- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
837-838

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hauk Erlendssön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spekulerar på kursens stegring. Jfr
Baisse. 2. Musikt., fransk benämning på frosch
(se d. o.).

Haussmann [åssman], Georges Eugene, baron,
fransk administratör, f. 1809, studerade först vid
musikkonservatoriet, blef derefter advokat och 1833
underprefekt, men förlorade vid 1848 års revolution
sin tjenst. Under prins Napoleons presidentskap
beklädde han (1850–52) platsen såsom prefekt i
åtskilliga departement och utnämndes 1853 till prefekt
i Seinedepartementet. Med både energi och smak ledde
H. de offentliga arbetena på Paris’ försköning,
genom hvilka hufvudstaden inom få år fullständigt
omskapades. De gamla trånga och osunda qvarteren
nedrefvos och ombyggdes, nya bulevarder och parker
anlades uti och omkring staden, en mängd offentliga
byggnader uppfördes, vattenlednings- och kloakväsendet
förbättrades. 1857 fick H. en plats i senaten. Då
i Jan. 1870 kabinettet Ollivier öfvertog styrelsen
och H. vägrade att ingifva sin afskedsansökan, blef
han aflägsnad från sin prefektplats. Han kallades
1871 till direktör i det ryktbara bankinstitutet
"Crédit mobilier". 1876–81 representerade H. Ajaccio
i deputeradekammaren. På H:s initiativ och under hans
beskydd utgafs "Histoire générale de Paris".

Haussonville [åssångvil]. 1. Joseph Othenin
Bernard de Cléron, grefve d’H., fransk statsman
och historieskrifvare, f. 1809, inträdde tidigt
på den diplomatiska banan samt tjenstgjorde
såsom legationssekreterare i Bruxelles, Turin
och Neapel. 1842 och 1846 valdes han till
medlem af deputeradekammaren, men drog sig
efter Februarirevolutionen (1848) tillbaka till
privatlifvet. Han uppträdde såsom en bitter fiende
till andra kejsaredömet, bekämpade Napoleon III:s
politik i den i Bruxelles utkommande "Bulletin
français" och gjorde 1863 gemensam sak med den
republikanska oppositionen. Det fransk-tyska
kriget riktade hans hat emot tyskarna, och han gaf
detsamma luft i flygskriften La France et la Prusse
devant l’Europe
(1871). Efter freden i Frankfurt
s. å. verkade han såsom president i en förening, som
gjort till sin uppgift att i Algeriet grunda kolonier
för utvandrare från Elsass och Lothringen. 1878
valdes han till senator på lifstid. Såsom
historieskrifvare af stor förtjenst fick han
1869 en plats i Franska akademien. Hans förnämsta
arbeten äro: Histoire de la politique extérieure du
gouvernement français de 1830 à 1848
(1850), Histoire
de la réunion de la Lorraine à la France
(1854–59;
2:dra uppl. 1860) samt L’église romaine et le premier
empire
(1864–79). – H:s maka, grefvinnan Louise d’H.,
dotter af hertig Victor de Broglie, f. 1818, har
äfven uppträdt såsom författarinna, först anonymt
med romanen Robert Emmet (1858) och derefter, under
psevdonymen "l’Auteur de Robert Emmet", med Marguerite
de Valois
(1870), La jeunesse de lord Byron (1872)
och Les dernières années de lord Byron (1874). –
2. Gabriel Paul Othenin de Cléron, vicomte d’H.,
den föregåendes son, författare, f. 1843, fick 1871
en plats i deputeradekammaren, der han, trots

sina högt predikade republikanska tänkesätt, alltid
röstade med den monarkiska majoriteten, men föll
igenom vid valen 1876 och 1877. Hans vigtigaste
arbeten äro C. A. Sainte-Beuve, sa vie et ses oeuvres
(1875) och Les établissements pénitentiaires en France
et aux colonies
(s. å.).

Haustlöng, en dikt af Harald Hårfagres berömde
hirdskald Tjodulf från Hvin, som äfvenledes
författat sången Ynglingatal. Af Haustlöng
finnas i behåll två större fragment, af hvilka
det ena skildrar Tors kamp med jätten Rungne,
det andra beskrifver Iduns bortförande af
jätten Tjasse och dennes dråp. Dikten är full af
konstiga omskrifningar och delvis ganska dunkel.
Th. W.

Hautbois [å-båa;] Fr. (af haut, hög, och bois,
trä). Se Oboe. - Hautboist [åboist], eg. den som
spelar oboe, kallas i flere arméer hvarje musikant
(oafsedt hvad instrument han spelar), som har
underofficers värdighet.

Haut-Brion [å-briång]. Se Bordeaux-vin.

Haut-dessus [å-dssy], Fr., musikt., hög sopran.
A. L.

Haute-Combe [åt-kångb], fordom cistercienskloster
i franska depart. Savoie, vid sjön Bourget, n. om
Chambéry, grundlagdt 1125 af grefve Amadeus III af
Savojen och fullständigt återuppbygdt 1743. Under
revolutionen såldes det såsom nationalegendom samt
förvandlades till fajansfabrik. 1824 återköptes det af
konung Karl Felix af Sardinien, hvilken lät detsamma
undergå en fullständig restaurering. Kyrkan innehåller
en mängd märkliga målningar och grafvårdar.

Haute-contre [åt-kangtör], fransk benämning på alt
(Contr’ alto). A. L.

Haute cour de justice [åt kour dö sjystis]. Se Cour
och Frankrike, sp. 206.

Haute-finance [åt-finanss], Fr., börs-, penningadel.

Haute-lisse [åt-liss], Fr., egentligen väfnad med
stående, lodrät varp, der således varpbommen, på
hvilken varpen eller ränningen under väfningen är
upprullad, sitter lodrätt, d. v. s. högt (Fr. haut)
öfver väfbommen, på hvilken den färdiga väfven
efter hand upprullas. Dessa bommar heta på franska
lisses. Deraf väfnadens namn. I sjelfva verket
förstår man dock med haute-lisse en vanligen
till väggbonad afsedd, med figurframställningar,
landskap, blomsterstycken o. d. prydd, i väfstol af
nyssnämnda slag förfärdigad praktväfnad. Mönstrets
hufvuddrag inprickas, vanligen med figurerna
i liggande ställning, å den uppspända varpen
(af redgarn, bomull eller silke), bakom hvilken
arbetaren har sin plats, med en färgskiss af den
komposition, som skall utföras, fäst öfver sitt
hufvud. Inslaget (ylle eller silke) införes, under
ständigt rådfrågan de af färgskissen, med en liten
skottspole, hvarvid väfskelet åstadkommes medelst
en enkel solfinrättning. Spolen kastas emellertid i
allmänhet icke, som vid vanlig väfning, för hvarje
slag tvärs öfver hela varpen, utan blott öfver så
många trådar deraf, som det under arbete varande
färgpartiet omfattar och mönstret angifver. Vid ett
större enfärgadt bottenparti, t. ex. en himmel eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:37:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free