Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Götaland, götarnas land - Göta lejon l. Vestgöta lejon, gammalt fästningstorn på Gullberget, utanför Göteborg der fordom Gullbergs fäste var beläget - Götar, kallas den till den skandinaviska grenen hörande forngermanska folkstam - Göta rike. Se Götaland - Göteborg, betydande handelsstad i Vestergötland, vid Göta elfs södra utloppsgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalsland, Bohus län, Halland, Skåne och Bleking samt
öarna Gotland och Öland. – I qvädet om Beovulf (se
d. o.), hvilket skildrar händelser från början af
500-talet, omtalas götarna såsom bildande ett eget
konungarike, men omkring 700-talet synas de hafva
varit förenade med svearna under Upsala-konungens
spira. Så länge den gamla konungaätten i Upsala
fortlefde, och hedendomen var rådande i landet,
innehade svearna ett visst företräde i politiskt
hänseende, men då den gamla konungaätten utslocknade
(omkr. 1060) och kristendomen började vinna
inträde, fordrade götarna, att svearna skulle
afstå från sin hegemoni. Mellan de båda stammarna
utbröt då en förbittrad strid, som först med Karl
Sverkerssons tronbestigning (1161) kan anses slutad.
V. K-r.
Göta lejon l. Vestgöta lejon, gammalt fästningstorn på
Gullberget, utanför Göteborg der fordom Gullbergs
fäste var beläget. Tornet, som till sin nedre del
är tenaljeradt och till sin öfre rundt, byggdes af
E. Dahlberg. O. A. B.
Götar (Isl. gautar), kallas den till den skandinaviska
grenen hörande forngermanska folkstam, hvilken
bebodde den sydliga delen af Skandinavien. Från
östra Europa tågade götarna längs Östersjöns södra
kust, trängde in på den Cimbriska halfön, hvilken
efter dem erhöll namnet Jylland, samt utbredde sig
öfver de kringliggande öarna och Skåne. Med tiden
blefvo dessa götar kallade daner. Andra götiska
skaror tågade längre norrut och bosatte sig i
det efter dem uppkallade Götaland (se d. o.). –
Man har trott sig igenkänna götarnas (l. gutarnas)
namn i ordet gutones, med hvilket Pyteas (omkr. 300
f. Kr.) betecknar ett på Östersjöns södra kust boende
folk. Af den alexandrinske geografen Ptolemaios,
hvilken lefde i början af 2:dra årh. e. Kr., omtalas
gutai, gutarna eller götarna, såsom boende på den
öster om Cimbriska halfön belägna ön Skandeia.
Göta rike. Se Götaland.
Göteborg, betydande handelsstad i Vestergötland, vid
Göta elfs södra utloppsgren, säte för landshöfdingen
öfver Göteborgs och Bohus län samt biskopen öfver
Göteborgs stift. Belägen i en kal och af naturen
icke synnerligen vacker, men genom konsten mycket
förskönad trakt upptager staden en längd af omkr. 6
km. på elfgrenens södra strand och omfattar en areal
af 2,207 har, hvaraf 2,006 har fastland (oberäknadt
de staden 1882 tillagda Landalabergen). Stadsjorden är
satt till 18 3/80 mtl och taxeringsvärdet för all fast
egendom utgjorde 1881 103,565,140 kronor. I afseende
på innevånarnas antal, som 1805 uppgick till 12,490,
1860 till 46,171 (inberäknadt förstaden Majorna
eller Karl Johans församling) och 1880 till 76,401,
är G. Sveriges andra stad; samma hedersrum intager den
i fråga om handel och sjöfart i allmänhet, under det
att den beträffande handelsflottans och den utrikes
sjöfartens storlek är den första staden i riket. Såsom
fabriksstad intager G. tredje rummet och har på de
senare åren tyckts börja tafla med Norrköping om
det andra. Stadens utomordentligt gynsamma läge vid
ändpunkten af såväl vestra stambanan och
bergslagernas jernvägar som kanalleden till de stora insjöarna
och Östersjön samt vid en under större delen af året
isfri hamn gör den till en naturlig stapelplats för
Sveriges handel på Nordsjön och Atlanten.
I likhet med alla fordom befästa städer har G. sin
"city" l. den egentliga staden inom de bortröjda
fästningsvallarna; den begränsas i norr af elfven,
i öster af jernvägsstationen på platsen för
igenfyllda fästningsgrafvar, i söder och vester
af de återstående, upprensade vallgrafvarna, som
delvis användas till hamnplats för mindre fartyg. Den
egentliga staden har, i olikhet med den äldre kärnan
i de flesta andra städer, breda, raka gator och
genomskäres på holländskt sätt af kanaler. Af dessa
får Stora hamnkanalen genom Fattighusån sitt vatten
från Mölndalsån och utmynnar i elfven vid hamnen Stora
bommen; den tjenar till hamn för mindre farkoster
och följes af G:s förnämsta samfärdselvägar, norra
och södra Hamngatorna. I räta vinklar mot denna gå
Östra och Vestra hamnkanalerna, upptagande midten
af Östra och Vestra hamngatorna. Östra hamnkanalen
leder från vallgrafven i s. till hamnen Lilla bommen
vid elfven; Vestra hamnkanalen förenar vallgrafven
med Stora hamnkanalen. Öfver kanalerna leder en
mängd stenbroar. Denna stadsdel, omfattande en i
allmänhet låg och icke synnerligen frisk slätt,
på hvilken längs elfven tre bergshöjder resa sig,
Qvarnberget samt Stora och Lilla Otterhällan, är
i det hela mycket väl bebyggd, innefattar stadens
flesta offentliga inrättningar och har att uppvisa
en mängd palatslika enskilda byggnader. Der träffas
Gustavi kyrka l. domkyrkan (färdig 1815), Kristina
l. Tyska kyrkan (den äldsta i G.), den lilla vackra
engelska kyrkan i spetsbågstil (sedan 1855), synagogan
i morisk-bysantinsk stil, jernvägsstationshuset vid
Drottningtorget, landshöfdingeresidenset, tullhuset
och posthuset vid hamnen, rådhuset, kommendantshuset,
stadshuset och det praktfulla börshuset vid det
med en stod af Gustaf II Adolf prydda Gustaf Adolfs
torg, allmänna och sahlgrenska sjukhuset, allmänna
läroverkshuset med bibliotek och gymnastikhus vid
vallgrafven, Göta artilleriregementes etablissement på
Lilla Otterhällan, navigationsskolan på Qvarnberget,
frimurarelogen m. fl. I f. d. Ostindiska kompaniets
hus vid Norra hamngatan inrymmes Göteborgs museum
med arkeologisk samling, mynt- och medaljkabinett,
taflesamling, bibliotek, samling af industriföremål
samt framförallt en rik zoologisk samling. Utanför
vallgrafvarna omgifves staden närmast af en krans af
planteringar och offentliga trädgårdsanläggningar: den
ståtliga Nya allén, som erbjuder en sällsynt vacker
promenadplats från Fattighusån i öster till fram emot
jernvägen vid elfven i vester, Trädgårdsföreningen
(anlagd 1842), med ett präktigt växthus (uppfördt
1878), och Kungsparken, med nya teatern och en
afgjutning af Molins grupp "bältespännarna". Längst i
norr leder från den egentliga staden nya Hisingsbron
öfver elfven till Hisingen, der ett slags förstad
med betydande industriel rörelse håller på att växa
upp. Åt nordöst, på andra sidan jernvägsstationen,
utbreder sig vid elfven Gullbergsvass, en sank
slätt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
