Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 1205-1206 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hieratisk stil ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

texten å Rosette-stenen, en öfversättning, som,
oaktadt flere obestridliga framsteg, dock icke var
rätt tillfredsställande. Vid samma tid uttalade
åtskilliga egyptologer sin öfvertygelse att
hieroglyfskriften var en fonetisk bokstafsskrift,
och man hade å Rosette-stenen ledt sig till det
antagandet att de hieroglyfgrupper, som voro omgifna
med en stående eller liggande aflångt
oval ram , på franska benämnd
cartouche, innehöllo kungliga namn och titlar. Denna
åsigt uttalades redan 1797 af en dansk lärd,
Georg Zoëga, i hans i Rom utgifna arbete "De
origine et usu obeliscorum". En lycklig upptäckt
gjordes 1815 af engelsmännen J. W. Bankes och
Henry Salt å Nil-ön Filai, der man påträffade en
hieroglyf-ristad obelisk, å hvars fot tillika fanns
en grekisk inskrift, hvarigenom de (1818) med säkerhet
identifierade namnet Kleopatra i en hieroglyfkartusch
å denna obelisk. I en artikel. "Egypt", införd i
"Encyclopaedia Britannica" (1819), kastades nu de
första strålarna af sann belysning på fornegypternas
hieroglyfskrift, i det den nämnde Th. Young med
bestämdhet å Rosette-stenen påvisade namnen Ptolemaeus
och Berenice samt med säkerhet angaf det fonetiska
bokstafsvärdet af åtminstone 5 hieroglyftecken. Han
framlade äfven den sannolika meningen af omkr. 200
hieroglyftecken; och efterföljande undersökningar
hafva i många fall visat, att han tolkat rätt. Young
kom dock icke längre. Han hade nyckeln i sin hand, men
han förmådde icke öppna dörren. Detta var förbehållet
den genialiske fransmannen J. F. Champollion d. y. Den
27 Sept. 1822 föredrog han inför Académie royale
des belles lettres en afhandling om hieroglyferna
såsom fonetisk skrift, och kort derefter (i Oktober)
offentliggjordes denna afhandling under titeln "Lettre
à Mr Dacier (secrétaire perpétuel de l’Académie)
relative à l’alphabet des hiéroglyphes phonétiques",
hvari han medelst analyser af en hel rad kungliga
kartuscher (hieroglyf-ovaler) uppställde ett
hieroglyfalfabet, som, fastän ännu ofullständigt,
befanns vara fullkomligt riktigt. Hans första
tillvägagående var följande. I hieroglyfskriften
å Bankes’ och Salts obelisk från Filai funnos två
hieroglyf-ovaler eller kartuscher. Den ena (fig. 1)
innehöll samma


Fig. 1.

hieroglyftecken som den redan bekanta kartuschen för
Ptolemaeus å Rosette-stenen, och den andra kartuschen
(fig. 2) innehöll namnet Kleopatra, hvilket var
tydligt af den på obeliskens fot befintliga grekiska
inskriften. I namnet

Kleopatra öfverensstämma bokstäfverna 2, 4 och 5 (l, o,
p) med bokstäfverna 4, 3 och 1 (l, o, p)


Fig. 2.

i Ptolemaeus, och samma öfverensstämmelse finnes
äfven mellan hieroglyftecknen för dessa bokstäfver
(se figurerna); vidare hafva bokstäf-verna 6 och 9 i
Kleopatra samma ljud, och man finner på motsvarande
ställen i hieroglyfgruppen samma tecken. Endast 7:de
hieroglyftecknet (för t) i Kleopatra överensstämde
icke med motsvarande hieroglyftecknet 2 (t) i
Ptolemaeus, och Champollion drog med rätta deraf
den slutsatsen att egypterna kunde använda flere
tecken för samma bokstafsljud. I sitt arbete "Précis
du système hiéroglyphique des anciens Égyptiens"
(1824) visade han, att det ur konunganamnen utletade
alfabetet var användbart för öfriga hieroglyfgrupper,
i hvilka samma hieroglyftecken förekomma. Champollions
häpnadsväckande upptäckt nedref en mängd förut rådande
föreställningar och var för mången en styggelse,
hvarför hans hieroglyftolkning mötte bittert motstånd
på flere håll. Den öfverväldigande sanningen i hans
framlagda system kunde emellertid icke med någon
framgång bekämpas.

I Champollions fotspår och ledda af det klara
ljus han tändt i det forna egyptiska mörkret har
sedermera ett stort antal egyptologer framgått
med säkra steg och vidgat kännedomen om Egyptens
urgamla kultur och historia, sådana de framgå ur
hieroglyfinskrifterna å tempel och andra monument
samt å tallösa papyri o. s. v. Bland de ryktbaraste
af Champollions efterföljare må främst nämnas
italienaren J. Rosellini, som utgifvit det värdefulla
arbetet "Monumenti" etc.; holländaren K. Leemans,
som offentliggjort den rika egyptiska samlingen i
Leiden; tysken R. Lepsius, som grundlagt kännedomen
om den egyptiska kronologien; engelsmannen S. Birch,
som bland annat utarbetat den första fullständigare
ordboken öfver hieroglyfspråket; fransmannen E. de
Rougé, som lemnat de första noggrannare grammatiska
analyserna m. m. Bland senare egyptologer af
framstående förtjenst böra icke glömmas tyskarna
Brugsch, Dümichen och Ebers; fransmännen Le Page
Renouf, Mariette och Maspero; norrmannen Lieblein och
svensken K. Piehl; många andra måste här förbigås. –
Riktigheten af den metod, som Champollions skola
följde, blef på det mest afgörande sätt bevisad genom
ett fynd (1866) af ett vidlyftigt fornegyptiskt påbud
på tre språk. Under en resa genom Nildeltat fann
nämligen Lepsius, i närheten af det nuvarande San
(det gamla Zoan, Tanis l. Kanopos), en sten, hvilken,
liksom Rosette-stenen, innehöll en och samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>