Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Háttatal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1879 af 323 fartyg om tillsammans 23,779 tons
drägtighet. H. erhöll stadsrättigheter 1866. –
I närheten af staden är Harald Hårfagres graf, och
der restes 1872, då en fest firades till minne af
Norges tusenåriga bestånd som enadt rike, en 17
m. hög obelisk af granit, omgifven af 2,5 m. höga
"fylkesstenar’’. O. A. Ö.
Haugianer kallades under de första decennierna af
1800-talet H. N. Hauges vänner och anhängare. De
utmärkte sig genom en ren vandel, ett friskt och
starkt troslif samt ingöto i mera än ett hänseende
nytt lif i den norska kyrkan, till hvilken de alltid
räknade sig. Bland Hauges närmaste efterföljare må
nämnas följande män, hvilka som lekmannapredikanter,
som medlemmar af nationalförsamlingen eller
som industri-idkare skaffat sig namn i Norges
nyare historia: lekmännen Lars Kyllingen
(d. 1826) och Daniel Arnesen (f. 1782, d. 1842),
stiftaren af det norska missionssällskapet
John Haugvalstad (f. 1770, d. 1850),
Eidsvoldsmannen Jon Sörbröden (f. 1775, d. 1857)
och stortingsrepresentanten Mikkel Grendal (d. 1848).
O. A. Ö.
Haugland, Bård Matssön, norsk politiker, född på
Stordön i Söndre Bergenhus amt d. 12 Jan. 1835,
var 1851–62 handelsbetjent i Bergen och nedsatte sig
sistnämnda år som landthandlare på sin födelseö. Från
1871 har han representerat Söndre Bergenhus amt
i stortinget, af hvars "näringskomité n:o 1" han
ständigt varit medlem. Genom sin djupa aktning för
vetenskapen, genom sin humanitet och sin arbetsamhet
har han vunnit allmänt erkännande, fastän han i allt
väsentligt söker att häfda den norska oppositionens
sparsamhetsprinciper. H. har varit medlem af flere
af K. M:t tillsatta komitéer, bl. a. hamnkomitén
(1877–80) och komitén för fästeväsendets ordnande
(hvilken ännu, 1882, ej afslutat sina arbeten).
O. A. Ö.
Haugwitz, Christian August Heinrich Kurt,
grefve von H., friherre von Krappitz, preussisk
statsman, född d. 11 Juni 1752 i Schlesien,
studerade vid universiteten i Halle och Göttingen
samt företog sedan resor i Schweiz och Italien,
hvarvid han trädde i förbindelse med åtskilliga
mystiske svärmare, bl. a. Cagliostro och
Mesmer. Återkommen till sin hembygd, valdes han
1791 till generallandschaftsdirector i Schlesien
och utnämndes året derefter på kejsar Leopold II:s
begäran till preussiskt sändebud i Wien. På hösten
s. å. kallad till preussisk utrikesminister, afslöt
han med Ryssland i Jan. 1793 fördraget om Polens andra
delning samt i April 1794 subsidiekonventionen i Haag
med England. Då emellertid spänningen mellan Österrike
och Preussen – de båda bundsförvandterna i det
sedan 1792 pågående kriget med Frankrike – tilltog,
inledde H. underhandlingar med Frankrike, hvilka ledde
till freden i Basel (Apr. 1795). Inseende den fara,
hvarmed Frankrikes växande öfvermakt hotade, var
han dock snart betänkt på att återupptaga striden med
denna makt och sökte, ehuru förgäfves, förmå Fredrik
Vilhelm III att sluta sig till den andra koalitionen
(1798). När denna koalition redan följande året,
till följd af
den mellan Österrike och Ryssland utbrutna tvedrägten,
sönderföll, slöt Preussen förbund med sistnämnda
makt (1800) och kom derigenom på vänskaplig fot med
Frankrike. Vid utbrottet af 1803 års krig mellan
England och Frankrike besatte Napoleon, utan att taga
hänsyn till Tyska rikets neutralitet, det med England
förenade Hannover. Af detta öfvergrepp begagnade sig
H. för att söka gifva den preussiska utrikespolitiken
en förändrad karakter, men äfven denna gång vägrade
Fredrik Vilhelm III att vidtaga några kraftåtgärder
emot Frankrike. Till följd deraf begärde och erhöll
H. afsked ur statstjensten (Aug. 1804). Då
emellertid Fredrik Vilhelm III, uppretad öfver
brytandet af Ansbachs neutralitet (1805), beslöt
sig att under vissa vilkor deltaga i det tredje
koalitionskriget mot Frankrike, erhöll H. befallning
att till Napoleon framföra den preussiska regeringens
ultimatum. I det afgörande ögonblicket lät han
emellertid skrämma sig af Napoleons hotelser och de
allierades nederlag vid Austerlitz samt undertecknade
fördraget i Schönbrunn (d. 15 Dec. s. å.), hvarigenom
Preussen ingick försvarsförbund med Frankrike och i
utbyte mot åtskilliga områden erhöll Hannover. Kort
derefter måste Hardenberg, hvilken 1804 blifvit H:s
efterträdare, utträda ur kabinettet (April 1806), och
H. öfvertog för andra gången ledningen af Preussens
yttre politik. Men H:s kraft var bruten. Aldrig
punktlig eller ihärdig, visade han sig nu äfven
sakna kraft att fasthålla en bestämd plan och
invecklade genom sin vacklande politik Preussen
i stora svårigheter. Den länge väntade brytningen
mellan Frankrike och Preussen inträffade slutligen
i Aug. 1806, men ingenting var då gjordt för den
preussiska härens utbildning, och följden deraf
visade sig i slagen vid Jena och Auerstädt (d. 14
Okt. s. å.). Efter dessa båda nederlag utträdde H. ur
kabinettet och drog sig tillbaka till sina gods. 1820
flyttade han till Italien, der han afled 1831. Han
har författat memoarer, af hvilka blott ett utdrag
är tryckt: Fragment des mémoires inédits du comte
de H. (1837).
Hauho. 1. Härad i Tavastehus län (Finland),
innefattande 10 kommuner. Areal 3,440 qvkm. 34,021
innev. (1880). – 2. Socken i ofvannämnda
härad. Arealen med de tillhörande kapellen
Tuulois och Luopiois utgör 1,039,9 qvkm. 9,687
innev. (1880), hvaraf 1,726 innev, i Tuulois
och 3,365 innev, i Luopiois kapell. H. bildar
jämte kapellen ett imperielt pastorat af
1:sta kl., Borgå stift, Hollola prosteri.
O. I.
Háuija (Hawijah), en i sydöstra delen af Somal-landet
utmed Indiska oceanen boende stam. Den omfattar
stammarna Gurgate, Abgal och Udjuran, och
dess område sträcker sig från staden Marka
(2° n. br.) till staden Obbia. (6° n. br.).
H. A.
Haukadals-ätten, isländsk storbondeslägt, som
härstammade från Gissur Hviðe på Mosfell, hvilkens
sonson Teit Isleifsson tillsammans med många andra
mäktige mäns söner uppfostrades hos Hall Thorarinsson
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
