Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofbeslagskonst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i början buntmakare. Han slöt sig med hänförelse till
reformationens radikala riktning ("svärmeandarnas"
och anabaptisternas) samt vandrade 1523 och 1524
omkring i Rhenlanden såsom predikant. Jämte Melchior
Rink (lärjunge af Thomas Münzer) och Bernhard
Knipperdolling kom han sedan till Sverige,
der han blef predikant vid tyska församlingen i
Stockholm, men förvisades derifrån af Gustaf I,
då hans och hans medbröders föredrag föranledde
oroligheter. Efter en kort vistelse i Dorpat
och i Wittenberg begaf H. sig till Holstein
och utnämndes af danske konungen Fredrik I till
predikant i Kiel. Genom sina anabaptistiska åsigter
och sitt stormande nit mot hvarje qvarlefva af de
gamla kyrkobruken ådrog han sig de andra presternas
ovilja. Slutligen medförde hans förnekelse af Kristi
lekamliga närvaro i nattvarden hans aflägsnande,
i synnerhet sedan han på religionssamtalet i
Flensburg (April 1529) försvarat sina satser mot
bl. a. wittenbergteologen Bugenhagen. Han flyttade
sedermera till Strassburg, der han föll ett offer för
den allmänna förföljelse, som efter undertryckandet
af upproret i Münster drabbade anabaptisterna. Han
kastades 1533 i fängelse, der han försmäktade
ännu på 1540-talet. Efter den tiden omtalas han ej
mera. H. utgaf flere skrifter, bl. a. Auslegung der
heimlichen offenbarung Johannis.
Hoffmann, Friedrich, tysk läkare, född i Halle 1660,
väckte såsom praktiserande läkare i Jena, genom det
stora bifall han rönte, professorernas afund. Efter
ett besök i England (1684–85), der han trädde i
nära beröring med Robert Boyle, praktiserade han
i Minden och Halberstadt samt utnämndes 1693 till
medicine professor vid universitetet i Halle, der han
med undantag af åren 1709–12, då han vistades såsom
hofläkare i Berlin, verkade till sin död, d. 12
Nov. 1742. H. hörde till sin tids mest betydande
medicinska skriftställare. Hans teori gick ut på att
genom beaktande af lifsprocessernas materiella och
dynamiska sida hålla en medelväg mellan Boerhaves
och Stahls läror och sålunda tillfredsställa alla
partier; men i synnerhet vinnlade han sig om den
praktiska sidan af läkarevetenskapen. Ett särskildt
erkännande förtjena hans sorgfälliga uppmärksamhet
på sjukdomarnas orsaker och på patienternas
dietetiska förhållande, hans naturtrogna och klara
beskrifning af många sjukdomar, hans anmärkningar
öfver urinens förändringar under sjukliga tillstånd
o. s. v. Med stor omsorg studerade H. äfven de
genom sjukdomarna uppkomna förändringarna af
kroppens organ. Vid sjukdomars behandling använde
han endast få läkemedel, undvek våldsamma ingrepp
och anordnade en lämplig diet för den sjuke. Stora
förtjenster inlade han slutligen genom undersökning
och beskrifning af mineralkällor. Bland H:s skrifter
märkas De inflammatione ventriculi (1706); Idea
fundamentalis universae medicinae ex sanguinis
mechanismo (1707); Fundamenta physiologiae (1718);
Medicina rationalis systematica (9 bd, 1718–40);
Opuscula physico-medica (1725–26) och Medicina
consultatoria (12 bd, 1721-39). Hans
samlade arbeten, Opera, utgåfvos 1748. Efter
H. äro Hoffmanns droppar (se d. o.) uppkallade.
R. T-dt.
Hoffmann, Christoph Ludwig, tysk läkare, f. 1721,
d. 1807, var en tid direktör för medicinska kollegiet
i Münster, men flyttade 1787 öfver till Mainz, der
han blef kurfurstligt geheimeråd. Han vann ett namn
i medicinens historia genom sitt medicinska system,
hvilket skulle sammansmälta kemiatrernas teorier med
de af Haller funna resultaten öfver nervsystemets
förrättningar. I H:s terapi spela jämte dieten syror,
alkalier och stimulerande medel hufvudrolen. Han
författade bl. a.: Abhandlung von der empfindlichkeit
und reizbarkeit der theile (1779, flere uppl.) och
Vermischte medicinische schriften (4 bd, 1790–95).
R. T-dt.
Hoffmann, Johann Gottfried, tysk nationalekonom,
f. 1765, var 1792–98 styresman för Pinnaufabriken
vid Wehlau och 1807–08 professor i praktisk
filosofi i Königsberg. 1808 blef han afdelningschef
("staatsrath") för handel, fabriker och handtverk
inom preussiska inrikesministeriet och 1810 derjämte
professor i statsvetenskap vid Berlins universitet
samt direktör för den af honom mönstergiltigt
inrättade statistiska byrån. Efter att 1817–21
hafva varit föredragande råd inom utrikesministeriet
återvände han till sin lärostol, hvilken han lemnade
1838. Död 1847. H. författade åtskilliga statistiska
och nationalekonomiska arbeten, bl. a. Die lehre vom
geld (1838) och Die lehre von den steuern (1840).
Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus (det sist anförda
namnet upptog han af beundran för Mozart, i
st. f. sitt ursprungliga, Wilhelm), tysk romantisk
skald och musiker, f. 1776 i Königsberg, studerade
1792–1800 juridik vid universitetet derstädes
och hade beklädt åtskilliga poster på den civila
tjenstemannabanan, då han 1804 utnämndes till
regeringsråd i Varsjav. Då fransmännen 1806 inryckte
i Varsjav och upplöste den preussiska regeringen
derstädes, miste H. sin tjenst, och för sitt uppehälle
nödgades han taga sin tillflykt till sin musikaliska
talang samt blef 1808 musikdirektör vid den nya
teatern i Bamberg. När denna kort derefter stängdes,
kom H. i stor nöd. Han uppehöll lifvet medelst
musiklektioner och artiklar i en musiktidning,
till dess han 1813 blef musikdirektör vid ett
teatersällskap, som spelade i Dresden och Leipzig. Han
komponerade och arrangerade åtskilliga sångspel,
bland annat bearbetade han Fouqués "Undine" såsom
opera. 1816 blef han råd i kammarrätten i Berlin. Han
dog derstädes d. 24 Juli 1822. – Det är egentligen
H:s författareverksamhet, för det mesta under märket
E. T. A. H., som gjort honom ryktbar. Phantasiestücke
in Callots manier (1814–15), Elixire des teufels
(1815–16; "Djefvulens elixir, 1875; 2:dra titeluppl.,
"Trolldrycken", 1877); Die nachtstücke (1817),
Meister Martin der küfer und seine gesellen
(1819–21, "Mäster Martin tunnbindare och hans
gesäller", 1874); Die serapionsbrüder (1819–
21); Die lebensansichten des Katers Murr nebst
fragmentarischer biografie des kapellmeisters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
