Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Gyllenstierna, Johan - 10. Gyllenstierna, Nils - 11. Gyllenstierna, Nils - 12. Gyllenstierna, Gustaf Johan - 13. Gyllenstierna, Göran - 14. Gyllenstierna, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade en dylik praktisk skandinavism såsom en
stor förvillelse; för G. var den, sedd från synpunkten
af Sveriges intresse, ett uttryck af politisk
klokhet. Det lider intet tvifvel, att G. dömde rätt;
men för att en dylik politik skulle hafva lyckats,
hade det varit nödigt, att den en tid förts fram af
sin egen upphofsman. Till Nordens olycka blef det ej
fallet. G. stod redan vid slutet af sin bana. Efter
sin återkomst till Sverige begaf han sig till Skåne
för att i egenskap af generalguvernör öfvertaga
styrelsen öfver de forna danska provinserna. Han
afled i Landskrona d. 10 Juni 1680, fyratiofem år
gammal. 1674 hade han upphöjts i grefligt stånd. –
Med G. jordades dock ej hans planer. Många af dem
togos upp och utfördes af Karl XI. Den största,
den som afsåg ett starkt och enigt Norden, gick
likväl icke i uppfyllelse. Först vår tid har fullt
begripit den. Vår tid har också först förstått
G:s betydelse. Den ställer honom utan tvekan bland
statsmannasnillen och fosterlandsvänner nedom tronen
vid Axel Oxenstiernas sida. Jfr M. Höjer: "Öfversigt
af Sveriges yttre politik under åren 1676-80, ett
bidrag till J. Gyllenstiernas historia" (1875). Hjr.
10. Gyllenstierna, Nils, grefve af Fogelvik,
kungligt råd, fältmarskalk, den föregåendes syssling,
son till vice kommendanten i Wismar
friherre Karl G., föddes d. 13 Okt. 1648, studerade
vid universiteten i Rostock och Königsberg, inträdde
i svensk krigstjenst 1666 samt blef kapten
1668. 1669-72 företog han en resa genom de
flesta Europas land och tog vid utbrottet af kriget
mellan Frankrike och Holland 1672 tjenst först i
biskopens af Münster armé (med hvilken han deltog
i den fruktlösa belägringen af Groningen 1672),
sedan i Hollands, der han 1674 blef öfverstelöjtnant.
Vid danska krigets utbrott hemkallades han, 1675,
och blef 1677 öfverste för ett af honom sjelf
uppsatt regemente, med hvilket han på ett utmärkt
sätt deltog i detta krig, efter hvars slut han 1679
blef chef för Norra skånska kavalleriet. 1693
befordrades G. till generalmajor af kavalleriet
och landshöfding i Jönköpings län, 1696 till
generallöjtnant och guvernör i Wismar samt 1698 till
general af kavalleriet samt generalguvernör öfver
Bremen och Verden. 1699 utnämnd till befälhafvare
öfver svenska trupperna i Tyskland, öfvergick G.,
efter danska krigets utbrott 1700, Elbe med 10,000 man
och slog danskarna vid Reinbeck. 1702 tillförde han
konung Karl XII i Polen en förstärkning af 12,000
man, blef 1705 utnämnd till kungligt råd och 1706
upphöjd i grefligt stånd. 1708 besatte han
med nedersachsiska kretsens trupper staden Hamburg
i anledning af inre oroligheter derstädes och
utnämndes, efter detta uppdrags lyckliga utförande,
1709 till fältmarskalk. 1710 blef han utnämnd
till president i krigskollegium och utsågs 1714
att öfvertaga befälet öfver trupperna i Skåne, der
han stannade till 1719. Död d. 30 Mars 1720.
A. B. B.
11. Gyllenstierna, Nils, grefve af Björkesund
och Heljö, krigare, riksråd, son af G. 8, född i
Stockholm d. 23 Okt. 1670, blef 1694 ryttmästare
och 1698 major samt tog en
framstående del i Karl XII:s fälttåg. 1701 utnämndes han
till öfverstelöjtnant och intog 1703 det väl befästa
slottet Sokal, der han vann ett rikt krigsbyte. 1707
blef han öfverste för ett nytt dragonregemente,
tillfångatogs vid Pultava 1709 samt återkom till
hemlandet först 1720. S. å. befordrades G. till
generalmajor af kavalleriet, utnämndes 1721 till
öfverste för lifdragonerna, 1722 till generallöjtnant,
1723 till landshöfding i Södermanland och 1727
till riksråd. Död i Stockholm d. 22 Febr. 1731.
A. B. B.
12. Gyllenstierna, Gustaf Johan, friherre,
förrädare, sonson af G. 7 och son till landshöfdingen
friherre Axel Erik G., född d. 24 Juni 1709,
inträdde 1731 i k. kansliexpeditionen samt blef
1736 kanslist och 1741 presidentsekreterare. Han
misstänktes för att stå i godt förstånd med ryska
legationen och natten mellan d. 25 och 26 Febr. 1741
greps han (af öfverste Lagercrantz och några
andra ifrige hattar), just som han kom ut ur ryske
ministern Bestusjevs hus. Han förhördes genast
af landtmarskalken och sekretissimum samt sedan
af en sekreta utskottets kommission. Emedan han
icke allenast öfverträdt det allmänna förbudet
för kanslikollegiets underordnade tjenstemän
att pläga umgänge med främmande ministrar,
utan ock meddelat Bestusjev statshemligheter
och af honom mottagit penningar, dömdes han
förlustig lif, ära och gods; domen mildrades
sedan af stånden till lifstidsfängelse och
schavottering. 1743 blef han lössläppt, med
vilkor att begifva sig ur riket. Efter åtskilliga
vandringar slog han sig 1756 ned i Livland,
der han af kejsarinnan Elisabet erhöll ett gods
till sitt underhåll. Död d. 4 April 1764.
A. B. B.
13. Gyllenstierna, Göran, grefve af Björkesund och
Heljö, riksmarskalk, son till G. 11, född d. 11
April 1724, inskrefs efter slutade studier i Lund
och Upsala 1742 såsom auskultant i Svea hofrätt och
blef 1750 utnämnd till lagman öfver Nerike, hvilken
lagsaga han 1759 utbytte mot Södermanlands. 1762
erhöll han afsked med landshöfdings titel. Ehuru han
vid riksdagarna föga deltagit i partistriderna, blef
han dock 1765 utkorad till riksråd. Såsom syskonbarn
med Erik Brahe och svåger med Gust. Jak. Horn –
de bägge offren för 1756 års blodsdomar – hörde
han naturligen till hattarnas motståndare. G.
var ett bland de riksråd, som 1768 sökte hindra
sammankallandet af en riksdag och blef med anledning
deraf 1769 afsatt. Han erhöll sedan, både 1771
och 1772, kallelse att åter inträda i rådet, men
föredrog det enskilda lifvets lugn framför tidens
stormar. 1781 förmådde dock Gustaf III honom att
mottaga riksmarskalksstafven och ämnade 1787 tilldela
honom furstlig värdighet, hvilken utmärkelse G. dock
undanbad sig. 1788 nedlade han sina ämbeten.
Död i Norrköping d. 17 Maj 1799. "Om dygder
danade män för stora ämbeten", yttrar Schröderheim
i sina anteckningar till Gustaf III:s historia,
"så hade grefve G. tagit företrädet för de fleste".
A. B. B.
14. Gyllenstierna, Erik, friherre af Ulaborg,
riksråd, sonsons son till Vinstorpsliniens
stamfader, den ofvan nämnde Karl Eriksson
G., och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
