Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hauk Erlendssön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Märkvärdiga äro de många öfvergifna städerna
(Pella, Gerasa m. fl.) och byarna, de flesta af
syrisk-macedoniskt l. romerskt ursprung. De äro
omgifna af höga murar och torn, och vid deras
byggande har trä alls icke användts. Innevånarna i
H. äro nomadiserande och bofasta araber samt druser
(omkr. Djebel H.)
Haúsa, ett i mellersta Sudan (11°–15° n. br., 5°–11°
ö. lgd) mellan floden Niger i v. och staten Bornu
i ö. beläget utomordentligt bördigt och af ett
förträffligt klimat gynnadt land. Det består af de
s., k. haúsa bókoi ("de sju Haúsa"), d. v. s. de
bredvid hvarandra liggande områdena Biram, Daura,
Gober, Kano, Rano, Katsena och Segseg, samt Bánsa
bókoi ("de sju oäkta"), d. v. s. de sedermera
underkufvade områdena Sanfara, Kebbi, Nupe
(l. Nyffi), Guari, Jauri, Joruba (l. Jariba)
och Kororofa, i hvilka hausaspråket är herskande,
ehuru de ursprungliga infödingarna tala ett annat
språk. H. utgör den mest betydande delen af riket
Sokoto, hvilket derför äfven kallas sultanatet
H. Sultanatet H. jämte den s. om H. belägna, till
namnet underlydande prov. Adamaua anses omfatta ett
område af nära 440,000 qvkm., men befinner sig i
nästan fullkomlig upplösning. Residensstad är Vurno
(12,000 innev.). Öfriga orter af vigt äro den vid
Nigers biflod Sokoto några mil s. v. om Vurno belägna
forna residensstaden Sokoto (öfver 20,000 innev.),
Central-Afrikas förnämsta marknadsplats, och i det
egentliga H. Katsena (under 1600- och 1700-talet
Sudans förnämsta handelsstad, med öfver 100,000
innev., nu med endast 5,000 innev.), samt det
s. ö. derom belägna Kano (30,000 innev.; under den
lifligaste handelstiden, Jan.–April, nästan dubbelt
så många), det egentliga H:s största handelsstad. –
Om H. föreligga genom arabiska historieskrifvare
(Ahmed Babas krönika), geografer och resande (Ibn
Batuta m. fl.) historiska underrättelser (tämligen
torftiga och okritiska), som fortlöpa ända från
Muhammeds tid (600-talet). Det finnes t. o. m. en
från midten af 16:de årh. ända till vår tid fortsatt
krönika öfver den forna hufvudstaden Katsena. Som
grundläggare af riket Katsena, Haúsa-statens kärna,
namnes Komajo (i början af 13:de årh.), hvars dynasti
räknade endast fem herskare och som störtades af den
från Asjanti bördige Korau. Till dennes ätt anses
den sultan, Ibrahim Madjo, hafva hört, hvilken i
midten af 16:de årh. införde den i H. ännu herskande
islam. Efter långvariga oroligheter, hvarunder H. än
var själfständigt, än lydde under Songrai (i n.),
än under Kebbi (i v.), uppsteg i förra hälften af
17:de årh. på tronen en ny dynasti, Habe, hvilken
1807 störtades af de vester ifrån framträngande Fulbe
l. Fulah (se d. o.). Vid en 1816 skeende delning
af det stora Fulbeväldet lades H. under det nya
riket Sókoto. – Haúsafolket skildras som lifligt,
intelligent och särskildt begafvadt för handel och
industri. Ehuru sannolikt af samma ras som massan af
den närmast norr om eqvatorn boende centralafrikanska
befolkningen, den egentliga s. k. negerrasen, hafva
hausaerna (sing. ba-hause, pl. hausaua)
dock genom islams inflytande höjt sig vida öfver
de flesta andra negerfolk. Deras språk utmärker sig
icke blott för klangfullhet och jämnmått i fonetiskt
hänseende, utan hela den grammatiska byggnaden
eger trots sin rikedom en bland könsåtskiljande
språk högst sällsynt klarhet och genomskinlighet i
formbildningen. Det står icke i närmare slägtskap
med något af de andra negerfolkens språk, men
dess plats inom språkfamiljernas system är ännu
oviss. Pronominal- och verbalformerna påminna
såväl om motsvarande hamitiska som semitiska,
och särskildt kunde personalbildningen i verbet
i sin harmoniska enkelhet betraktas nästan
som en grundtyp både för hamitisk och semitisk
konjugation. Haúsaspråket har vunnit stor utbredning
öfver hela Centralafrika, der det jämte och kanske
äfven framför arabiskan och temasigt räknas som
det vigtigaste handelsspråket. Jfr Schön, "Grammar
of the Hausa language" (1862) och "Dictionary of
the Hausa lang., Hausa-English and English-Hausa"
(1876), samt Denham and H. Clapperton, "Travels and
discoveries", och i synnerhet H. Barth, "Reise und
entdeckungen in Nord- und Centralafrika" (1857–59).
H. A.
Hauser, Franz, tysk musiker, f. 1794, d. 1870,
var elev af Tomaczek, under flere år operasångare
samt 1846–64 direktor vid konservatoriet i
München. H. hade i synnerhet anseende såsom grundlig
kännare af Bach, af hvilken han samlade dyrbara
manuskript, samt såsom förträfflig sånglärare, en
verksamhet, hvars rika erfarenheter han nedlade i
sin Gesanglehre für lehrende und lernende (1866).
A. L.
Hauser, Kaspar, psykologiskt märkvärdig person. Han
uppträdde, klädd som en bondgosse, i Nürnberg i Maj
1828, försedd med ett bref, af det innehåll att han
i Okt. 1812 blifvit funnen utanför en fattig bondes
stuga, att denne, som sjelf egde tio barn, uppfostrat
honom i sträng afsöndring från verlden, men undervisat
honom i läsning, skrifning och kristendom samt
slutligen, ständigt färdandes under natten, fört honom
till Neumarkt (en liten stad nära Nürnberg). I brefvet
låg en liten lapp, skrifven, såsom det uppgafs, af
hans moder, men, som det tycktes, af samma hand,
som författat brefvet, i hvilken lapp upplystes,
att han hette Kaspar och vore född d. 30 April 1812
efter faderns död af "en fattig tjenstflicka". Gossen
hade en välbildad, fint byggd kropp, mjuka händer
och ett friskt utseende, men visade sig tafatt i ord
och åthäfvor och kunde om sitt hem endast upplysa,
att han vid bröd och vatten uppvuxit i ett trångt
och lågt rum, som han aldrig fått lemna. Sitt namn,
"Kaspar H.", kunde han dock skrifva läsligt. I början
förtärde H. endast vatten och bröd och tillbakavisade
alla andra födoämnen; de vanligaste föremål och
händelser syntes honom främmande. Staden Nürnberg
tog sig emellertid an honom, och en kungörelse af
borgmästaren riktade på ynglingen en till sensation
gränsande uppmärksamhet. Lord Stanhope och en hr
von Pirch egnade honom de lifligaste omsorger, och
konungen af Bajern utsatte en belöning af 10,000
floriner åt den, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
