Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Háttatal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hauer, Franz von, österrikisk geolog, f. 1822,
blef 1846 assistent hos W. Haidinger och tog
sedan dess en verksam del i dennes sträfvanden för
naturvetenskapernas utveckling i Österrike. 1849 blef
han förste geolog vid den då inrättade geologiska
riksanstalten och utnämndes efter Haidinger
till chef för densamma 1866. H:s vetenskapliga
undersökningar hänföra sig till Österrikes geologi
och paleontologi. Sina arbeten har han offentliggjort
förnämligast i geologiska riksanstaltens samt i
den kejserl. akademiens skrifter. Såsom fristående
verk har han utgifvit bl. a. Die cephalopoden des
Salzkammerguts (1846), Geologische uebersicht
der bergbaue der österreichischen monarchie
(1855; tillsammans med Fötterle), Geologische
uebersichtskarte von Siebenbürgen (1861), Geologische
uebersichtskarte der österreichischen monarchie (i 12
blad, 1867–71) och Geologische karte von Oesterreich
(1875).
Hauff, Wilhelm, tysk skriftställare, f. 1802, beträdde
den literära banan med utgifvande af Märchenalmanach
auf das jahr 1826, som följdes af ytterligare två
årgångar. Dessa arbeten vunno så stort bifall, att de,
under titeln Märchen ("Sagor", 1872), upplefvat en
stor mängd upplagor. Bland hans öfriga arbeten må
nämnas: Mittheilungen aus den memoiren des satans
(1827, ofullbordadt), Der mann im monde (s. å.), en
roman, ämnad att persifflera H. Claurens manér, men
som af mängden mottogs såsom ett äkta arbete af denna
psevdonym, Controverspredigt über H. Clauren und
den mann im monde, Phantasien im Bremer rathskeller
(1827), H:s mest humoristiska och intressanta arbete,
samt novellerna Die bettlerin vom Pont des arts
("Tiggarflickan ifrån Pont des arts", 1832) och Das
bild des kaisers ("Kejsarens bild", 1831). Död 1827.
Haug, Martin, tysk orientalist, f. 1827, kom 1848
till universitetet i Tübingen, der han studerade
österländska språk, och blef 1854 privatdocent i
Bonn. Derifrån flyttade han 1856 till Heidelberg för
att på Bunsens inbjudning deltaga i utarbetandet af
dennes berömda bibelverk. 1856 blef han kallad till
professor i sanskrit vid Puna college i Indien. 1863
företog han på engelska regeringens uppdrag en
vetenskaplig färd genom Gudjarat och begagnade
då tillfället att samla en mängd dyrbara zend-,
pehlevi- och sanskritmanuskript. 1866 återvände han
till Tyskland och utnämndes 1868 till professor i
sanskrit och jämförande språkkunskap vid universitetet
i Mtinchen. Död 1876. Bland hans många skrifter må
endast nämnas "Die fünf Gatha’s, oder sammlungen
von liedern und sprüchen Zarathustras" (1858–62),
Essays on the sacred language, writings and religion
of the parsees (1862), båda egnade åt förklaringen af
Zendavesta, saint "Aitareya brahmana of the Rigveda"
(1863).
Hauge, Hans Nielsen, norsk lekmannapredikant,
föddes d. 3 April 1771 i Tune socken, i Smålenenes
amt, uppfostrades af gudfruktiga föräldrar samt
läste redan som barn flitigt i bibeln och andra
uppbyggelseskrifter. 1796 begynte han att uppträda
som botpredikant.
Till en början utöfvade han sin verksamhet uteslutande
i Smålenenes amt, men sedermera utsträckte han
densamma till, snart sagdt, hvarje vrå af Norge och
äfven till Danmark. Samtidigt utgaf han en serie af
religiösa uppbyggelseskrifter, som med begärlighet
lästes af allmogen. Men det var icke endast som
predikant och författare, som H. hade betydelse
för det norska folket. Sjelf en driftig handelsman
och industri-idkare, gaf han på sina resor impulsen
till förbättringars vidtagande i jordbruk och fiske,
till upprättande af fabriker och skeppsbyggerier
m. m. Icke dess mindre blef han en gång fängslad och
dömd för lösdrifveri, hvarför han 1801 sökte och fick
burskap som köpman i Bergen. Han upphörde emellertid
icke med sina resor. Åren 1803–04 lär han hafva
färdats öfver 7,000 km., hvaraf största delen till
fots. Redan från sitt första uppträdande var H. en
nagel i ögat på det rationalistiska presterskapet,
hvilket, till följd af sina pligtförsummelser och
sitt ofta föga anständiga lefnadssätt, icke undgick
att träffas af hans skarpa ord. Derför öppnades
från presterskapets sida en rad af förföljelser
mot honom, och på dess föranstaltande blef han under
åren 1796–1804 icke mindre än tio gånger arresterad,
fastän man, emedan han ej kunde öfverbevisas om
något lagbrott, för hvarje gång nödgades åter frigifva
honom. I den stora allmänhetens ögon var i synnerhet
den industriella verksamhet, som H. och hans vänner
drefvo, föremål för misstanke. I Okt. 1804 blef
han slutligen fängslad och tilltalad för att hafva
öfverträdt förordningen af d. 13 Jan. 1741, som
förbjuder lekmän att utan presterskapets tillstånd
hålla andliga sammankomster. En kommission nedsattes
för att undersöka frågan, och dess arbeten räckte i
hela tio år. Derunder blef H:s förmögenhet sköflad,
hans skrifter efterspanades och konfiskerades, och
han sjelf hölls i strängt fängelse, en tid till och
med inspärrad bland de gröfsta förbrytare. Först då
hans helsa var bruten, blef han, 1811, frigifven mot
borgen, och några år derefter dömdes han till två
års straffarbete, men öfverkriminalrätten ändrade
domen till böter (1,000 rdr) och ersättning af
rättegångskostnaderna. Sedermera lefde H. i lugn på
en gård i Akers socken, i närheten af Kristiania och
dog der d. 29 Mars 1824. H. författade och utgaf ett
stort antal skrifter, af hvilka de flesta utgingo i
många upplagor: Betragtning over verdens dårlighed
(1796), Om Guds visdom (s. å.), De enfoldiges läre og
afmägtiges styrke (1798), Den kristelige läre (1800),
Kristendommens lärdomsgrunde (s. å.), Forklaring over
loven og evangelium (1804), Beskrivelse over Hans
Nielsen Hauges reiser (1816), Om religiöse fölelser og
deres värd (1817), Betragtninger over enkelte fest-
og helligdages texter (1820), H. N. Hauges testament
til sine venner (1824), m. fl. – Se Haugianer.
O. A. Ö.
Haugesund, stad i Stavanger amt i Norge, vid
norra änden af det smala sund, som skiljer
Karmön från fasta landet. Utmärkt hamn. 4,500
innev. (1875). Förnämsta näringsfången äro fiske,
handel och sjöfart. Handelsflottan bestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
