Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hauk Erlendssön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna upplysning om hans börd och verkliga
förhållanden. Alla bemödanden i detta afseende blefvo
utan påföljd. I Juli 1828 lemnades han till professor
Daumer i Nürnberg för att uppfostras, men såväl
denne som H:s öfrige gynnare beklagade sig öfver hans
dåliga egenskaper, i synnerhet öfver hans tröghet,
lögnaktighet och hans motsägande uppgifter. Hans
framsteg i kunskaper voro ringa, han var retlig och
fåfäng, men visade derjämte stor skygghet och rädsla,
I Okt. 1829 fann man honom medvetslös och blödande
af ett icke farligt sår i pannan, hvilket enligt hans
egen uppgift, tillfogats honom af en man. Denne kunde
aldrig upptäckas. Kort derefter upptogs han såsom
fosterson af lord Stanhope och erhöll något arbete
vid apellationsdomstolen i Ansbach, men utvecklade
ringa flit. Han var nästan bortglömd, då han åter
plötsligt lät tala om sig. Den 14 Dec. 1833 kom H.,
sårad af ett djupt styng i venstra sidan, efter
ett häftigt yrväder hem från slottsparken, der han,
enligt egen uppgift, infunnit sig på kallelse af en
obekant, för att få upplysningar om sin härkomst,
och af denne blifvit sårad. Vid anställd undersökning
syntes endast spår efter en person i snön, och äfven
af den vid hans tre dagar senare timade död anställda
läkarebesigtningen framgick otvifvelaktigt, att han
burit hand på sig sjelf, antagligen i afsigt att å nyo
vända till sig ett redan slocknadt intresse. Denna
mening antogs i början allmänt, särskildt af
H:s gynnare, hos hvilka väcktes misstanken om ett
planmässigt bedrägeri från H:s sida. Sedermera gjordes
mera romantiska utläggningar rörande hans person,
såsom att han skulle varit en arfprins af Baden,
hvilken såsom nyfödd bortröfvats och ersatts af ett
dödssjukt barn. Denna "prins-teori" försvarades af den
skarpsinnige rättslärde P. J. A. von Feuerbach i hans
arbete: "Kaspar Hauser, beispiel eines verbrechens
am seelenleben"(1832). Rättsadvokaten Mittelstädt i
Hamburg kommer deremot i sin bok: "Kaspar Hauser
und sein badisches prinzenthum" (1876), till den
slutsatsen att ingen vet eller någonsin med visshet
erfarit hvem H. var.
Hauser, Miska (Michael), ungersk violinist, f. 1822,
elev af Kreutzer, Mayseder och Sechter, gjorde
från 1840 konstresor ej blott inom hela Europa
(Sverige 1844 och 1867), utan äfven i Amerika,
Australien m. m. och firade stora triumfer genom
briljant färdighet och smältande föredrag. Hans
kompositioner voro en tid, dels för sin smekande
sång (Wiegenlied, komponerad på Tahiti), dels
för sina flageolettkonster (Vogelcaprice) mycket
beundrade af dilettanter. Sina reseminnen samlade
han i Wanderbuch eines österreichischen virtuosen
(1858–59). A. L.
Haushofer, Max, tysk landskapsmålare, f. 1811, blef
1845 professor vid konstakademien i Prag och dog i
denna stad 1866. Han valde för det mesta sina motiv
från de tyska alperna, särskildt från den natursköna
Chiemsee i Bajern, hvarjämte Böhmerwalds natur
först af honom gjordes till föremål för konstnärlig
framställning. H. var lika lycklig i återgifvandet
af det älskliga och glada i landskapet som i
framställningen af det storartade. Hans styrka låg
i det mästerliga ordnandet af molnmassorna.
Hausjärvi, socken i Hauho härad, Janakkala domsaga,
Tavastehus län (Finland). Areal 506,7 qvkm. 6,236
innev. (1880). H. lyder f. n. i kyrkligt afseende
under Janakkala pastorat, men är bestämdt att
afskiljas till ett imperielt pastorat af 2:dra kl.,
hörande till Tavastehus prosteri af Åbo ärkestift.
O. I.
Hausmann, Johann Friedrich Ludwig, tysk mineralog,
f. 1782, d. 1859, blef 1805 kammarsekreterare
vid bergsdepartementet i Braunschweig, var under
franska väldet generalsekreterare i westfaliska
finansministeriet och utnämndes 1811 till professor i
teknologi och bergsvetenskap i Göttingen. Outtröttligt
verksam såsom forskare och lärare, utöfvade H. stort
inflytande på sin vetenskaps utveckling. Under
vidsträckta resor (bl. a. genom Skandinavien 1806–07)
studerade han de geologiska förhållandena i större
delen af norra och vestra Europa samt nedlade sina
iakttagelser i utförliga vetenskapliga arbeten,
såsom Reise durch Skandinavien (5 d., 1811–18). Alla
dessa undersökningar utgjorde förberedelser till
det stora verk öfver Harz, Ueber die bildung des
Harzgebirges (1842), i hvilket han öfvergaf sin äldre
neptunistiska ståndpunkt och modigt omfattade den
plutonistiska. H. publicerade äfven en mängd vigtiga
afhandlingar i kristallografi och mineralogi, såsom
Krystallographische beiträge (1803) och Handbuch der
mineralogie (1813, nya uppl. 1828 och 1847), i hvilken
sistnämnda han offentliggjorde ett eget mineralogiskt
system, samt i ren metallurgi och praktisk geologi,
såsom Grundlinien der bergwissenschaft (1811) och
Versuch einer geologischen begründung des ackerbau-
und forstwesens (1823). H:s sista arbete var en mycket
intressant skrift Ueber die durch molecularbewegungen
in starren leblosen körpern bewirkten
formänderungen (1856).
Hausmannit, miner., ett efter den tyske mineralogen
J. F. L. Hausmann (se d. o.) benämndt mineral, som
består af manganoxidoxidul, Mn O, Mn2 O3, och till
följd af sammansättningen tillhör spinellgruppen. Det
kristalliserar i qvadratoktaedrar samt har
svart färg och metallglans. Det förekommer på
Harz, i Thüringen och i Sverige i urkalk vid
flere värmländska grufvor, t. ex. Nordmarken,
Långban, Pajsberg, Jakobsberg. Hausmannit nyttjas
som manganrik beskickning vid jernsmältning.
P. T. C.
Hausrath, Adolf, tysk protestantisk teolog, f. 1837,
blef 1861 docent i Heidelberg, 1864 assessor i
evangeliska öfverkyrkorådet i Karlsruhe, 1867
e. o. professor i teologi i Heidelberg och 1872
ordinarie professor derstädes. Hans mest bekanta
arbeten äro Neutestamentliche zeitgeschichte
(1868–74; 2:dra uppl. 1873 o. f.), hvaruti Der apostel
Paulus (2:dra uppl. 1872; "Apostelen Paulus", 1866)
ingår såsom en del, och David Friedrich Strauss und
die theologie seiner zeit (1877–78).
Hausse [åss], Fr. (af haut, hög). 1. Handelst.,
stegring i kursen på värdepapper, i synnerhet
börspapper. – Haussier [åssie], säljare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
