Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hippel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestod dels i kappridning, dels och i synnerhet i
kappkörning med två- till fyrspända vagnar.
Redan Homeros låter de grekiska hjeltarna
anställa en sådan kappkörning på fältet utanför
Troja, och den dertill valda platsen betecknas
såsom en "hippodromos". Under den historiska
tiden förekommo vid de stora nationalfesterna
regelmässigt täflingar af detta slag, hvilket
påkallade anläggandet af för ändamålet särskildt
inrättade kappränningsbanor, omgifna af
amfiteatraliskt uppstigande bänkrader för åskådarna.
Berömd var framför andra den sannolikt redan
omkr. 680 f. Kr. anlagda hippodromen i Olympia
(se fig.). Jfr Circus.
A. M. A.
Hippodrom-mötena kallades en följd af
politiska sammankomster, som i Mars och April 1848
samt några gånger under sommaren s. å. höllos
i Köpenhamn i en kort förut till circus uppförd
byggnad, "Hippodromet" (nuv. "Folketeatret").
De sammankallades af några starkt demokratiskt
sinnade, med bondevännerna (se Christensen,
B. M.) förenade köpenhamnska borgare och blefvo
derför föremål för åtskilligt skämt från den
öfriga, rent nationalliberala befolkningens sida
samt utöfvade icke något inflytande på de
köpenhamnska valen till den grundlagstiftande
riksförsamlingen (d. 5 Okt. 1848). Efter denna tid
utdog den rörelse, af hvilken hippodrom-mötena
varit ett uttryck.
C. R.
Hippofager (af Grek. hippos, häst, och
fagein, äta), "hästätare", kallas af de gamle
geograferna tvänne asiatiska folkslag: de sarmatiske
hippofagerna, i trakten af det nuv. Perm,
och de skytiske hippofagerna, på östra
sluttningen af Imaos.
Hippoglossus (af Grek. hippos, häst, och
glossa, tunga). Se Hälleflundra.
Hippogryf (af Grek. hippos, häst, och gryps,
grip), hästgrip, ett af den italienske författaren
Bojardo uppfunnet namn för ett fabelaktigt djur.
Den tyske skalden Wieland har öfverflyttat
benämningen på de gamles Pegasos (se d. o.).
Hippokras (af Hippokrates) l. Hippokratiskt
(helso-) vin, en dryck, bestående af vin
på kanel, sötmandel, ambra och muskot, med en
tillsats af bränvin och socker. Den omtalas hos
Bellman.
Hippokrates (Lat. Hippocrates). 1. H. från
Chios, grekisk matematiker i midten af 5:te årh. f.
Kr., var ursprungligen köpman, men förlorade vid
ett olyckstillfälle hela sin egendom och blef
derefter lärjunge hos pytagoréerna samt egnade sig
företrädesvis åt matematiken. Han uppträdde
sedan såsom lärare i matematik, men berättas
hafva blifvit utesluten ur pytagoréernas förbund,
antagligen derför att han tillvällade sig äran af
deras förut hemlighållna upptäckter inom
geometrien. H. har blifvit namnkunnig i synnerhet
genom sin upptäckt att vissa krokliniga figurer
(de s. k. Hippokrates’ halfmånar) kunna
exakt qvadreras och skall derigenom hafva
kommit till den åsigten att äfven cirkelns yta på
samma väg kunde bestämmas, en åsigt, som
emellertid snart visade sig vara oriktig. För öfrigt
sysselsatte sig H. äfven med problemet om
kubens fördubbling och reducerade detta till
bestämmande af två medelproportionaler mellan
två gifna linier. – 2. Grekisk läkare, född på
ön Kos 460 f. Kr., var en af de siste asklepiaderna,
denna urgamla medicinska skola, i
hvilken under århundraden den från Egypten
ärfda läkekonsten bevarats och utvecklats.
Han kallas den andre (icke mindre än sju
läkare hafva burit samma namn). Enligt bruket
inom asklepiadernas krets handleddes han
af sin fader, Herakleides, i läkekonstens studium.
Efter sina föräldrars död begaf han sig till
Athen, hvarest han undervisades af filosofen
Gorgias. Sedermera uppehöll han sig
hufvudsakligen i Tessalien och gjorde derifrån resor
till Mindre Asien och trakterna kring Svarta
hafvet. Höjden af sitt rykte nådde han under
peloponnesiska krigets tid. Vid mera framskriden
ålder bosatte han sig på Kos, der han gaf
undervisning och nedskref sina iakttagelser. Sina
sista dagar synes han hafva tillbragt i Tessalien.
– H. nämnes ofta såsom den medicinska
forskningens grundläggare, ehuru detta
öfverensstämmer med verkliga förhållandet endast så
till vida att hans skrifter äro de äldsta, som vi
ega qvar från forntiden, och att han genom dem
utöfvat ett inflytande på medicinens utveckling
sådant som ingen annan läkare efter honom
gjort det. Också finnes hos honom en sann
naturvetenskaplig metod, som, i märkvärdigt hög
grad fri från på förhand gifna föreställningar,
uti studiet af naturen ser den enda sanna
källan till kunskapen om densamma. Också uttalar
H. i den första af de "Aforismer", i hvilka han
i korta drag framlagt hufvudresultaten af sitt
vetande, denna oändligt vördnadsbjudande
uppfattning af den vetenskapliga forskningen: "lifvet
är kort; konsten är lång; tillfället flyktigt;
erfarenheten bedräglig; omdömet svårt". – Mer
än sjuttio skrifter, som bära H:s namn, hafva
bevarats till våra dagar. Många af dem
äro dock understuckna, och redan de gamle
gjorde sig mycken möda att undersöka hvilka
af de hippokratiska skrifterna verkligen
härstamma från H. sjelf. Af de skrifter, som
innehållas i den hippokratiska samlingen, anses
följande af de fleste kritiker såsom äkta (af
praktiska skäl anföra vi dem här med deras latinska
titlar i stället för de grekiska): De prisca
medicina, hvars mening är att bevisa, att
läkarekonsten ej får stödja sig på hypoteser, utan
på iakttagelser; De aëre, aquis et locis, resultatet
af H:s undersökningar om klimatets inflytanden
på olika folks kroppsliga och andliga
egendomligheter; Prognostica, en framställning
af de akuta sjukdomarna; De ratione victus in
acutis, som behandlar terapien och dietetiken;
Epidemiorum lib. I, III, en skildring af under
fyra år iakttagna epidemier; De capitis
vulneribus; De officina medici; De fracturis; De
articulis; Vectiarius, de vigtigaste källorna för
kunskapen om den hippokratiska kirurgien, och
slutligen Aphorismi. Med undantag af fyra smärre
uppsatser, som tillhöra tiden före H., anses alla
de öfriga i samlingen af H;s verk intagna skrifterna
tillhöra tiden efter honom. – I sin största
allmänhet är den medicinska åskådning, som
H. framställer, af följande innehåll. Såsom
grundläggning till läkekonstens studium tillrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
