Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannäs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter i grefvrefejden (1534–36) utkämpade
den sista ärofulla striden för sitt handelsvälde
i norden. Ännu en gång uppträdde dock Lybeck som
krigförande makt, då det blandade sig in i nordiska
sjuårskriget (1563–70), utan att derigenom kunna
förändra sakernas naturliga gång. Redan tidigt
hemsökta af inre strider mellan aristokratiska och
demokratiska element, af hvilka de förra egde makten
och hade den af hansan garanterad, och de senare
ständigt sträfvade att arbeta sig upp, blefvo
hansestäderna ännu ytterligare försvagade genom
reformationen, som till den politiska splittringen
äfven lade en religiös. Från det trettioåriga
kriget (1618–48), då utländska furstar inkallades
att beskydda en mäktig hansestad (Stralsund) och
snart nog gjorde sig till skiljedomare, i striden,
hade hansan faktiskt upphört att finnas till, ehuru
namnet allt framgent har bevarats af de tre fria
riksstäderna Lybeck, Hamburg och Bremen.
Högsta myndighet å förbundets vägnar utöfvades af
hansedagen, som i nödfall framtvingade exekutionen
af sina beslut genom tvångsåtgärder, såsom böter,
uteslutande på viss tid från representationsrätt
vid hansedagarna eller ett fullständigt skiljande
från hanseförbundet, hvilket innebar förlust
af handelsprivilegierna i främmande land och af
förbundets skydd hemma och borta. Stundom uppdrogs
verkställandet åt vissa städer, men särskildt kan
Lybecks råd betraktas som en mellan hansedagarna
fungerande administrativ och legislativ kommission,
som representerade förbundet gent emot utlandet,
öfvervakade verkställandet af hansedagarnas beslut
och äfven i trängande fall lagstiftade för hela
förbundet på egen hand eller i samråd med de vendiska
städerna. För att upptagas i hansan måste en stad ega
en viss grad af sjelfständighet; endast det minsta
antalet af hansestäderna voro dock fullkomligt fria
eller lydde direkt under kejsaren. Ett annat vilkor
var vederhäftighet. Förbundets inkomster utgjordes af
tull på in- och utgående varor såväl i hansestäderna
som kontoren (pfundzoll och schossgeld), i böter
samt, vid utomordentliga tillfällen, skatt på hvarje
stad. Vid krig uppsatte ock hvarje stad ett visst
antal soldater.
Hansans inflytande i norden har varit af dubbel
art, dels ett återhållande och undertryckande, enär
hennes enda uppgift var att förtjena penningar, och
det följaktligen låg i hennes intresse att så mycket
som möjligt hålla de nordiska rikenas fria utveckling
och uppblomstring tillbaka, dels ock i viss mån ett
civilisatoriskt. Emedan handelns värf är fredens,
motarbetade hansestäderna i regeln näfrätten och
bidrogo väsentligen att vänja de nordiska folken vid
fredliga öfverenskommelser. Många grundsatser inom
folkrätten, som nu äro allmänt erkända, utbreddes
först af hansestäderna i norden. Särskildt torde man
kunna tillskrifva dem förtjensten af sjöröfveriets
utrotande, som fordom var ett lofligt och hedersamt
näringsfång för alla skandinaver. Derjemte lärde
hanseatiske köpmän de nordiska folken många nyttiga
handtverk och lemnade många af våra städer stommen
till en idog och driftig borgareklass.
Jfr Gotenhof, Grefvefejden, Hansedag, Hansestäder.
N. H.
Hans Bogbinder l. Metzenheim, dansk köpman, Kristian
II:s uppfostrare, var rådman och sedermera borgmästare
i Köpenhamn samt fader till köpenhamnarnas anförare i
grefvefejden (1534–36), Ambrosius B., och till Hans
B. d. y., som var en af Kristian II:s trognaste
män under hans landsflykt, och hvilken 1552 kom
till Ryssland för att anlägga det första tryckeriet
i Moskva. C. R.
Hansedag, hansestädernas riksdag, utöfvade förbundets
lagstiftande, dömande och högsta verkställande
makt. Hansedagen var sammansatt af städernas
deputerade, hvilka voro försedda med noggranna
instruktioner för alla de mål, som föranledt
hansedagens sammankallande. Den borde, enligt ett
beslut af 1430, sammanträda hvart tredje år, men
samlades i förbundets välmaktsdagar mycket oftare,
stundom flere gånger på ett år. Den utsatte antingen
sjelf tiden för nästa möte, eller sammankallades af
Lybeck i samråd med de vendiska städerna. Kallelse
utfärdades, utom till hansestäderna, äfven till
de fyra "kontoren" i Brügge (Antwerpen), London,
Bergen och Novgorod, men deras deputerade egde
ej rösträtt på hansedagen, utan hade snarare
att aflägga räkenskap eller berättelse öfver de
respektive kontorens tillstånd. Mötesplats var
gemenligen Lybeck, der arkivet förvarades, men ofta
andra städer, stundom utom Tyskland och hansan,
t. ex. Kalmar, Skanör, Falsterbo, Helsingborg och
Nykjöbing på Falster. En borgmästare från Lybeck
förde ordet på hansedagen, och besluten fattades med
enkel pluralitet. Vid tiden för hansans upplösning
beslöts på hansedagen i Lybeck 1629, att åt Lybeck,
Hamburg och Bremen skulle uppdragas att vaka öfver
förbundets gemensamma bästa, och dessa städer slöto
ett trängre förbund sinsemellan 1630 och 1641. Men
ännu en gång, på den sista hansedagen, 1669, gjordes
af Bremen, Hamburg. Braunschweig, Danzig, Köln och
Lybeck, hvilket äfven var befullmäktigadt för Minden,
Rostock och Osnabrück, ett sista försök att kalla den
gamla hansan till lif och återupprätta hansedagen,
men förgäfves. Utom dessa allmänna riksdagar höllos
särskilda kretsmöten af städer, som till följd
af grannskap och gemensamma intressen slöto sig
närmare tillsammans. Sålunda förenade sig t. ex. de
vendiska, preussiska, sachsiska, pommerska och
westfaliska städerna på landtdagar, der man antingen
öfverlade om gemensamma instruktioner i anledning
af en stundande hansedag eller om verkställandet
af de på en föregående hansedag fattade besluten
eller ock uppträdde sjelfständigt på sidan om
hansan. Dervid intogo Magdeburg och Braunschweig,
Köln, Hamburg och Danzig en liknande ställning till
sina grannstäder eller kretsar som Lybeck till de
vendiska städerna eller till hansan i dess helhet.
N. H.
Hanselli, Per, föddes i Skepptuna socken, i Upland,
d. 21 Febr. 1815, af bondeföräldrar samt kom 1834
till Upsala, der han efter någon tid tog plats i en
bokhandel och utbytte namnet Hansson mot sitt ofvan
uppgifna. 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
