Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hieratisk stil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under sig flere lägre prester. Hans värdighet var
ärftlig i Eumolpos’ slägt. Hans värdighet såväl som
ärftligheten af densamma var sannolikt lånad från
Egypten. Han kallades äfven mystagog, emedan han
införde i Demeters tempel dem, som skulle invigas i
mysterierna. Hierofanten fick ej gifta sig.
Hieroglyfer (af Grek. hieros, helig, och glyfe,
inristning), den grekiska benämningen på den skrift,
som fornegypterna under mer än 4000 år begagnade å
sina tempel, grafväggar, minnesmärken, papyrusrullar,
mumiekistor o. s. v. till framställning af sitt lands
historia, offentliga och enskilda personers lif och
gerningar, lagar och påbud, kyrkliga föreskrifter
samt religionens lärosatser m. m. Hieroglyfskriftens
uppkomst är samtidig med den egyptiska historiens
början, och först under 3:dje årh. e. Kr. synes
densamma hafva upphört att användas. Den siste
romerske konung af Egypten, hvars namn man funnit
i hieroglyfskrift, är nämligen kejsar Decius,
som dog 251 e. Kr. Med en konstskicklighet, som
nådde en oerhörd grad af utveckling, var denna
skrift antingen blott tecknad eller målad eller
ock inristad eller djupt inhuggen i tempelväggens
sand- eller kalkstenar, i obeliskens syenit (granit)
o. s. v. Hieroglyferna bestå af två till tre tusen
afbildningar af allahanda lefvande eller döda föremål,
om hvilka fornegypterna egde någon erfarenhet, samt
derjämte af ett mindre antal fantasifigurer. Länge
trotsade denna skrift alla försök till tolkning,
och deraf härrör det ännu ofta använda uttrycket om
hvad som är oläsligt: "det der är hieroglyfer". – Det
var det 19:de årh. förbehållet att lyfta Isisslöjan,
som dolde hieroglyfernas mening. De djerfvaste
tolkningar, uppfunna af den tygellösaste fantasi,
framställdes under de föregående århundradena,
och såsom exempel på sådana tolkningar må blott
anföras en enda utläggning af en hieroglyfgrupp å den
pamfiliska obelisken, som under kejsaretiden fördes
till Rom och 1651 upprestes å Piazza Navona. A denna
obelisk finnes bland många andra en hieroglyfgrupp,
som innehåller ordet autokrator (sjelfherskare),
den vanliga kejsaretiteln, här särskildt tillagd
kejsar Domitianus. Den lärde jesuiten A. Kircher
tolkade i sin vidlyftiga "OEdipus AEgyptiacus" de
nämnda hieroglyferna på följande sätt: "Upphofsmannen
till all fruktsamhet och all växtlighet är Osiris,
af hvilken den alstrande förmågan är dragen ned från
himmelen till hans rike genom Moptha"! (Moptha var
för öfrigt ett af K. uppfunnet egyptiskt öfverjordiskt
väsende.) Den franska expeditionen till Egypten under
Napoleon (1798) lade grunden till en noggrannare
kännedom om Egyptens gamla kulturland samt om dess
monument och dessas utsirande med de ornamentala,
men fortfarande obegripliga hieroglyferna. 1799 hände
emellertid, att en fransk geniofficer, Bouchard, som
öfvervakade gräfningar för anläggandet af ett fäste,
Fort St. Julien, mellan staden Rosette och hafvet,
träffade på en sten, som var delad i tre fält,
hvart och ett fullristadt med olika skriftecken,
och af hvilka det nedersta fältet innehöll en
gammalgrekisk text, hvars tolkning befanns
vara möjlig. Denna märkvärdiga sten (en 90
cm. lång och 75 cm. bred basaltskifva), känd
under namnet Rosette-stenen, togs sedermera
(1802) af engelsmännen och förvaras nu i British
museum. Dess öfversta tredjedel, af hvilken
tyvärr mycket saknas, bär hieroglyfskrift och
det mellersta fältet s. k. demotisk skrift (af
Herodotos kallad grammata enchoria, "landets
skrift"). Den nedersta (gammalgrekiska) texten
handlar om Ptolemaeus Epiphanes’ kröning, som
skedde i Memfis 196 f. Kr. Denna text omtalar de
välgerningar Ptolemaeus Epiphanes bevisat Egyptens
folk och slutar med följande ord: "Och för att det
må blifva bekant hvarför han i Egypten är ärad och
hedrad, såsom rättvist är, denne gud Epiphanes, den
allernådigste herskaren, så skall denna kungörelse
inristas i en tafla af hård sten med heliga bokstäfver
(hieroglyfer), i landets skrifart (demotisk skrift)
och på grekiskt språk; och denna minnestafla skall
uppsättas i hvart och ett af de tempel, som tillhöra
första, andra och tredje klassen i detta rike". –
Rosette-stenen väckte det lifligaste intresse hos
alla arkeologer, synnerligast hos dem, som befattade
sig med egyptisk fornkunskap, ty man anade, att en
nyckel var funnen till hieroglyfernas hemlighet. Med
stöd af den grekiska textens sista ord bevisade man,
att densamma var en öfversättning af de båda andra
texterna. På andra vägar lyckades Quatremère derefter
visa, att det koptiska språket är en afkomling i
rätt nedstigande led af det egyptiska fornspråket. –
Den tidens lärdaste orientalist, Silvestre de
Sacy, upptäckte 1802 de skriftecken i den demotiska
texten, hvilka motsvarade namnen Ptolemaeus, Arsinoë,
Alexander och Alexandria, samt bevisade, att dessa
namns skriftecken äro verkliga bokstäfver.
Svenske ministerresidenten i Rom Åkerblad utvidgade (i
bref till de Sacy 1802) kännedomen om den demotiska
skriften och gaf en uppränning till ett alfabet
för denna skrift, hvarvid han dock förbisåg,
att i den demotiska skriften, likasom i många
orientaliska språk, tecknen för vokalerna ofta äro
undertryckta. Åkerblad gaf äfven en tolkning af en
rad af hieroglyftexten, hvilken tolkning sedermera
bekräftats. Några års uppehåll i forskningarnas
framsteg följde, hvarunder till och med nya
fantastiska tolkningar djerft framlades. Bland
dessa utläggningar må nämnas den lärde mystikern
de Palins(1812) påstående att man endast behöfver
öfversätta Davids psalmer till kinesiska och
nedskrifva dem med de gamla skriftecknen af detta
språk, för att hafva alla de egyptiska papyri. En
annan djerf uttolkare, grefve Caylus, försäkrade,
att hieroglyferna å tempelporten i Dendera innehöllo
en öfversättning af Davids 100:de psalm. Emellertid
hade äfven flere sansade forskare sysselsatt sig
med Rosette-stenens gåta. 1814 offentliggjorde
den mångkunnige engelsmannen d:r Thomas Young i
tidskriften "Archaeologia" en förbättring af Åkerblads
demotiska alfabet, och i Maj 1815 publicerade han i
"Museum criticum" ett försök till öfversättning af
hela den demotiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
