Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heyden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det förkristna offerväsendet. De första kristne
hade inga prester. De hade blott ett efter
församlingens storlek större eller mindre antal äldste
(presbyteroi) eller uppsyningsmän (episkopoi),
hvilka valdes af menigheten och hade ledningen af
dess gemensamma angelägenheter, men icke utöfvade
några särskilda gudstjenstliga förrättningar.
Lärareverksamheten var fri. Men redan i 2:dra
årh. uppkom föreställningen om ett särskildt
presterskap (kleros) såsom medlareämbete mellan
Kristus och församlingen (Grek. laos, folket,
hvaraf Lat. laici och Sv. lekmän). Vid samma tid
började man tillägga blott en af de äldste inom hvarje
menighet benämningen biskop (episkopos) och betrakta
honom såsom hela församlingens andlige ledare.
Då till följd af lärostridigheter möten af biskoparna
inom samma provins i senare hälften af 2:dra årh. ofta
höllos och sedan 3:dje årh. blefvo regel, erhöll
biskopen i provinshufvudstaden (metropolis) efter hand
en allt större myndighet öfver de öfriga. Sålunda
uppkom metropolit-ämbetet såsom en grad öfver
de vanliga biskoparna. Metropoliterna i det
romerska rikets förnämsta städer, Rom, Alexandria
och Antiochia samt Jerusalem och Konstantinopel,
erhöllo slutligen en öfverhöghet öfver de öfriga med
titel af exark, sedermera patriark, och bekräftades
i denna värdighet af de allmänna kyrkomötena.
Uppkomsten af biskopsämbetet såsom en ledande
och herskande makt inom församlingarna stod i det
närmaste samband med de lärostridigheter, hvilka efter
gnosticismens framträdande (omkr. 100) upprörde
kyrkan. Dessa stridigheter ledde till bemödandet
att skarpt utprägla och formulera kyrkans lära och
att bevara kyrkans tradition i hela hennes renhet.
Biskoparna i de förnämsta församlingarna i 2:dra
årh. (till en stor del sjelfva lärjungar af apostlar
eller apostlalärjungar) funno sig i främsta
rummet kallade att bevara, utbilda och fortplanta
denna tradition. För häfdandet af trons och lärans
enhet gent emot den mängd villomeningar, som hotade
att öfversvämma kristenheten, såg man förnämligast
upp till dem. Deraf kom deras inflytande, ett
inflytande, som genom häfd och slutligen genom
lag blef makt. Uppkomsten af presterskapet
i dess helhet såsom ett från lekmännen
skildt stånd berodde väsentligen af den riktning,
som den kristna kultens utveckling tidigt tog.
Nattvarden betraktades redan i 2:dra årh. såsom ett
åt Gud hemburet tackoffer. Småningom öfvergick
den i det kristna folkets föreställning till ett
försoningsoffer, till en inom kyrkan ständigt
upprepad förnyelse af Kristi offrande af sig sjelf
för menniskornas synder. Denna föreställning, läran om
mässoffret, blef visserligen först genom påfven
Gregorius den store (590–604) en erkänd dogm, men
hade redan förut varit för handen i det religiösa
åskådningssättet inom kyrkan, och dess rötter gå
långt tillbaka i den äldsta kyrkans historia.
Sjelfva kristendomens egentliga mysterium förlades
således i nattvardsfirandet, och detta blef
hela kultens medelpunkt. Då kristendomen alltså,
i likhet med de förkristna religionerna, fick sitt
offer, måste hon äfven hafva sina offerprester,
och dessa måste, likasom forntidens prester, genom
en särskild invigning af skiljas från de öfriga
troende; de måste bilda en sluten korporation eller
ett särskildt stånd, åt hvilket handhafvandet
af den hemlighetsfulla offerhandlingen var
anförtrodt. Hierarkiens utbildning nådde slutligen sin
spets i påfvedömet. Reformationen undanröjde mässoffret
eller föreställningen om nattvarden såsom en
offerhandling och dermed äfven prestadömet i egentlig
mening. Det gamla presteståndet förvandlades till ett
lärarestånd. Men i de katoliserande tendenser, som
sökt göra sig gällande inom protestantismen, har äfven
en hierarkisk riktning framträdd. – Med anledning af
den katolska kyrkans inom sig i högre och lägre grader
fördelta samt till lydnad för öfverordnade strängt
förpligtade presterskap har ordet hierarki användts
äfven på andra korporationer, hvilka utmärkas af en
skarp rangskilnad och lydnad mot förmän, men hvilka
ingalunda hafva något att göra med andliga ting,
t. ex. ämbetsmannahierarki, militärhierarki.
Hieratisk skrift (namnet lånadt från
Clemens-Alexandrinus, som med grammata
hieratika, "heliga skriftecken", betecknar en af
egypternas skrifarter) är en sedan äldsta tider i det
forna Egypten använd kursiv skrift, som utvecklats
ur den monumentala skriften, de s. k. hieroglyferna
(se d. o.). Till denna skrifarts uppkomst bidrog i
synnerhet egypternas stora literära intressen, som
gjorde det för dem till en tvingande nödvändighet
att uppsöka ett beqvämare och mindre tidsödande
medel att skriftligt meddela sig med hvarandra, än
de visserligen eleganta, men ytterst svårtecknade
hieroglyferna. Första steget till denna skrifts
förenkling bildade uppkomsten af de s. k. lineära
hieroglyferna, som voro konstlösa konturbilder af
konkreta föremål, och ur hvilka småningom, genom
starkare kursivering, utvecklades den hieratiska
skriften, som äldst synes hafva varit betydligt
uppblandad med lineära hieroglyfer. Det ser ut, som om
tvänne skilda grundsatser i början kämpat om rätten
att bestämma den egyptiska skriftensutveckling. Vi
finna nämligen i de äldsta pyramiderna hieroglyfiska
texter, i hvilka vissa mer invecklade tecken endast
delvis återgifvas, d. v. s. med bibehållande af några
få deras mest karakteristiska drag. T. ex. [hieroglyf] (en
sittande man) har der form af [tecken]. På alldeles samma
sätt har t. ex. det hieratiska tecknet [tecken]
för hieroglyfen [hieroglyf] (en uggla) uppkommit, eller tecknet
[tecken] för hieroglyfen [hieroglyf] o. s. v. genom förkortning
och kursivering af den genom förkortning danade
formen. Vanligare är emellertid att finna endast
kursivering använd,
t. ex. [tecken] = hieroglyfen [hieroglyf] (en sittande man med
fingret på munnen). Hvarje hieroglyfiskt tecken har
sin hieratiska motsvarighet, ehuru visserligen samma
hieratiska tecken någon gång kan framställa två olika
hieroglyfer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
