Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindukusch (Pers.; "hindudödaren") l. Hindukuh ("hinduberget"), bergssystem i Central-Asien - Hindustan l. Hindostan, Pers. ("hinduernas land") - Hindustani, "hindostanska", kallas den muhammedanska hindiliteraturens språk (se Hindi) - Hindö, Norges största ö - Hinkmar, ärkebiskop af Reims - Hinlopen, sund mellan det egentliga Spetsbergen (Vestra Spetsbergen) och den öster derom belägna ön Nordostland - Hinnerjoki, finsk socken i Ulfsby härad - Hinneryd, socken i Kronobergs län - Hinnfrukt, Caryopsis, bot., det slags frukt, som förekommer hos gräsen - Hinschius, Franz Karl Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Central-Asien, utgörande vattenskilnad mellan Indus och
Amu-darja (Oxus) samt gränsvall mellan land
med indisk kultur och Central-Asiens usbekstater,
är en vestlig fortsättning af Karakorum och
sträcker sig från Baroghilpasset under 73° 26’
ö. lgd (fr. Greenw.) i sydvestlig riktning till 67°
45’, der det, på andra sidan Hadjigak-passen,
fortsättes af Koh-i-baba och Sija-kedjan, s. om
Herat-dalen. Flere bergskedjor utgå mot s. från
hufvudkedjan och bilda tvärdalar, som slutta
starkt mot Kabulfloden. Endast om den Indien
närmast belägna delen af H. har man en
noggrannare kännedom. Der hafva på kammar,
som utgå från hufvudkedjan, mätts toppar af
5,890 m. höjd; men de ännu icke uppmätta
topparna på hufvudkedjan äro säkert vida högre.
Passhöjden är i medeltal 3,500–4,000 m. De
mest bekanta passen äro Hadjigak, Khavak och
Kusjan, hvilka öfvergingos af Alexanders,
Djingis-kans och Timurs härar; samfärdseln mellan
Badaksjan i n. och staterna Chitral, Swat m. fl.
i s. förmedlas genom det 5,180 m. höga
Nuksan-passet, öfver hvilket de Lesseps ville draga
jernvägen genom Central-Asien. På H. upprinner
en mängd floder: på norra sidan Amu-darjas
bifloder Koktsja och Kundus samt Chulm,
Balch, Murghab och Herirud, hvilka förlora sig
i sanden; på södra sidan den i Indus utfallande
Kabul med dess bifloder, samt Hilmend, Kasch-rud,
Fara-rud och Harud, hvilka utflyta i Hamun.
Hindustan l. Hindostan, Pers. ("hinduernas
land"), fattas dels i vidsträckt betydelse såsom
betecknande det Britiska Indiens norra hälft
(mera sällan inbegripes derunder äfven den
sydligare hälften, Dekhan), dels, och vanligare, i
inskränkt bemärkelse, då det betecknar den
mellersta Gangesdalen, det central-land, hvarifrån
den hinduiska bildningen utbredt sig.
H. A.
Hindustani, "hindostanska", kallas den
muhammedanska hindiliteraturens språk (se
Hindi).
H. A.
Hindö, Norges största ö, till en del belägen i
Nordlands och till en del i Tromsö amt, är den
sydligaste i Vesterålens ögrupp och skiljes från
Öst-Vågö i Lofoten genom det smala Raftsund.
Areal 2,238 qvkm. Omkr. 10,000 innev. Ön
har många vackra partier med jämna stränder,
skogklädda höjder och praktfulla fjäll i
egendomliga formationer. Den högsta toppen är
Mösadelen, 1,300 m., med en vacker snöbrä.
O. A. Ö.
Hinkmar, ärkebiskop af Reims, en af medeltidens
märkligaste prelater, föddes omkr. 806 och
tillhörde en förnäm slägt. Han uppfostrades i
klostret S:t Denis, der han sedermera ingick
som munk. Då detta klosters abbot, Hilduin,
med anledning deraf att han i striden mellan
kejsar Ludvig den fromme och hans söner
tagit parti för de senare, landsförvistes till
Sachsen, följde H. honom i landsflykten, men blef
snart återkallad och utverkade äfven, att
Hilduin återinsattes i abbotsvärdigheten. H.
