Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannäs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertog han sjelf samma bokhandel och begynte samtidigt
egna sig åt en förlagsverksamhet, som hufvudsakligen
omfattade diktsamlingar och skönliteratur. Han
var dessutom under några år egare och utgifvare af
tidningen "Upsala", som sedan jämte hans tryckeri
öfvergick till J. Sundvallson. 1852 började
han samlingsföretaget "Svenska vitterheten",
som var ämnadt att inrymma mest äldre skalders
skrifter. I detta verk utkommo: Hedvig Charlotta
Nordenflychts, Ol. Rudbecks, Zibets, Hallmans, Kexels,
Jak. Wallenbergs m. fl:s vittra arbeten, dels å
nyo granskade och ökade, dels första gången samlade;
äfven började H. en ny kritisk upplaga af Bellmans
skrifter, som dock afbröts. Sysselsättningen med dessa
arbeten väckte hos honom tanken att utsträcka denna
utgifvareverksamhet äfven till det karolinska skedets
skalder, på hvilkas betydelse Atterbom kort förut
fäst uppmärksamheten. Sedan H. 1853 blifvit Upsala
universitets bokauktionator, egnade han sig också med
ifver och uppoffrande uthållighet åt utgifvandet af
"Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från
Stjernhjelm till Dalin", hvars början utkom 1856,
och som småningom fortsattes ända till 22 delar
(1878). Detta betydande verk, som H. med biträde
af några yngre krafter redigerade samt med ytterst
obetydligt understöd sjelf förlade, är, trots en och
annan svaghet, en hufvudkälla för kunskapen om och
studiet af den karolinska tidens författare och hela
dess odling. Hans sista företag var en början till en
ny upplaga af "Th. Thorilds samlade skrifter" (del,
I, 1874; innehållande dikter och strödda uppsatser),
hvilket dock afstannade genom hans frånfälle. Död
i Upsala d. 29 Jan. 1879. -rn.
Hansemann, David Justus Ludwig, tysk
statsman, född 1790, öppnade 1817 ullhandel i
Aachen och grundade der 1824 ett
brandförsäkringsbolag. Inseende Julirevolutionens
betydelse för Tyskland, framhöll han 1830, i en
mycket illa upptagen promemoria till Preussens
konung, Fredrik Vilhelm III, de sociala och
politiska farorna af revolutionen och bristerna i
provins-landtdagsinrättningen samt föreslog de tyska
staternas förening till en förbundsstat. 1838 blef
han president i Aachens handelsdomstol, upphörde 1844
med sin affärsverksamhet samt invaldes 1845 i rhenska
landtdagen och 1847 i den förenade landtdagen, der
han föreslog den tyska tullföreningens omorganisation
till ett politiskt förbund under Preussens ledning. I
Mars–Sept. 1848 var H. preussisk finansminister
och verkade i denna egenskap för större enkelhet
och sparsamhet i förvaltningen. Efter sitt utträde
ur ministèren blef han chef för preussiska banken
och medlem af första kammaren, men ådrog sig
genom sin skarpa kritik öfver de nya preussiska
författningslagarna regeringens misshag, hvarför han
i Mars 1851 afgick från chefskapet för preussiska
banken. Han grundade kort derefter det stora
"Discontogesellschaft" i Berlin. Efter ett besök i
Paris förmådde H. preussiska regeringen att i sin
tjenst anställa tidningsmän, som i den utländska
pressen försvarade Preussens yttre politik. Död d. 4
Aug. 1864. H. lade i dagen
prof på stor statsmannabegåfning. Utom flere arbeten
i jernvägsfrågor, i hvilka arbeten han framhöll
nödvändigheten af att staten byggde de stora
jernvägslinierna, utgaf han bl. a. Preussen und
Frankreich (1833), Die deutsche verfassungsfrage
(1848), Die deutsche verfassung vom 28 März 1849
(1849) och Das preussische und deutsche verfassungswerk
(1850).
Hansen, Kristiern, dansk författare, skolföreståndare
i Odense under reformationstiden, nämnes i en något
yngre handskrift i sammanhang med tre skådespel på
knittelvers: "Den utro hustru" – en grof fars –,
"Paris dom" och "Dorotheae komedie", ett slags
"mirakel". De sakna alla hvarje slags värde och
äro troliligen icke originalarbeten; men jämte
det samtida, vida bättre originalstycket "Ludus
de sancto Canuto duce", af ökänd författare, äro
de de äldsta på danska skrifna skådespel. Genom en
lätt märkbar, men försigtigt framträdande sympati
för den romerska kyrkan röja de tiden för sin
tillkomst. De tre förstnämnda styckena utgåfvos
1874, under titeln "De tre äldste danske skuespil".
C. R.
Hansen, Christian Frederik, dansk arkitekt,
född 1756, död d. 10 Juli 1845, utbildade sig vid
konstakademien i Köpenhamn och vann 1779 dess stora
guldmedalj. Af sin lärare, den framstående danske
arkitekten Harsdorff, insöp han förkärlek för den
grekisk-romerska konsten, men han saknade lärarens
fina känsla för liniernas och proportionernas
skönhet. Efter Harsdorffs död (1799) fick han
en vidsträckt verkningskrets, i det han kallades
att uppföra de genom 1794 och 1795 års eldsvådor
ödelagda offentliga byggnaderna. Kristiansborgs slott,
Rådhuset, Frue kirke och Metropolitanskolan reste
sig under hans hand ur askan. H. var äfven professor
vid konstakademien. Ph. W.
Hansen, Christian Frederik, dansk general och
minister, född i Helsingör d. 29 Nov. 1788, blef
student 1801, juridisk kandidat 1806 och löjtnant
1809, deltog 1828 i fransmännens expedition
till Morea, utnämndes 1831 till major och
undervisningsdirektör vid "Landkadetakademiet",
anställdes 1835 i generalstaben och blef 1842
deputerad i generalkrigskommissariatskollegiet,
i hvilken egenskap han medverkade till den nya
härordningens genomförande. I Mars 1848 erbjöd
man honom att öfvertaga krigsministerportföljen,
men han vägrade, blef kommendant på Als och deltog
i striderna vid Dybböl d. 28 Maj och 5 Juni samt
blef krigsminister i Nov. s. å. Han var en utmärkt
administratör och inlade stora förtjenster om härens
utrustning, men försvagade genom sin inblandning
generalernas handlingsfrihet. I Juli 1851 afgick
H. från ministerposten, men intog å nyo samma
plats i Jan. 1852 samt var i Bluhmes och Örsteds
ministèrer (till Dec. 1854) en utpräglad representant
för den byråkratiska och "helstaten" omfattande
reaktionen, ehuru han sjelf 1849 hade underskrifvit
grundlagen. Under det orientaliska kriget (1853–56)
företog H. på egen hand rustningar samt använde medel,
som icke blifvit af riksdagen beviljade, hvarför han
1855 tilltalades inför riksrätt, men frikändes. Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
