meyer och hans fru (nu i Basels museum),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
