Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hinschius, Franz Karl Paul - Hinterland, landskap i preussiska regeringsområdet Wiesbaden - Hinterpommern, den del af preussiska prov. Pommern, som ligger ö. om Oder. Se Pommern - Hiob. Se Ijob - Hiogo (Fiogo), hamnstad på sydvestra delen af japanska ön Nipon, vid Osaka-viken - Hiolle, Ernest Eugège - Hioma, den estniska benämningen på Dagö - Hiong-nu (Heung-noo) var den hos de äldste kinesiska historieskrifvarna brukliga gemensamma benämningen på turkiska folk - Hiorter, O. P. Se Hjorter - Hiou, Shiou l. Khyeng, en hednisk nomadstam i Birma - Hipparchos (Lat. Hipparchus), atheniensisk herskare - Hipparchos, grekisk matematiker och astronom - Hipparion, paleont., fossilt slägte af hästfamiljen, hvilket förekommer särskildt i Greklands miocena bildningar - Hippark kallades i åtskilliga forngrekiska stater högste befälhafvaren för rytteriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representerade i preussiska herrehuset) och är
sedan 1872 professor vid Berlins universitet.
1872–78 var han medlem af tyska riksdagen.
H:s stora vetenskapliga anseende grundar sig
företrädesvis på hans omsorgsfulla upplaga af
de "psevdo-isidoriska dekretalen" (1863) och
hans vidlyftiga arbete Kirchenrecht der katoliken
und protestanten in Deutschland (1869–78).
Hinterland, landskap i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden (prov. Hessen–Nassau). Städer:
Biedenkopf, Gladenbach och Battenberg.
Hinterpommern (af T. hinter, bakom, nämligen
Oder), den del af preussiska prov.
Pommern, som ligger ö. om Oder. Se Pommern.
Hiob. Se Ijob.
Hiogo (Fiogo), hamnstad på sydvestra delen
af japanska ön Nipon, vid Osaka-viken, öppnades
för främlingar 1860 och har med förstaden
Kobe omkr. 50,000 innev. H. är medelst jernväg
förenadt med Osaka och Kioto samt utgör
dessa städers hamn. Hamnen, förr farlig, är
nu, sedan en dyrbar vågbrytare anlagts, en af
de bästa i riket. Värdet af exporten uppgick
1879 till 21 mill kr. och af importen till 27,36
mill. kr. I staden finnas skeppsvarf, jerngjuteri
och en pappersmassefabrik.
Hiolle [iåll], Ernest Eugène, fransk
bildhuggare, f. 1834, lärjunge af Jouffroy och Grandfils,
intager inom sin konst ett framstående rum
genom sina mästerliga porträttbyster (Robert-Fleury,
Viollet le Duc m. fl.) och idealfigurer
(Narcissus, Arion på delfinen m. fl.).
Hioma, den estniska benämningen på Dagö.
Hiong-nu (Heung-noo) var den hos de äldste
kinesiska historieskrifvarna brukliga gemensamma
benämningen på turkiska folk. De skola
af en mytisk kejsare, Hoangti (2700 f. Kr.),
blifvit undanträngda mot norden. Den beskrifning
kinesiska annaler gifva öfver hiong-nu är
af intresse, emedan den till stor del öfverensstämmer
med ännu hos högasiatiska stammar
rådande seder och bruk. Såsom hiong-nu-rikets
grundläggare anses Maotun, Tomans son
(209 f. Kr.), hvilken eröfrade hela Central-Asien
ända till Kaspiska hafvet, och med hvilken Kina
måste sluta fred på hårda vilkor. År 48 e. Kr.
delades riket i en nordligare och en sydligare
hälft; den förra underkufvades snart af Sien-pi, en
tungusisk stam. Tunguserna förenade sig sedan
med syd-hiong-nu och förde långvariga strider
mot Kina, hvilka slutades med att
"barbarerna" upptogos inom Kinas område och
koloniserades. I 6:te årh. uppträdde åter turkiska
folk i Kinas historia, men då under det af turkarna
ombildade namnet tu-kiu. Jfr. Castrén,
"Etnologiska föreläsningar" och Wylie, "History of
the Heung-noo in their relations with China"
("Journ. of the anthropol. Inst. of Great-Britain
and Ireland", 1874).
