Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudenå, Danmarks betydligaste strömdrag - Gudhem, härad och tingslag i Skaraborgs län - Gudhem, socken i nämnda härad - Gudhems kloster, i Gudhems härad och socken i Vestergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från norra delen af Vejle amt, der äfven den
mot v. flytande Skjernån har sin källa. Under
namn af Bredvadån flyter G. 37,6 km. mot n. ö.,
går genom Mossö och Himmelbjerg-sjöarna i
nordvestlig riktning förbi Silkeborg samt
derefter mot n. genom en 45,2 km. lång dal, som
är uppfylld af kärr och på bägge sidor
begränsas af höjder. Vid byn Tange vänder hon
sig åter mot n. ö. och kommer efter ett lopp
af 37,6 km. fram till staden Randers, hvarest
hon faller ut i Randersfjorden. G:s längd uppgår
till 143 km., hvaraf 82,8 km. (från Silkeborg
till utloppet) kunna trafikeras af pråmar. I
olika trakter bär ån olika namn. Hon upptager
omkr. 80 större eller mindre tillflöden, bland
hvilka det betydligaste är Nörre-å, som afleder
vattnet från Viborgsjön och Haldsjön. E. Ebg.
Gudhem. 1. Härad och tingslag i
Skaraborgs län, Sköfde fögderi, Gudhems och Kåkinds
domsaga. Arealen 37,814 har. 11,875 innev. (1880).
Häradet omfattar följande socknar: Gudhem, Tunhem,
Ugglum, Torbjörntorp, Friggeråker, Bjurum,
Broddetorp, Hornborga, Sätuna, Segerstad, Håkantorp,
Valtorp, Stenstorp, Kyrketorp, Brunnhem, Dala,
Högstena, Borgunda, Sjögerstad, Rådene, Ljunghem
och Bjerka (har med Härlunda gemensam kyrka, som
kallas Bjerklunda kyrka) jämte större delen af
Edåsa och en mindre del af Falköpings landsförsamling.
– 2. Socken i nämnda härad. Arealen
1,828 har. 764 innev. (1880). G. utgör jämte Tunhem
och Ugglum ett regalt pastorat af 2:dra kl., Skara
stift, Vinköls kontrakt.
Gudhems kloster, i Gudhems härad och socken
i Vestergötland, vid sydöstra stranden af
Hornborgasjön, tillhörde nunnor af cisterciensorden.
Klostrets grundläggning bör hänföras till 1160-talet
och inföll sålunda samtidigt med stiftandet af samma
ordens munkkloster Saba (Juleta) i Södermanland och
Roma (Gutnalia) på Gotland. Gården Gudhem skänktes
då, troligen af konung Karl Sverkersson, till
cisterciens-nunnor, och då Knut Eriksson kommit på
tronen (1167), bekräftade han sin företrädares gåfva,
hvarefter densamma ytterligare stadfästes af påfven
Alexander III (omkr. 1175). Dermed kan klostrets
grundläggningsperiod anses hafva afslutats. Konung
Johan Sverkersson bekräftade klostrets besittning
af hufvudgården, och konung Erik Eriksson (1222–50)
skänkte nunnorna en gård vid Vettern. Den senares
drottning Katarina visade sig ännu frikostigare, då
hon i sitt testamente (1250) anslog flere gårdar m. m.
till klostret, der hon haft för afsigt att taga doket,
samt dessutom förordnade, att afkastningen af de gårdar
hon egde i Danmark skulle användas till klostrets
byggnader. Äfven insatte hon en nunna i G. och skänkte
med henne två gårdar. I det skyddsbref, som konung
Valdemar 1266 utfärdade, befriade han klostret från
alla kronoutskylder, så länge den dåvarande abbedissan
Katarina lefde. Magnus Ladulås (1275–90) anslog till
klostret viss afgäld från Gredbäcks socken, öfverlät
till detsamma ett förbrutet laxfiske samt afgjorde
till dess fördel åtskilliga egotvister. Efter att
hafva befriat klostret från kronoutskylder skänkte
hertigarna Erik och
Valdemar 1308 gården Aranäs i
Forshems socken till G., med föreskrift att nunnorna
skulle flytta dit. (Se Aranäs.) Anledning
dertill gafs nämligen deri att klostret vid G. saknade
bränsle och, såsom beläget vid stora vägen mellan
Jönköping och Skara, besvärades af stor gästning.
Klostret förblef dock ännu länge vid G., och till
detsamma testamenterade de ofvan nämnde hertigarna
i sitt fängelse 20 marker penningar. Hertig Eriks
enka, Ingeborg, gaf 1320 en af nunnorna, Ingeborg
Torstensdotter, som troligen varit hennes hoffröken
och som visat henne synnerlig trohet, trenne gårdar,
hvilka naturligtvis sedan kommo klostret till godo.
År 1334 skänkte konung Magnus Eriksson gården Rackeby
(i socknen af samma namn) till klostret, med vilkor
att klostret skulle förläggas dit af samma orsak,
som framkallat planen på dess förflyttande till
Aranäs. Denna flyttning synes icke hafva egt rum
förr än några år senare, ty först år 1342 uppdrog
cisterciensordens abbot i Paris åt abboterna i
Varnhem och Alvastra att, om skäl dertill funnes,
stadfästa denna flyttning, hvilken skett utan
generalkapitlets tillstånd. Konung Magnus och
drottning Blanka förordnade i sitt testamente,
att Rackeby kloster skulle behålla ett till
detsamma förlänadt härad två år längre än först
blifvit medgifvet och år 1349 befallde konungen
kyrkoherden i Hvalstad att genom skötning sätta
nunnorna i besittning af Aranäs, dit klostret nu
omsider skulle flyttas. 1351 nämnes för första
gången Aranäs kloster, då konungen anslog några
kronobönder till dess underhåll. År 1368 utfärdade
konung Albrekt skyddsbref för klostret, som då
åter flyttats till G., och drottning Margareta
lät till jungfru Marias ära i klosterkyrkan
derstädes uppföra ett altare, der mässor skulle
hållas och årsmot firas för drottningen samt
konungarna Håkan och Magnus, hvarvid nunnorna
borde rikligen plägas med öl och mat. En gåfva
af 13 gårdar betryggade dessa föreskrifters
noggranna efterlefnad. Nu förblef klostret allt
fortfarande vid G. Konungarna Erik, Kristian I
och Hans utfärdade skyddsbref, och Karl Knutsson
visade sig äfven mån om klostrets bästa. Ärkebiskop
Jöns Bengtsson (Oxenstierna) tog klostret (1457)
i sitt särskilda hägn. Öfver 100 gårdar i Sverige
kommo under tidens lopp i G:s klosters ego, och
dessutom voro de danska gårdarna, som drottning
Katarina skänkt, ganska betydliga. Dessa
utarrenderades i början, men såldes 1347 för 300
mark lödigt silfver. Betalningen synes dock hafva
uteblifvit, och påfven Urban VI måste befalla
biskopen i Linköping att träda emellan för att
förhjelpa klostret till dess rätt. Till slut
utbyttes de danska gårdarna mot gårdar i
Vestergötland och kommo i Abraham Broderssons
besittning. Vid detta byte, liksom vid andra
tillfällen, bevakades klostrets intressen af
abboten i Varnhem, som hade öfverinseende öfver
klostrets både andliga och verldsliga
angelägenheter. Flere gånger råkade klostret i
delo med personer eller myndigheter, som gjorde
intrång i dess besittningar: ett betydande laxfiske
i Värmland inkräktades af djeknen Bengt i Skara,
hvilken lät sätta biskopens sigill under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
