Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hippark kallades i åtskilliga forngrekiska stater högste befälhafvaren för rytteriet - Hippel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hipparki (Grek. hipparchia) var ett af de mest
maktpåliggande i staten. Om dem åliggande
skyldigheter och förrättningar handlar en under
Xenofons namn utgifven skrift med titeln
"Hipparchikos". Äfven i Beotien förekommo hipparker
såsom ett högre krigsbefäl. I de etoliska och
achaiska förbunden var hipparken öfverbefälhafvarens
l. strategens närmaste man, ett förhållande,
som starkt påminner om romarnas "magister equitum".
A. M. A.
Hippel, Theodor Gottlieb von, tysk
skriftställare, f. 1741, d. 1796, blef 1780 förste
borgmästare i Königsberg, sedan 1786 med titeln
geheimekrigsråd och stadspresident. Sin literära
verksamhet höll han så hemlig som möjligt, men
egnade sig åt densamma med ifver. I sina skrifter
behandlade han med förkärlek lifvets djupare
problem, hvilka han sökte lösa med tillhjelp
af Kants filosofi. Hans arbeten utmärka
sig för qvickhet, humor och fin iakttagelseförmåga,
men lida af författarens utsväfvande fantasi.
H:s bästa arbete är Ueber die ehe (1774;
många gånger omtryckt, senast 1872). I de
båda arbetena Ueber die bürgerliche verbesserung
der weiber (1792) och Ueber weibliche
bildung (1801) tog han till orda för qvinnans rätt
till borgerlig och lärd verksamhet. Bland hans
öfriga arbeten märkas: Lebensläufe in aufsteigender
linie nebst beilagen A, B, C (1778–81),
Zimmermann I und Friedrich II (1790), Kreuz-
und querzüge des ritters A bis Z (1793–94)
samt Handzeichnungen nach der natur (1790).
Hans samlade skrifter utkommo 1827–38.
Hippias. 1. Atheniensisk herskare. Se
Hipparchos. – 2. Sofist från Elis, lefde omkr. 400
f. Kr. Han utmärkte sig t. o. m. bland
sofisterna genom sin ovanliga fåfänga och
skrytsamhet, hvilket föranledde hans förlöjligande i
två under Platons namn bibehållna dialoger,
båda med titeln H. På sofisternas vanliga sätt
erbjöd han sig att hålla föredrag öfver hvilket
ämne som framställdes, men skröt äfven med
sin tekniska mångkunnighet, hvilken han ådaga[l]ade
bl. a. genom att sjelf förfärdiga allt, som
hörde till hans utstyrsel. – 3. Matematiker,
antagligen i femte årh. f. Kr. Huruvida denne H. är
densamme som den ofvannämnde sofisten torde vara
omöjligt att med full visshet afgöra, enär skäl
finnas både för och emot en sådan identifikation. H.
uppfann, enligt Proklos, en kroklinie, hvarigenom
en vinkels tredelning på ett särdeles
enkelt sätt kunde verkställas. Medelst denna
kroklinie, som sedermera erhöll namnet quadratrix
(jfr. Deinostratos), reducerades nämligen
denna tredelning till tredelningen af en rät
linie.
2. A. M. A. 3. G. E.
Hippiater (af Grek hippos, häst, och iatros,
läkare), hästläkare. – Hippiatri l. <sp>Hippiatrik<sp>,
hästläkekonst.
Hipping, Anders Johan, finsk prest och
historisk skriftställare, föddes i Perno socken i
Nyland d. 18 Dec. 1788, prestvigdes 1812 och
anställdes s. å. som religionslärare vid gymnasium
i S:t Petersburg samt var under sin vistelse der
någon tid (i början af 1820-talet) bibliotekarie
hos rikskansleren grefve Rumjanzov. 1823
utnämndes han till kyrkoherde i Vichtis
församling i Nyland, blef 1842 kontraktsprost samt
mottog 1847 Nykyrka pastorat i Viborgs län.
Död d. 8 Nov. 1862. Bland H:s utgifna skrifter
förtjena särskildt framhållas hans för sin tid
ganska goda Beskrifning öfver Perno socken i
Nyland (1819), Neva och Nyenskans (1836),
Om nyländska språkdialekten (1845), Beskrifning
öfver Vichtis socken (s. å.) m. fl. smärre
uppsatser af historiskt innehåll.
R. H.
Hippo l. H. Regius, i forntiden stad i
Numidien, vid Medelhafvet, ursprungligen anlagd
af fenicier, sedan tillhörig Kartago. Af Cæsar
lades H. jämte hela Numidien under romarna
och var sedan en mycket blomstrande handelsstad,
stapelplatsen för Roms handel med Afrika.
Under den kristna tiden var H. biskopssäte,
särskildt bekant genom Augustinus, hvilken dog
der 430, under det staden belägrades af
vandalerna. Sedan H. intagits och förstörts af
muhammedanerna (647), anlade innevånarna 2 km.
n. derom den nuvarande staden Bône (Bona),
som räknar omkr. 20,000 innev.
Hippobosca (Grek, hippoboskos, som vallar
hästar). Se Hästfluga.
Hippocampus (Grek. hippokampos) af hippos, häst,
och kamptein, böja). Se Hästfisk.
Hippocentaurer (af Grek. hippos, häst, och
kentavros, centaur). Se Centaurerna.
Hippocrates. Se Hippokrates.
Hippodameia (Lat. Hippodamia), Grek. hjeltes.,
dotter af konung Oinomaos i Pisa, en stad i det
forngrekiska landskapet Elis. Med anledning
af en spådom att hans dotters gemål skulle
blifva hans baneman utmanade han till
kappkörning alla, hvilka anmälde sig såsom friare,
hvarvid han upphann och med sin lans dödade
alla, till dess att slutligen Pelops besegrade
honom, antingen med Poseidons hjelp eller genom
att besticka hans körsven. H. blef derefter
Pelops’ gemål och födde åt honom många söner,
bland andra Atreus och Thyestes. H:s bildstod
smyckade under den historiska tiden i
hippodromen vid Olympia den målpelare, kring hvilken de kappkörande skulle
vända. Kappkörningen mellan Oinomaos och Pelops är afbildad på antika
vasmålningar, och de nyligen återfunna skulpturerna på det olympiska
Zevstemplets ena gafvelfält framställa ögonblicket före dess början.
A. M. A.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
