Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedin, Zelma Karolina Esolinda, född Bergnéhr - Hedin, Sven Adolf - Hedin, Kaspar - Hedjra, Arab., flykt, särskildt profeten Muhammeds flykt från Mekka till Medina - Hedlinger, Johan Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom skådespelerska. Ett briljant yttre, förhöjdt af
lysande toaletter, och ett elegant sätt att föra sig
gjorde fru H. till arftagerska af en del af Emelie
Högqvists repertoar och tillvann henne i hög grad
publikens ynnest. Den finare komedien var hennes
egentliga fack, och till hennes bästa alstringar på
detta område förtjena att räknas: Elisabet i "Doktor
Wespe", Georgina i "Qväkaren och dansösen", Richelieu
i "Richelieus första vapenbragd", Sofie Arnould i
"Jag äter middag hos min mor", fru de Nohan i "Den
gifte mannen i staden och på landet", fru Montjoye i
"Montjoye" m. fl. Bland hennes öfriga uppgifter må
nämnas Rosaura i "Lifvet en dröm", Mossamor i "Marsk
Stigs döttrar" samt en lyckad skapelse på det burleska
området, fru Godard i "En fattig ädling". Efter ett
svårt benbrott, 1867, blef hennes helsa försvagad,
och hennes förut så stora användning för scenen aftog
småningom. 1871–72 uppträdde hon för sista gången
på k. scenen, då som gäst. Död i Stockholm d. 11
Febr. 1874. A. F.
4. Hedin, Sven Adolf, publicist, riksdagsman,
syssling till H. 2, född i Bo socken, Örebro län,
d. 23 April 1834, blef 1851 student i Upsala och
1861 filos. kandidat. 1859 började han, i tidningen
"Upsalaposten", sin publicistiska verksamhet,
hvilken han från 1864 fortsatt i Stockholm. Från
d. 1 Sept. 1874 till d. 24 Maj 1876 var han
redaktör af "Aftonbladet". Vid samtliga riksdagar
1870–82 (med undantag af 1875–76, då han ansåg
sig hindrad af ofvannämnda redaktörskap) har
H. varit en af Stockholms stads representanter
i Andra kammaren. (Vid senaste val, 1881, ingick
han med högsta röstetalet.) 1871 var han ledamot af
lagutskottet, 1873 af särskilda utskottet för frågor
rörande elementarundervisningen samt 1870 och 1880–
82 medlem af (vid de tre sistnämnda riksdagarna äfven
ordförande i) tillfälliga utskottet N:o 1, hvilket
hufvudsakligen haft att behandla skolfrågor. 1871 och
1872 deltog han i statsrevisionen, och 1879–82 var han
medlem af den s. k. skatteregleringskomitén. Skrifter:
Fryxell mot Geijer (1861), Studentmötet i Lund och
Köpenhamn 1862 (1863), Belysning af förslaget om
Upsala universitets flyttning till Stockholm (s. å.),
Sveriges och Norges förening för femtio år sedan
(1864), Hvad folket väntar af den nya representationen
(1868; 2:dra uppl. s. å.), Lefnadsteckning öfver
August Blanche (i Blanches "Samlade arbeten",
1870–72), Den östeuropeiska frågan (1876), Franska
revolutionens qvinnor (1879–80), Allmän värnepligt
och fritt samhällsskick (1880) m. fl. Derjämte har
H. författat ett stort antal tidskriftsuppsatser (i
"Nordisk universitetstidskrift", "Nordisk tidskrift",
"Framtiden", "Svensk tidskrift", "Historisk tidskrift"
o. s. v.). Bland ämnen, som han behandlat, må
särskildt nämnas frågan om den literära eganderätten,
hvilken genom lagen af d. 10 Aug. 1877 fick sin
lösning.
Hedio (Heid), Kaspar, badisk reformator, född 1494
i Ettlingen i Baden, studerade i Freiburg, i hvilken
stad han af Capito vans för reformationen. 1520 blef
han hofpredikant och
senare andlig vikarie i Mainz, men flyttade 1523 till
Strassburg, der han 1529 blef professor i teologi
och predikant i Münster. Det var hufvudsakligen
der, som han jämte Capito och Bucer nitiskt verkade
i reformationens anda. 1541 kallades han tillika
med den sistnämnde af kurfursten Gebhard af Köln
till hans residensstad, Bonn, för att i ärkestiftet
införa reformationen; men när försöket misslyckades,
återvände han 1543 till Strassburg. H. dog d. 17
Okt. 1552. Hans skrifter, som numera icke ega något
framstående värde, äro af historisk-filologiskt och
exegetiskt innehåll. E. J. Ö
Hedjra, Arab. (Egypt. hegra, latiniseradt hegira),
flykt, särskildt profeten Muhammeds flykt från Mekka
till Medina. Denna beräknas hafva inträffat på
qvällen d. 15 Juli 622 och togs till utgångspunkt
för den af kalifen Omar införda muhammedanska
tidräkningen. Men emedan araberna räkna dygnets
början från solnedgången, antogs i stället fredagen
d. 16 Juli 622 till d. 1 Muhárram, l. första dagen
i det första muhammedanska året. Året består af 354
dagar (manår) och är indeladt i 12 månader, Muhárram,
Sáfar, Rebi-el-áuwal, Rebi-el-achar (l. R.-et-tani),
Djumadi-l-áuwal (egypt. uttal.: Gemadi-el-),
Djumadi-l-achar (l. D.-et-tani; egypt. uttal:
Gemadi-et-), Rédjeb (Egypt. Régeb), Sjaban, Ramadan,
Sjauwal, Du-l-káde (l. Su-l-káda), Du-l-hídje (l.
Su-l-hídje; Egypt. D-l-hígge), af hvilka hvarannan har
30, hvarannan 29 dagar. Skottår inträffar 11 gånger
på 30 år, och har månaden Du-l-hídje då 30 dagar i
stället för 29. Vid förvandling af ett muhammedanskt
årtal till motsvarande i den kristna tidräkningen
kan man gå tillväga så, att det muhammedanska årtalet
divideras med 33, och att qvoten, till hvilken adderas
1, om resten är 17 eller mera, subtraheras från det
muhammedanska årtalet, hvarefter till återstoden
adderas 622. Slutsumman utvisar det kristna år, på
hvilket det muhammedanska till större delen eller helt
och hållet infaller. För att förvandla ett kristet
årtal till det motsvarande muhammedanska kan man från
det förra subtrahera 622, dividera återstoden med 32
och addera qvoten (hvilken ökas med 1, om resten är
16 eller mera) till nyssnämnda återstod. Slutsumman
utvisar då det muhammedanska året.
Hedlinger, Johan Karl, Sveriges förnämste medaljör,
föddes d. 28 Mars 1691 i staden Schwyz i Schweiz. Vid
aderton års ålder sattes han i lära hos en guldsmed
och myntmästare Crauer i Sion (Valais), som 1715
flyttade till Montbéliard och Porrentruy, emedan
han förpaktat biskopens af Basel myntverk, och der
började H. gravera medaljer. För att vidare utbilda
sig for han 1716 till Nancy och 1717 till Paris, der
han lärde under Roettiers och Launay, båda berömda
medaljörer. Efter att hafva uppehållit sig der i ett
och ett halft år erhöll han anbud af baron Görtz, som
i svenska statens angelägenheter vistades i Paris, att
öfvertaga ledningen af Sveriges myntverk. H. mottog
detta af lysande ekonomiska vilkor åtföljda anbud
och utnämndes till k. medaljör. – H:s första arbete
efter ankomsten till Stockholm var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
