Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 1295-1296 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hittelön ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såväl i fråga om form som tillverkningsämne. Dess forna
uppgift att vara ett skydd mot huggvapen har, ju mera
eldstriden undanträngt det egentliga handgemänget,
alltmer vikit tillbaka för beqvämligheten
och utseendet. I Sverige nyttjas hjelmen af
Lifgardet till häst och dragonregementena. –
2. Herald. (Lat. galea, Fr. heaume, T. helm),
en prydnad på den heraldiska skölden. Då hjelmen
i verkligheten begagnades endast af menniskor, så
passar han egentligen blott för slägtvapen; landskap,
städer och andra samfund bruka derför sällan hjelmar
öfver sina sköldar. I heraldiken nyttjas endast
sådana hjelmar, som begagnades vid torneringar och
som äro försedda med hjelmprydnader, hvilka äro
väsentliga bihang till en heraldisk sköld. Heraldiska
hjelmar äro af tvänne slag: a) Slutna l. lykta
tornerhjelmar (Lat. galeae torneareae clausae,
Fr. heaumes fermés, T. stechhelme), som bestå af
sammannitade plåtar och således ej kunna öppnas
(öppningen för ögonen består af en eller två smala
skuror eller öppningar). Sådana hjelmar begagnas i
nyare heraldik, i synnerhet utomlands, af oadliga
slägter. b) Öppna l. egentliga



tornerhjelmar (Lat. galeae torneareae apertae, Fr. heaumes
ouvertes, T. offene turnirhelme), hvilkas öppning
för ögonen vidgar sig till en bred öppning, som är
försedd med ett af 3, 5 eller 7 byglar (Lat. cancelli,
Fr. grilles, T. spangen) bestående hjelmgaller eller
visir (Lat. clathri, Fr. visière, T. rost). Byglarna
äro utböjda och ofta försedda med en tvärbygel eller
ock utskurna ur sjelfva hjelmen eller försedda med
hjelmgaller, som kan fällas upp och ned, hvilket
begagnas i den nyare heraldiken. Hjelmens höjd bör
vara minst en tredjedel och högst hälften af sköldens;
den är af guld, silfver eller stål, det senaste
vanligast. Hjelmbyglarna och kanten kring halsen äro
af guld. Hjelmen ar inuti fodrad med rödt; omkring
halsen på hjelmen hänger halsklenoden. Hjelmens
plats är, om skölden står upprätt, midt öfver
sköldhufvudet, men på öfversta hörnet, om skölden
är lutad. Egentligen bör ej mer än en hjelm finnas
på hvarje vapen, då en riddare ej kunde föra mer
än en sådan; men i senare tider, då flere vapen
förenats, hafva ock med dem följt deras hjelmar. I
Sverige utmärkas de olika adelsklasserna, grefvar,
friherrar och adelsmän, genom det antal hjelmar de
föra på skölden, och bruket är att adelsmän föra en,
friherrar två och grefvar tre hjelmar; dock gifvas
undantag härifrån, och detta bruk har ej någon
tillämpning på den utländska heraldiken. Ordningen
emellan flere hjelmar är: af två hjelmar prydes
den högre af stamvapnets hjelmprydnad; äro de tre,
finnes stamvapnets på den mellersta. Finnes

blott en hjelm, så är hjelmgallret vändt emot
åskådaren; är skölden lutad, framställes hjelmen i
profil. Om hjelmarna äro två, äro hjelmgallren vända
emot hvarandra. Då de äro flere och antalet ojämnt,
är den mellersta hjelmen vänd framåt och de andra
emot hvarandra; är antalet jämnt, vändes hälften
till höger och den andra hälften till venster emot
hvarandra. – 3. Bot., en benämning, som nyttjas vid
beskrifning af blomhylleblad, hvilka hafva en hjelmlik
form, såsom förhållandet är t. ex. med det öfversta
blomfoderbladet hos arterna af stormhattslägtet
(Aconitum Napellus, cammarum etc.). – 4. Byggnadsk.,
i medeltidens byggnadskonst ett pyramidalt, från fyr-
eller åttasidig grundplan uppstigande torntak, som
slutar i en spets. Den är att skilja från hättan,
som är rund, med ingen eller föga märkbar spets,
samt käglan, som är rund och spetsig. Hjelmtaken
nyttjades under såväl den romanska som den gotiska
perioden, under den förra lägre och undersätsigare,
ofta uppstigande mellan fyra tresidiga gafvelrösten;
under den senare högre, smärtare, stundom å
praktfullare byggnader genombrutna. De höga,
spetsiga torntaken kallas emellertid vanligen spiror.
1. H. W. W. 2. B. S. 3. O. T. S. 4. Upk.

Hjelm, ö i Kattegatt, omkr. 4 km. från Nörrejyllands
östra kust, begagnas endast till bete. 1855 byggdes
midt på ön en fyr, 50 m. öfver hafvet. H. var marsk
Stigs tillflyktsort under 1200-talets inbördes
krig. 1293 dog han der, och den borg han byggt
1290 intogs och förstördes af Erik Menved (1307).
E. Ebg.

Hjelm, Peter, läkare och universitetslärare,
föddes i Vexiö d. 25 Mars 1670. Sedan han idkat
studier vid Upsala akademi, företog han en längre
utrikes resa och blef, efter att hafva utgifvit
afhandlingen De hydrophobia (1697), medicine doktor
i Greifswald. Hemkommen kort derefter, förordnades
han 1699 till provinsialläkare i Södermanland och
befordrades derifrån 1705 till medicine professor i
Åbo. Utrustad med stor lärdom, arbetade han, sedan
han blifvit universitetslärare, med oförtröttadt
nit på att höja de medicinska studierna och öfver
hufvud medicinalväsendet i Finland, ehuru på grund
af de svåra tiderna endast få af hans förslag
kröntes med framgång. 1710 förordnades han till
fältläkare vid finska armén, men var dock tidtals
närvarande vid akademien. Under den allmänna flykt,
som från Finland företogs till Sverige 1714,
tillfångatogs han af ryssarna på Åland och fördes
till det inre af Ryssland. Han dog 1715 i Moskva.
R. T-dt.

Hjelm, Petter Jakob, kemist, född d. 2 Okt. 1746,
genomgick Vexiö gymnasium och blef 1763 student
i Upsala, 1774 auskultant i Bergskollegium, 1782
proberare vid k. myntet, 1784 led. af Vet. akad. samt
1794 myntguardien och föreståndare vid Bergskollegii
laboratorium chymicum. Död i Stockholm d. 7
Okt. 1813. H. författade flere uppsatser i kemi,
bergsvetenskap, metallurgi m. m., bland hvilka hans
undersökningar öfver molybden, hvilken metall af
honom först erhölls i metalliskt tillstånd, äro
vigtigast. H. lemnade äfven en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>