Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningar åt fattigt bondfolk (kopia i Versailles),
hvilken tafla vann bifall för det naturliga och sanna
sätt, hvarpå en nära liggande verklighet blifvit
framställd, och som äfven utmärkte sig för en viss
värme och sanning i uttrycket, ehuru den i utförandet
var kall och mager. Men H:s förnämsta verk, som
förskaffade honom ryktbarhet, var hans 1819 utställda
tafla, Gustaf Vasa tager afsked af Sveriges ständer
("L’abdication de Gustave Vasa"), hvilken utfördes
för hertigen af Orléans och förstördes i Palais royal
under 1848 års revolution, numera känd endast genom
ett mästerligt kopparstick af Henriquel-Dupont. Taflan
berömdes af samtiden för sanning i karaktererna och
värdighet i uttrycket. I verkligheten äro äfven
de mångfaldigt skiftande känslorna hos de olika
figurerna väl återgifna och anordningen högst
klar, ehuru der ej saknas skolans fel, öfverdrift i
rörelserna. Dermed hade dock H. uttömt sig sjelf,
och under sin senare tid sysselsatte han sig
endast med porträttmålning, hvarvid han söktes
af den förnäma verlden och äfven fick måla det
första officiella porträttet af Ludvig Filip. Med
1830-talets slut var det redan förbi med H:s anseende,
C. R. N.
Hersfeld [-felt], stad i preussiska
regeringsområdet Kassel (Hessen-Nassau), vid Fulda och
Frankfurt-Bebra-jernvägen. 7,065 innev. (1880). Större
delen af stadens gamla befästningar qvarstå,
men vallarna och grafvarna äro förvandlade till
promenader. Förnämsta byggnaderna äro det gamla
rådhuset, kyrkan (fullbordad omkr. 1320), en
vacker gotisk byggnad med utmärkta glasmålningar,
samt ruinerna af den 1761 af fransmännen förstörda
stiftskyrkan (uppförd i bysantinsk stil, i början
af 12:te årh.). Flere klädes- och maskinfabriker,
garfverier m. m. Staden har för sitt ursprung
att tacka ett benediktinkloster, anlagdt 736
af Bonifacius, sekulariseradt 1648 och såsom ett
verldsligt furstendöme (450 qvkm. areal) öfverlemnadt
till Hessen-Kassel.
1. Hersleb, Peder, norsk teolog, född i Trondhjems
stift d. 25 Mars 1689, blef student 1703, tog
magistergraden 1713 och utnämndes 1714 till
fältprest. 1718 kallades han till kyrkoherde i
Gunderslev på Falster och blef 1725 konung Fredrik
IV:s hofpredikant i Köpenhamn. Då B. Deichmann
fallit i onåd och afsatts från biskopsämbetet öfver
Kristiania (Akershus) stift (1730), blef H. hans
efterträdare. Såsom biskop arbetade han ifrigt
på allmogens upplysning och verkade i synnerhet för
konfirmationens införande. 1737 blef han biskop
i Själlands stift och dog d. 4 April 1757.
Bland hans skrifter märkes särskildt Guds börns
daglige adgang til nådestolen, hvilken ännu i
dag är den i Norge mest spridda andaktsbok och
äfven i Sverige, under titeln "Guds barns dageliga
framträdande (l. dagliga framkomst) till nådastolen",
utkommit i ett mycket stort antal upplagor (senast
utg. 1878). O. A. Ö.
2. Hersleb, Svend Borchmann, norsk teolog, född i
Alstadhaugs socken i Nordland d. 7 Mars 1784,
blef student i Köpenhamn 1802 och teologie kandidat
1807 samt anställdes 1808
som lärare vid metropolitanskolan i Köpenhamn. 1813
blef han lektor och 1814 professor i teologi
vid Kristiania universitet. Död i Kristiania
d. 12 Sept. 1836. Utom ett inlägg i den strid, som
N. Wergelands skrift "Danmarks politiske forbrydelser
imod Norge" (1816) framkallade, utgaf H. läroböcker
i bibliska historien, som på sin tid voro mycket
spridda. O. A. Ö.
Herslöf, socken i Malmöhus län,
Rönnebergs härad. Arealen 2,432 har. 1,564
innev. (1880). H. bildar med Säby ett alternerande
regalt och för egaren af Sireköpinge säteri patronelt
pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Rönnebergs
kontrakt.
Herstal [ärstall]. Se Héristal.
Hertford [-förd]. 1. Grefskap i mellersta
England. Areal 1,583 qkm. 202,990 innev. (1881). H. är
till större delen ett bördigt slättland, hvars
enda höjdsträckning är Kensworth-hills (277 m.),
på gränsen mot Bedford. De vigtigaste vattendragen
äro Colne och Lea, båda bifloder till Thames,
samt Grandjunction-kanalen i v. Af arealen
äro 52 proc. åker, 27 proc. naturlig äng och
6 proc. skog. Åkerbrukets förnämsta alster äro
hvete och korn. Fåren äro af ädel ras och lemna
en mycket förträfflig ull. Antalet nötkreatur är
jämförelsevis ringa. Landtmannaprodukterna finna
sin största marknad i London. Stor maltberedning,
silkesspinnerier, halmflätning, tillverkning af
hattar och papper. Det milda klimatet gör H. till
vistelseort för många sjuklingar. – 2. Hufvudstad
i nämnda grefskap, vid den segelbara Lea. 7,585
innev. (1881). Liflig handel med säd och ull; ansenlig
tillverkning af malt för Londons bryggerier; mjöl-
och oljeqvarnar samt jerngjuterier. Af stadens
8 kyrkor är Michaeliskyrkan, med ett monument
öfver Bacon af Verulam, den förnämsta. Vidare
märkas rådhuset, den stora spanmålsbörsen och
en förberedande anstalt för Christ’s hospital i
London. Af det gamla slottet qvarstår numera
blott en del, hvilken begagnas till skola.
S. A. L.
Hertha har i nyare tider varit en gängse benämning på
de gamle germanernas jordgudinna. Tacitus säger i sin
bok "Germania", kap. 40, om några forntyska stammar,
att de gemensamt dyrka "Nerthum, id est terram matrem"
("Nerthus, d. v. s. modern jorden"). I denna Nerthus
har man velat finna en qvinlig motsvarighet till
fornnord. Njörðr. Andra deremot ändra Nerthum till
Ertham eller Hertham, och denna genom en konjektur
tillkomna Hertha har sedan blifvit upphöjd till en
jordens herskarinna. Numera torde den apokryfiska
Hertha endast fortlefva såsom ett någon gång användt
qvinnonamn. Th. W.
Hertig (Fornn. hertogi, T. herzog, motsv. Lat. dux,
Ital. duca, Sp. duque, Fr. duc, Eng. duke) var hos de
germanska folken ursprungligen benämning på en för ett
krig utkorad ledare af hären, men sedermera, efter
den stora folkvandringen, på en kunglig ämbetsman,
utrustad med hufvudsakligen militärisk myndighet,
eller på fursten hos vissa af det frankiska riket
beroende stammar. Delvis afskaffades hertigarna af
Karl den store. Vid frankiska rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
