Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haf (Verldshaf, Ocean), hela den sammanhängande vattenmassa, hvilken på alla sidor omgifver jordens fasta land - Hafdhem - Haf-ert-själ - Haff - Haffner, Karl - Haffner, Wolfgang von - Hafis l. Hafiz - Hafis, Muhammed Sjemseddin - Hafkatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djup och stora utsträckning, dess salthalt,
likformiga temperatur samt rikedom på näringsämnen
gynna utvecklingen af densamma. Hafsdjurens
utbredning i lodrät och vågrät riktning är
hufvudsakligen beroende af salthalten och
temperaturen. Den största artrikedomen finnes i
ytlagret omkring de tropiska korallrefven, der
temperaturen föga vexlar och alltid är öfver 20°,
hvaremot antalet individer af samma art kanske är
större i norden. Mot n. aftager strandregionens
artantal hastigt och detta dess mer, ju större
temperaturskilnader vattnet under olika årstider
är underkastadt. Äfven på djup af 5,500 m., der
temperaturen icke stiger öfver 2°, har man funnit
djur, ehuru antalet arter och individer minskas under
ett visst djup och deras storlek vanligen aftager,
ehuru ej alltid. I Medelhafvets djup saknas deremot
allt djurlif, en omständighet, som man sökt förklara
dermed att alla djupare delar af detta haf äro
betäckta af ett lager af utomordentligt fin gytja,
som floderna nedfört, och som skulle qväfva djuren.
För mensklighetens lif och kultur är hafvet af
oberäknelig välsignelse, och icke minst är dess
inflytande på klimatet. Utan hafvet vore vattnets
kretslopp med dess verkningar på jordens fruktbarhet
och det vegetabiliska och animala lifvet otänkbart;
ty i jämförelse med dess molnbildande afdunstningar
äro afdunstningarna från floder och sjöar försvinnande
små. Lika stor är hafvets betydelse för mensklighetens
kultur. De rikaste, mest civiliserade och oftast
äfven de mäktigaste nationer hafva varit sjöfarande,
och man torde med fog kunna säga, att hafvet varit och
är den första direkta utgångspunkten för kulturen. I
tredje rummet kommer den ofantliga massa produkter
menniskan hemtar ur hafvet, såväl från växt- som
djurlifvet derstädes.
Hafdhem, socken i Gotlands läns södra härad, Grötlinge
ting. Arealen 3,891 har. 740 innev. (1880). H. utgör
med Näs ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl.,
Visby stifts södra kontrakt.
Haf-ert-själ.Se Storsjäl.
Haff (T., af Sv. haf) gemensam benämning på
tre strandsjöar med sött vatten vid södra kusten af
Östersjön, hvilka stå i förbindelse med hafvet genom
smala kanaler, men eljest äro skilda derifrån genom
sanddyner. Se Frisches haff, Kurisches haff
och Stettiner haff.
Haffner, Karl, tysk skådespelsförfattare, f. 1804
i Königsberg, begaf sig vid unga år till Österrike,
der han utbildade sig till skådespelare. Bland hans
många féeri- och folkskådespel märkas Das marmorherz
(1844), Der tod und der wunderdoktor (som ligger
till grund för Aug. Blanches sagolustspel "Döden
fadder") och Ein lebensbild. Död 1876.
Haffner, Wolfgang von, dansk statsman, föddes
d. 10 Sept. 1810 i närheten af Köpenhamn och blef
officer 1826, men lemnade krigareståndet redan 1834
för att öfvertaga skötseln af stamhuset Egholm på
Själland. H. visade sig som en driftig landtman och
blef 1842 medlem af Roskilde amtråd, inom hvilket
han under en hel mansålder utvecklat stor
verksamhet. 1850 deltog han i stiftandet af den konservativa
"Grundejerforeningen" och var medlem af dennas
styrelse till 1852, men var likväl sjelf villig
att försälja sitt fästegods till bönderna. 1846
var han ledamot af östiftens ständerförsamling
och invaldes 1866 i riksrådets landsting samt
återvaldes 1874. Der spelade han en icke obetydlig
rol, bl. a. vid diskussionen om härordningen 1867,
hvarvid han uttalade sig i afgjordt skandinavisk
riktning, och i en mängd praktiska frågor. Den 22
Sept. 1869 blef H. inrikesminister, men utbytte
redan d. 28 Maj 1870 denna post mot platsen som
krigs- och marinminister, hvarjämte han 1871 fick
generals titel. Han förberedde vigtiga förslag
om härens och sjöförsvarets ordnande, om flottans
förstorande och fästningars anläggande, men utträdde
ur ministèren d. 23 Dec. 1872. Den 11 Juni 1875
blef H. å nyo krigsminister, men afgick i Juli 1877.
E. Ebg.
Hafis l. Hafiz, Arab., hedersbenämning på en lärd,
särdeles en, som kan utantill koranen eller en större
samling traditioner (hadith) rörande Muhammed.
Hafis, Muhammed Sjemseddin ("trons sol"),
Persiens störste lyriske skald, född i början
af 1300-talet, död 1388, egnade större delen af
sitt lif åt teologiska studier samt tillhörde
ett samfund af dervisjer och sufis. Hans vän och
beskyddare vesiren Haji Kivam-eddin inrättade för
hans räkning en särskild skola, der han undervisade
i koranens exeges. På sin ålderdom öfvergaf H. sitt
asketiska lefnadssätt och bröt fullständigt sina
förbindelser med dervisjer och sufis, till hvilka
han derefter intog en fiendtlig ställning. Samtidigt
började han sjunga sina bacchisk-erotiska sånger,
hvilka bevarat hans namn åt efterverlden. Vin och
kärlek utgöra innehållet i dessa dikter. "Den sköna,
glada sinligheten är för honom rätta uttrycket af det
goda; dem firar han i sina dikter, och endast som en
matt, knappt hörbar ton går förgänglighetskänslan
genom det hela." Så tydligt det än synes, att hans
dyrkan af detta lifvets goda var allvarligt menad,
hafva emellertid H:s sånger af hans trosförvandter
uppfattats såsom allegoriska, såsom besjungande under
det jordiskas namn det himmelska. Hans graf har derför
blifvit en vallfartsplats för de fromma. Efter H:s
död samlades hans förnämsta sånger i en divan, hvilken
är bäst utgifven af H. Brockhaus (1854–61) och (jämte
tysk öfversättning) af V. von Rosenzweig (1858–64).
Hafkatt, Anarrhichas lupus L., zool., en till
slemfiskarnas familj (Blenniidae) hörande art af de
taggfeniga fiskarna. Från familjens öfriga slägten
skiljer sig hafkatten hufvudsakligen genom saknaden
af bukfenor samt genom sin egendomliga tandbyggnad. De
korta, med kraftiga tuggmuskler försedda käkarna
hafva nämligen ovanligt grofva kägelformiga tänder,
hvarför utom på gombenen, plogbenet och underkäkens
bakre del sitta stora, låga, kullriga tänder,
tjenliga att söndermala de hårda skalen på snäckdjur,
sjöborrar, krabbor och andra skaldjur, hvilka utgöra
fiskens hufvudsakliga föda. Hafkatten har till följd
af sin fruktansvärda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