H. A.
Hiorter, O. P. Se Hjorter.
Hiou, Shiou l. Khyeng, en hednisk
nomadstam i Birma, på vestra sluttningarna af
Joma-kedjan. Omkr. 30,000 medlemmar; hälften vistas
i britiska Birma och andra hälften i
konungariket Birma. En del af stammen har
börjat slå sig ned som fasta jordbrukare. Deras
språk, som saknar literatur och eget alfabet, hör
till den birmanska gruppen af de s. k. enstafviga
språkfamiljerna.
H. A.
Hipparchos (Lat. Hipparchus). 1. H.,
atheniensisk herskare, son af envåldsherskaren
Peisistratos, efterträdde 527 f. Kr., vid sidan af sin
broder Hippias, sin fader i regeringen.
Peisistratos’ söner voro kraftfulla furstar, men
utöfvade sin makt med hofsamhet och visade stor
aktning för de bestående lagarna. Ett berömdt
namn hafva de båda, men i synnerhet H., vunnit
genom den omvårdnad de egnade konst och
vetenskap. Samtidens förnämsta skalder
(Anakreon, Simonides m. fl.) kallades till deras hof,
och Athen pryddes af dem med praktbyggnader.
Sedan H. år 514 fallit ett offer för enskild hämd af
Harmodios och Aristogeiton, började Hippias
regera med större stränghet, men förjagades
510, på anstiftan af de landsflyktiga
alkmaioniderna (se Alcmæonider) och med
understöd af spartanska vapen. – 2. H., grekisk
matematiker och astronom från Nicea i Bitynien,
lefde och verkade 160–125 f. Kr. dels på Rhodos,
dels i Alexandria. Genom skarpsinniga och
noggranna forskningsmetoder lyckades H. vinna
flere för den astronomiska vetenskapen epokgörande
resultat. Årets längd bestämdes af honom
till fem minuter mindre än den förut
antagna, 365 dagar och 6 timmar. Dessutom
beräknade han solbanans excentricitet, solens och
månens afstånd från jorden samt storleken af
jordens, solens och månens diametrar. (Se
Diagram.) Äfven företog han sig att
upprätta en förteckning öfver alla fixstjernor med
noggrann bestämning af hvarje stjernas plats.
Öfver hufvud underkastade han sin samtids alla
astronomiska lärosatser en sorgfällig pröfning
och har icke utan skäl blifvit betecknad såsom
den vetenskapliga astronomiens grundläggare.
Äfven för geografiens studium har han stor
betydelse, emedan han införde bruket att bestämma
orternas läge med tillhjelp af längd- och
breddgrader. Af hans många skrifter återstå blott
en kommentar till Aratos’ astronomiska lärodikt och
ett fragment af en fixstjerneförteckning.
A. M. A.
Hipparion (Grek.; "liten häst"), paleont., fossilt
slägte af hästfamiljen, hvilket förekommer särskildt
i Greklands miocena bildningar (Pikermi) och
öfverensstämmer i det närmaste med det i
Nord-Amerikas pliocen funna slägtet Protohippus,
som har 3 tår utvecklade på hvardera af såväl
fram- som bak-fötterna. Den mellersta af dessa
tår är emellertid vida starkare utvecklad än de
öfriga. H. är således, jämte Protohippus, den
länk i hästslägtets utvecklingshistoria, som står
emellan Miohippus (Anchitherium) och
Plioppus. Se vidare Anchiterium.
B. L–n.
Hippark (Grek. hipparchos, af hippos, häst,
och stammen arch –, som återfinnes i archein,
herska) kallades i åtskilliga forngrekiska stater
högste befälhafvaren för rytteriet, I Athen valdes
årligen två hipparker, hvilka det ålåg att
såväl organisera och inöfva som i krig anföra den
till ungefär 1000 man uppgående ryttareskaran.
Under dem kommenderade tio fylarker, eller
sqvadronschefer. Sjelfve subordinerade de
under strategerna, eller befälhafvarna öfver
krigsmakten i dess helhet. Hipparkernas ämbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
