Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hittelön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela det historiska resultatet af sina forskningar
öfver Gamla testamentet nedlade han i sin Geschichte
des volks Israel (1869–70). Äfven till det Nya
testamentet sträckte sig hans undersökningar,
och såsom resultat af desamma utgaf han: Johannes
Markus und seine schriften (1843) och Zur kritik
paulinischer briefe (1870). Han lemnade äfven märkliga
bidrag till "Theologische studien und kritiken",
Hilgenfelds "Zeitschrift für wissenschaftliche
theologie" och andra tidskrifter.
Hivaoa. Se Dominica.
Hivernage [ivernasj], Fr. (af hiver, vinter),
öfvervintring (i synnerhet om fartyg), vinterhamn.
Hiärne. Se Hjärne.
Hjadningar. Se Heden och Hild.
Hjaerne. Se Hjärne.
Hjalmar den hugstore, en svensk kämpe, skildras i mytiska
sagor som en af de tappraste,
men på samma gång mest högsinte hjeltar man vet
att från forntiden omtala. Hjalmar råkade en gång i
strid med den berömde norske vikingen Udd, vanligen
kallad Pil-Udd (Isl. Örvar-Oddr), men kampen dem
emellan slutade så, att de ingingo fostbrödralag med
hvarandra. Länge vistades Hjalmar hos konung Yngve
i Upsala, till hvars dotter, den fagra Ingeborg,
han hyste en varm kärlek. När derför den väldige och
allmänt fruktade vikingen Anganty hotfullt fordrade
Ingeborg till maka, framträdde Hjalmar till konung
Yngve samt erinrade honom om sina gjorda tjenster
och anhöll, att Ingeborg hällre måtte gifvas till
honom än till berserken Anganty. Konungen hänsköt
då saken till Ingeborgs eget afgörande, och hon
valde Hjalmar. En följd häraf vardt, att Anganty
utmanade Hjalmar till holmgång, på Samsö; vid utsatt
tid möttes der Anganty med sina elfva bröder samt
Hjalmar med sin fosterbroder Udd. Hjalmar valde att
strida med Anganty, men Pil-Udd kämpade med de andra
elfva bröderna. Udd lyckades nedgöra alla dessa; äfven
Hjalmar fällde Anganty, men blef sjelf dödligt sårad
i striden samt hann blott att före sin död lemna sin
ring åt Udd att öfverbringas till Ingeborg med hans
sista helsning. Udd tog Hjalmars lik med sig till
Sverige och framförde hans minnesgåfva till Ingeborg,
hvars hjerta brast af sorgen öfver den älskades död,
så att hon och Hjalmar blefvo lagda i samma grafhög.
Th. W.
Hjalte den hugprude. Se Hatt (Isl. Höttr).
Hjalte Skeggjason, isländsk höfding, stod jämte
Gissur Hvite i spetsen för den rörelse, som
ledde till kristendomens antagande på alltinget
(1000). Sedermera vistades han en lång tid som gäst
hos Olof Haraldsson i Norge samt följde (1020–21)
Björn Stallare på hans sändefärd till Ragnvald jarl
i Vestergötland och till Upsala. Snorres noggranna
redogörelse för denna färd och särskildt för Torgny
lagmans uppträdande grundar sig tydligen på en redan
befintlig saga, hvilken sannolikt ledde sitt ursprung
från H:s berättelse efter hemkomsten till Island.
C. R.
Hjaltland, det gamla nordiska namnet på
Shetlandsöarna.
Hjarbek, lastageplats i Nörrejylland, vid
Limfjorden, som der kallas Hjarbekfjord, 9
km. n. v. om Viborg.
Hjarðarholt, gård på Island, i Laxådalen, ö. om
Hvammsfjorden. Den byggdes af Olof Höskaldsson
På, omkr. 980–990. Laxdalasagan omtalar hurusom
dryckeshallen på H. var utsmyckad med snidade och
målade bilder – en af de få underrättelser, som
finnas om fornnordisk konst. Om ämnet för dessa
bilder, Baldersmyten, diktade Ulf Uggason en dråpa
(Húsdrápa), af hvilken fragment ännu finnas i behåll.
C. R.
Hjarne, dansk sagokonung, Frode den fridsammes
skald, som, då Frodes son Fridlef troddes död,
öfver honom qvad en dråpa, för hvilken han lönades
med konungakronan. Men då Fridlef kom hem från
främmande land, afföll en stor del af folket från H.,
hvilken stupade i striden mot Fridlef och höglades
på en ö i Horsensfjorden (se Hjarnö). Sagan är ett
typiskt uttryck för nordboarnas – måhända särskildt
danskarnas och isländingarnas – ofta öfverdrifna
beundran för skaldskap. C. R.
Hjarnö, ö vid östra kusten af Nörrejylland,
i Horsensfjordens mynning, omkr. 15 km. ö. om
Horsens. Omkr. 150 innev. E. Ebg.
Hjelm. 1. Krigsv., en militärisk hufvudbonad af något
hårdt ämne för att skydda hufvudet mot hugg. Den
tillhörde egentligen utrustningen för det tunga
infanteriet och kavalleriet. Hjelmen var först af trä,
öfverdraget med läder, men sedan af metall. I 10:de
och 11:te årh. var den rund och upptill försedd med
en spets liksom en frygisk mössa; i 12:te århundradet
fick den framtill ett skydd för ansigtet,
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