återvann fullständigt kejsarens ynnest och fick ännu
större inflytande hos Ludvig den frommes yngste
son, Karl den skallige. Af denne fick H.
flere abbotsstift och valdes 845 till ärkebiskop
i Reims. Såsom ärkebiskop utvecklade H. en
stor både kyrklig och politisk verksamhet. Han
var ett kraftigt stöd åt Karl den skallige och
bidrog väsentligen genom sitt inflytande att
omintetgöra Ludvig den tyskes försök att inkräkta
dennes rike. Samma trohet visade han Karl
den skalliges son och efterträdare, Ludvig den
stammande (reg. 877–79), och dennes båda
söner Ludvig III (879–82) och Karlman (884).
Men å andra sidan tvekade han icke att mot
den verldsliga makten föra ett frimodigt språk
och häfda kyrkans anseende, ty ehuru konungskt
sinnad, var han dock på samma gång hierark.
Framförallt sökte han upprätthålla sin
ärkebiskopliga myndighet och drog i fejd till och med
mot en sådan påfve som Nikolaus I. I striden
mot denne drog han dock det kortare strået.
Biskopar, som af H. afsattes, blefvo genom påfven
återinsatta i sina ämbeten. Obehagligast för
honom var hans långvariga tvist med munken
Gottschalk, som i en skrift ensidigt hyllat läran
om det gudomliga nådevalet (predestinationen)
samt derför blifvit på H:s befallning fängslad
och offentligen gisslad. Den allmänna meningen
åtog sig Gottschalks sak, och flere lärde
teologer uppträdde till försvar för hans åsigter.
Äfven denna sak drogs inför påfve Nikolaus I,
som också i denna fråga uttalade sitt ogillande
mot H., utan att dock fälla något bestämdt
utslag i sjelfva lärotvisten, som föranledt H. att i
denna fråga sjelf uppträda såsom teologisk
författare. Äfven eljest gjorde H. sig känd som
skriftställare, och man har ännu i behåll en
mängd kyrkliga stadgar, bref och afhandlingar,
som flutit ur hans penna. Af dessa förtjena
särskildt omnämnas skriften De regis persona et
de regio ministerio, ett slags "konungaspegel",
framställande en konungs kall och pligter, samt
en lång skrifvelse till de franske stormännen,
som rådfrågat honom rörande inrättandet af
Karlmans styrelse. Sistnämnda skrift innehåller
ett utdrag ur Adalhards afhandling De
ordine palatii, en upplysande redogörelse för
ordningen vid Karl den stores hof och herredagar.
H. dog i Dec. 882 i Epernay, dit han flytt
undan nordmännen, som belägrade Reims.
S. F. H.
Hinlopen, sund mellan det egentliga
Spetsbergen (Vestra Spetsbergen) och den öster derom
belägna ön Nordostland.
Hinnerjoki, finsk socken i Ulfsby härad,
Vehmo domsaga, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Areal 123 qvkm. 1,367 innev. (1880).
H. utgör ett imperielt pastorat af 3:dje kl.,
Vehmo prosteri och Åbo ärkestift.
O. I.
Hinneryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad. Arealen 23,145 har. 2,867 inv. (1881).
H. utgör ett regalt pastorat af 2:dra kl., Vexiö
stift, Sunnerbo kontrakt.
Hinnfrukt, Caryopsis, bot., det slags frukt, som
förekommer hos gräsen, är enfröig och tätt
omsluten af det mer eller mindre hinnaktiga
fruktbladet samt affaller, utan att fruktbladet aflossas.
I sistnämnda hänseende liknar hinnfrukten nötfrukten,
O. T. S.
Hinschius, Franz Karl Paul, tysk
kyrkorättslärare, f. 1835, var 1863–65 e. o.
professor i Halle, 1865–68 i Berlin, 1868–72
professor i Kiel (hvars universitet han 1871–72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
