- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1201-1202

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hieratisk stil ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omvändt. Såsom exempel på sistnämnda företeelse
kan anföras formen [tecken], som jämte den ofvan anförda
motsvarar hieroglyfen "en sittande man med fingret
på munnen". Den hieratiska skriften löper från
höger till venster, vanligen i horisontala, mindre
ofta i vertikala linier. Den tecknades merendels på
papyrus, men träffas äfven på tyg (mumiebindlar),
trä (kistor, stelar, paletter och andra föremål)
och krukmakaregods (s. k. ostraka).

Man kan särskilja åtminstone tre perioder i den
hieratiska skriftens utveckling. Den äldsta typen
är ett sammanhängande helt af tämligen klumpigt
formade och massiva tecken, med få och föga
vidlyftiga ligaturer. Detta är det gamla väldets
hieratik. Skrifvarna använde då ett mycket bredt
skrifrör (kalamus). En af denna utvecklad och förädlad
form visar oss de stora tebanska (XVIII–XX:de)
dynastiernas hieratik, som i vissa handskrifter
fängslar ögat genom sin skönhet. Skriftecknen
äro mer utdragna och smidiga; man sträfvar mer
mot målet att göra hvarje ord till ett grafiskt
helt. Ligaturer och smakfulla sammanskrifningar
förekomma i mängd. Skrifvarens kalamus har blifvit
smalare. Från den XX:de dynastiens senare dagar räknas
hieratikens tredje period. Skriftdragen blifva mycket
fina och smala, deras höjd öfver linien reduceras
snart till hälften mot förr. Ligaturerna blifva så
godt som förherskande och till den grad kursiverade,
att man ofta nog endast genom ytterst omständliga
jämförelser kan bestämma en grupps hieroglyfiska
motsvarighet. Från denna tid förskrifver sig en stor
del af de siglar, som göra den (snart framträdande)
demotiska skriften så svårläst. Skrifvarens kalamus
har nu blifvit ytterst fint skuren, troligen ungefär
som våra gröfre stålpennor.

Den literatur, som affattats i hieratisk skrift,
är ofantlig. Utom en mängd religiösa och historiska
texter, som på monumenten ristats i hieroglyfer,
men hvilkas original, såsom man kan se bl. a. af
felaktiga omskrifningar, varit i hieratisk skrift,
böra ihågkommas otaliga exemplar af Dödsboken
(se d. o.) och andra religiösa och liturgiska texter,
magiska formler, moralfilosofiska bud, medicinska
uppsatser, historiska handlingar m. m. samt slutligen
skrifvarnas synnerligen rika enskilda korrespondens.

En fullständig hieratisk tryckapparat har anskaffats
af den utmärkte kännaren af egyptisk hieratik
W. Pleyte i Leiden. – En rätt god, ehuru visserligen
icke felfri förteckning öfver olika perioders
hieratiska skrift, med bifogade hieroglyfiska värden,
har utgifvits af S. Levi: "Raccolta dei segni ieratici
egiai nelle diverse epoche con i correspondenti
jeroglifici ed i loro differenti valori fonetici"
(1880). K. P.

Hieratisk stil (af Grek. hieratikos,
presterlig, helig) l. arkaistisk stil
(af Grek. archaios, gammal, fornåldrig) kallas
i den grekiska konsthistorien den ända in på
Hadrianus’ (d. 138 e. Kr.) tid för vissa plastiska
verk bibehållna efterhärmningen af den äldsta
grekiska skulpturstilen. Det var i synnerhet de
för tempelkulten

afsedda bildverken, som utfördes i denna ålderdomliga
stil, bland hvars kännetecknande ofullkomligheter
kunna nämnas hårets och draperiets konventionella
behandling, det stereotypa leendet samt den stela
hållningen i hela figuren. Jfr Bildhuggarekonst,
sp. 520, och Eginetisk konst.

Hiero. Se Hieron.

Hierochloa Gmel. (af Grek. hieros, helig, och
chloe, spädt grönt, gräs), bot., ett slägte af
gräsens nat. fam. (Gramineae Juss.), kl. Triandria
L., har småaxen med kortare eller längre skaft i
utbredd eller något hopdragen vippa. Skärmfjällen äro
nästan lika långa, trenerviga, spetsiga, utan borst;
småaxen äro treblommiga, blommorna hafva 2 fjäll;
mellersta blomman är hermafrodit, med 2 ståndare
och 2 fjäderlika märken, sidoblommorna äro endast
hanblominor, med 3 ståndare. På sidlända ängar växer
här och der i Sverige tämligen ymnigt H. borealis
Schrad., det för sin vällukt (cumarin) värderade
"Majgräset", hvars slutligen brunglänsande vippor
torkas och läggas mellan kläder för att afhålla mal
och gifva kläderna en behaglig lukt O. T. S.

Hierocles (Grek. Hierokles) romersk ståthållare i
Bitynien, derefter i Alexandria, under slutet af 3:dje
och början af 4:de årh., rådde kejsar Diocletianus
att förfölja de kristne samt författade till försvar
för den af kejsaren påbjudna förföljelsen en skrift,
hvilken dock endast genom Eusebius’ motskrift är
bekant.

Hierodrama (af Grek. hieros, helig, och drama,
skådespel), andligt skådespel.

Hieroduler (Grek. hieroduloi, af hieros, helig,
och dulos, tjenare, slaf) kallades hos forntidens
greker de personer af båda könen, hvilka, utan att
tillhöra det egentliga presterskapet, voro anställda
i något tempels tjenst för att utföra de olika der
förekommande förrättningarna. De fleste hieroduler
voro slafvar, men äfven fria personer egnade sig af
en eller annan orsak åt denna tjenst. Synnerligen
utvecklad var hierodulien i åtskilliga asiatiska
städer, der stundom tusentals hieroduler voro
anställda vid ett enda tempel. Ofta antog den,
särdeles i de åt qvinliga naturgudomligheter (Astarte,
Mylitta m. fl.) helgade templen, groft osedliga
former, i det att de qvinliga hierodulerna prisgåfvo
sig åt hvem som hälst mot erläggande af en gåfva till
templet. Till och med furstar läto sina döttrar på
sådant sätt offra sin kyskhet åt gudinnan. Äfven
i Korint och i Afroditetemplet på berget Eryx på
Sicilien förekommo hieroduler af detta slag. I
Grekland var dock hierodulväsendet i allmänhet
af en renare och religionen mera värdig art. Till
hierodulerna räknades äfven den på tempelgodsen
bosatta landtbefolkningen, som mot en viss afgift till
templet brukade den dithörande åkerjorden. Då slafvar
af enskilda personer skänktes åt någon gudomlighet
såsom hieroduler, var detta åtminstone ofta blott en
form för deras frigifvande. A. M. A.

Hierofant (Grek. hierofantes, af hieros, helig,
och fainein, uppenbara; egentl. lärare i de heliga
bruken, uppenbarare af hemligheter) kallades den
prest, som förestod Demeters hemliga kult i Eleusis
i Attika. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:37:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free