Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofbeslagskonst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johannes Kreisler in zufälligen makulaturblättern
(1820–22), Meister Floh (1822) äro några bland de
mest berömda af en serie berättelser, i hvilka en
af demoniska bilder och brokiga karikatyrer uppfylld
fantasi rör sig i vilda ytterligheter, och i hvilka
bitande ironi och nykter förståndighet omvexla med en
till det sentimentala gränsande lyrisk stämning. Detta
diaboliska manér grep mäktigt hans romantiskt
stämda samtid, som fråssade i denna spökverld, bakom
hvilken skalden ofta sticker fram ett kallt ironiskt
ansigte. Enstaka berättelser, såsom "Meister Martin"
samt Doge und dogaresse, 1819 ("Dogen och dogaressan",
1837), sakna allt spökelsemaskineri. H. var tillika
en genialisk karikatyrtecknare, och några af de
populäraste karikatyrer öfver Napoleon I ledde sitt
ursprung från honom. Såsom ämbetsman var H. skicklig
och samvetsgrann, men lefde för öfrigt ett excentriskt
lif, som undergräfde hans helsa och åsamkade honom ett
ryggmärgslidande. Han hade indelat sin tid sålunda,
att han arbetade på förmiddagen, sof på e. m. samt
tillbragte aftonen och natten i ett vinhus, merendels
i sällskap med skådespelaren Ludwig Devrient. Hans
Gesammelte schriften utgåfvos 1871–73. – H:s
excentriska lif och diktning hafva sammanväfda
gifvit stoff till operetten "Les contes d’Hoffmann"
("Hoffmanns äfventyr"), med musik af Offenbach.
Hoffmann, Andreas Gottlieb, tysk teolog
och orientalist, f. 1796, d. 1864, blef 1822
e. o. och 1826 ord. professor i teologi vid Jenas
universitet. Han egnade sin verksamhet företrädesvis
åt Gamla testamentets exegetik, syriskan och
hebreiskan. Hans förnämsta arbete är Grammaticae
syriacae libri III (1827; ny bearbetning af Merx,
1867). Han utgaf bl. a. 2:dra uppl. af Gesenius’
"Lexicon manuale hebraicum et chaldaicum" (1847) och
redigerade 2:dra afdelningen af Erschs och Grubers
"Allgemeine encyklopädie".
Hoffmann. 1. Karl Boromaeus Alexander H.,
polsk skriftställare, f. 1798, grundlade 1825 den
juridiska tidskriften "Themis Polska", tog vid polska
revolutionens utbrott 1830 liflig del i organisationen
af nationalgardet i Varsjav och eldade sinnena med en
sedermera till flere språk öfversatt broschyr ("Pålens
befrielsevecka", 1831). 1830 utsågs han till en af
de tre direktörerna i polska banken, i hvilken han
sedan 1828 haft anställning som råd. Efter Varsjavs
stormning (1831) vistades han än i Tyskland, än i
Frankrike och än i Galizien. Död i Dresden 1876. Hans
förnämsta arbete är Historya reform politycznych w
dawnéj polsce (1869). – 2. Clementine H., född
Tanska, Polens största författarinna i nyare tider,
den föregåendes hustru, föddes i Varsjav 1798. Redan
hennes första skrift, Pamiatka po dobréj matce (Minne
af min goda moder), gjorde henne till en omtyckt
författarinna och skaffade henne ett bestående
inflytande på den qvinliga uppfostran i hennes
fädernesland. Dels i en af henne 1824 grundlagd
tidskrift, "Rozrywki dla dzieci", (Förströelser
för barn), dels i särskilda arbeten författade hon
förträffliga berättelser för barn.
1827 utnämndes hon till första lärarinna vid
uppfostrarinneinstitutet, och samtidigt lemnades
åt henne öfverinseendet öfver flickskolorna i
Varsjav. 1829 trädde hon i äktenskap, följde efter
revolutionens slut (1831) sin man till utlandet
och bosatte sig i Paris. Der sysselsatte hon
sig med undervisning af polska emigranters barn
och med ett omfattande skriftställeri (romaner,
uppbyggelseskrifter, historiska och literära
läroböcker för flickor). Död i Passy 1845. Hennes
efterlemnade arbeten utgåfvos 1848.
Hoffmann, August Heinrich, vanligen kallad H. von
Fallersleben, tysk skald och språkforskare, f. 1798 i
Fallersleben i Hannover, studerade 1816–19 i Göttingen
och Bonn. Sedan han 1818 i Kassel gjort bekantskap med
bröderna Grimm, egnade han sig uteslutande åt studiet
af de germanska språken och deras literatur. 1824
blef han föreståndare för universitetsbiblioteket
i Breslau, 1830 e. o. och 1835 ord. professor i
tyska språket och literaturen vid universitetet
derstädes. Till följd af de förgripliga åsigter
han ansågs hafva uttalat i sina Unpolitische lieder
(1840–41; "Opolitiska sånger", 1844, öfv. af Talis
Qualis) afsattes han från denna plats 1842, men erhöll
1848 pension. 1853 slog han sig ned i Weimar och
erhöll 1860 af hertigen af Ratibor en lättskött syssla
såsom bibliotekarie på dennes slott Corvey, der han
dog 1874. – H. var en mästare i den naivt innerliga
och politiskt satiriska folkdiktningen. Bland hans
poetiska arbeten må nämnas: Lieder und romanzen
(1821), Alemannische lieder (1827; 5:te uppl. 1843),
Gedichte (s. å.), Jägerlieder (1828), Immergrün
(s. å.), Deutsche lieder aus Schweiz (1843), Deutsche
gassenlieder (s. å.), Kinderlieder (1843–48),
Heimathklänge (1851), Liebeslieder (s. å.), Die
kinderwelt in liedern (1853) och Lieder aus Weimar
(1855). H:s filologiska skrifter begynte 1821 med
fragment af Otfried och med en rad artiklar öfver den
fornnederländska literaturen i "Algemeene konst- en
letterbode" i Leiden. Frukten af hans arbete på detta
område samlades i Horae belgicae (1830–62), hvilka,
enligt nederländares vittnesbörd, i hög grad
främjat studiet af deras literatur. Om den högtyska
literaturen inlade han stora förtjenster genom sina
Fundgruben für geschichte deutscher sprache und
literatur (1830–37) samt Elnonensia (1837), som äfven
beröra den fornfranska literaturen. Tillsammans med
Haupt utgaf han den strängt vetenskapliga tidskriften
"Altdeutsche blätter" (1835–40). Såsom H:s förnämsta
vetenskapliga arbete torde böra skattas Geschichte des
deutschen kirchenliedes bis auf Luthers zeit (1832;
3:dje uppl. 1861). I Mein leben. Aufzeichnungen und
erinnerungen (1868; 6 bd) meddelade H. intressanta
bidrag till sin lefnadshistoria.
Hoffmann, Franz, tysk teistisk filosof, f. 1804, d. 1881
såsom professor i filosofi i Würzburg (sedan 1835),
sökte i en mängd skrifter utbreda sin lärare F. B. von
Baaders (se d. o.) filosofiska system och utgaf i
förening med några andra dennes samlade skrifter
(1851–60). H:s Philosophische schriften utgåfvos
1867–77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
