Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafkatt - Hafle - Hafliðe Mårsson - Hafn - Hafnarfjörðr - Hafnia - Hafnjure - Hafre - Hafregås - Hafrsfjord - Hafsabborre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tandbeväpning ända från forntiden gjort sig beryktad såsom
en glupsk roffisk, ehuru han blott undantagsvis förtär
fisk. Namnet "hafsvarg" (lupus marinus) häntyder
derpå. Fiskare frukta hans bett och gifva honom
vanligen några dråpslag i hufvudet, innan de våga taga
honom in i båten. Han är en nordlig fiskart, hvars
utbredningsområde sträcker sig ungefär mellan 70°–50°
n. br. Vid Sveriges vestra kust ända ned i Öresund är
han tämligen allmän och skall undantagsvis anträffas
äfven i södra Östersjön. Han lefver alltid spridd och
håller sig merendels nära bottnen. Simförmågan
är svag. Vanliga längden går till omkring 1 m., men
han kan blifva 2 m. och deröfver. Färgen är
svartgrå, med några mörkare, mer eller mindre tydliga
tvärränder. R. L.
Hafle, ett fornnordisk jättenamn. Se Hadding.
Hafliðe Marsson, isländsk höfding och lagman, var
medlem af det på 1117 års allting tillsatta utskott,
som skulle låta uppteckna landets lagar och på
samma gång egde frihet att föreslå ändringar i dem
(nymæli). Arbetet utfördes under den följande
vintern på H:s gård (Breiðabólstad i Vestrhóp,
i norra delen af Island), hvarför denna äldsta
laguppteckning, hvilken omfattade kapitlet om dråp
m. m., och som upplästes och intogs i lagrätten på
1118 års ting, fick namnet Hafliðaskrå. Sedermera
gällde denna som autentisk lagtext i motsats
till andra "skråer" (uppteckningar). H. är äfven
namnkunnig genom sin strid med bonden Thorgils
Oddason. Stridens fredliga slut tillskrefs presternas
bemedling och är ett af de tydligaste bevisen på
kristendomens makt öfver de sjelfviska lidelserna.
C. R.
Hafn ("hamn"), äldsta namnet på Köpenhamn.
Hafnarfjörðr (D. Havnefjord), Faxebuktens sydöstligaste
vik, på Islands vestra kust. Dess inre bildar en
djup och ganska säker hamn; der ligger en af Islands
vigtigare fiske- och handelsplatser, hvilken äfven
bär namnet H. C. R.
Hafnia, latinska namnet på Köpenhamn.
Hafnjure, ett af fornnordiska skalder användt
uttryck för sten, ädelsten. Fröjas med ädelstenar
smyckade halskedja, Brisingarnen, kallas derför en
fager hafnjure. Th. W.
Hafre, Avena, landtbr., ett till nat. fam.
Gramineae hörande sädesslag, som har blommorna sittande i
en mer eller mindre utspärrad eller åt ena sidan
lutande vippa, under det att blommorna hos öfriga
till samma familj hörande sädesväxter sitta i ax. Af
den odlade hafren förekomma följande hufvudslag:
vanlig hafre (A. sativa), med åt alla sidor utbredd
vippa, plymhafre (A. orientalis), äfven kallad
turkisk eller tartarisk hafre, med ensidig, plymlik
vippa, skallös småhafre (A. nuda), med små, kubbiga,
skallösa frön och skallös grofhafre (A. chinensis),
med större, gröfre, skallösa frön. Såväl af den
vanliga hafren som af plymhafren förekomma flere
olika sorter. Bl. a. skiljer man mellan hvithafre,
med hvitt, och svarthafre, med svart fröskal. Den
förra tillhör hufvudsakligen slättlanden, den senare
deremot bergs- och skogstrakterna.
Hos de äldre kulturfolken, hebréerna, grekerna,
egypterna och romarna, odlades icke någon hafre,
och detta sädesslag fanns ej uti Indien, förrän
engelsmännen, för att dermed föda sina hästar,
dit införde detsamma. I södra Ryssland, Sibirien,
Österrike och Dalmatien förekommer hafren numera
lika allmänt vild som odlad, och De Candolle anser
dessa land vara dess ursprungliga fädernesland. Hos
de germanska folken är hafren ett från äldsta kända
tider odladt sädesslag.
Hafren är ett vårsäde och bör sås så tidigt som
möjligt. Den nöjer sig med hvad slags jordmån som
hälst och gifver jämförelsevis god skörd äfven på så
mager mark, att det knappast skulle löna sig att der
odla något annat säde. Bäst trifves den på kraftig,
ej för högländt belägen lättlera. På en hektar
utsås omkring 3 eller högst 4,5 hl. Afkastningen
vexlar betydligt efter jordens beskaffenhet, från
15 à 18 till 30 à 45 hl. (stundom ännu mera) säd
och från 1,700 till 3,500 kg. halm på hektaren. En
hektoliter fullgod hafre väger omkr. 50 kg., men
kan dock hafva en betydligt högre vigt. I Sverige
skördades 1880 omkr. 17 mill. hl. och exporterades
5,6 mill. hl. hafre, utgörande mer än 89 proc. af hela
qvantiteten utförd omalen spanmål. – Af slägtet Avena
förekomma i Sverige flere vildt växande arter, bland
hvilka knylhafren, A. elatior, och gullhafren,
A. flavescens, äro förträffliga foderväxter.
J. A.
Hafregås. Se Gåsslägtet.
Hafrsfjord, en 8 km. lång fjord i Stavanger amt i
Norge, hvilken skär in på norra sidan af Jäderen. Vid
fjordens innersta vik ligger det från gamla tider
namnkunniga Sole, som i början af medeltiden var den
mäktiga Sole-ättens säte. I H. utkämpades (omkr. 872)
det bekanta sjöslaget mellan Harald Hårfagre
och de förenade småkonungarna öfver Hordaland,
Rogaland, Agder och Telemarken. Som de senares här
blef fullkomligt slagen och motståndet mot Harald
Hårfagres eröfringsplaner derigenom brutet, plägar man
från detta slag räkna Norges förening till ett rike.
O. A. Ö.
Hafsabborre, Labrax lupus G. Cuv., zool.,tillhör
abborrefamiljen och räknades förr till samma slägte
som vanliga abborren, från hvilken han emellertid
skiljer sig, förutom genom betydligare storlek –
han når ända till 1 m. längd –, derigenom att han
har två taggar i bakre delen af gällocket, hvilket
är täckt af fjäll, samt blott nio strålar i främre
ryggfenan. Ryggen är stålgrå, sidorna silfverfärgade
och buken rent hvit. Han är allmän i Medelhafvet och
förekommer ej sällsynt längs Europas vestkust ända
upp till England. I Skandinavien är han sällsynt,
men har fångats vid norska kusten ända upp till
Tromsö. Vid Sveriges kuster hafva blott några få
exemplar erhållits i Bohus län samt ett i Öresund. Af
de gamle var denna fisk högt skattad såsom läckerhet;
bäst ansågos de abborrar vara, som fångades i Tibern
mellan broarna. Aristoteles skildrar hafsabborren
såsom den mest listiga bland alla fiskar. Numera
är han ej så högt värderad. Hafsabborren förekommer
endast i salt vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
