Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gudbrandsdalen, dalgång i Kristians amt i Norge - Gudbrandsdals-Laagen. Se Laagen - Gude, Hans Fredrik - Gudenå, Danmarks betydligaste strömdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
G. räknas till Norges intressantaste trakter. De delar
deraf, hvilka ligga närmast hufvudvattendraget
och dess bifloder, höra till landets bäst
odlade områden. De frodiga betesmarker, som
finnas mellan fjällen, lemna en riklig näring åt
husdjuren, och boskapsskötseln står derför högre
i G. än i någon annan trakt af Norge. Deremot är
skogshushållningen af mindre betydelse, ehuru på
flere ställen rätt ansenliga skogar finnas, och
bergshandteringen, som blomstrade under 17:de och
18:de årh., måste nu anses hafva helt och hållet
upphört. G. innefattar pastoraten Lesje, Lom,
Våge, Nordre Frön, Söndre Frön, Kingebo, Östre
Gausdal, Vestre Gausdal, Öjer och Fåberg samt är
i administrativt hänseende indelad i två fögderier
och tre sorenskriverier. Gudbrandsdalingarna
(N. gudbrandsdölerne l. dölerne) äro ett
tappert och välväxt slägte, godmodigt, lojalt och
gästfritt. Några "stor-ätter", som härstamma från
medeltida adelsslägter eller, såsom de uttrycka
sig, från Norges gamle konungar, utmärka sig genom
tydligt framträdande aristokratiska drag i tanke-
och lefnadssätt. I Norges nyare historia hafva
gudbrandsdalingarna vid tvänne tillfällen lagt
sin fosterlandskärlek i dagen, nämligen under de
s. k. "Kalmarkrigen" (1611-13), då de i passet
Kringen nedhöggo en skotsk undsättningskår,
som på sin väg till Sverige, under öfverste
G. Sinclair, från Romsdalen inträngt i G.,
och 1658, då 516 man, på uppmaning af fogden
Jörgen Filipssön, grepo till vapen för att bistå
Georg Reichwein vid återeröfringen af Trondhjem,
O. A. Ö.
Gudbrandsdals-Laagen. Se Laagen.
Gude, Hans Fredrik, norsk landskapsmålare, föddes
i Kristiania d. 13 Mars 1825 och tilldrog sig redan
som gosse uppmärksamhet genom sin ovanliga fallenhet
för ritning. Hans fader hade emellertid bestämt,
att sonen skulle "studera", och fäste derför föga
afseende vid hans konstnärliga anlag. Denne fick
dock tillstånd att besöka ritskolan och gjorde vid
sexton års ålder bekantskap med J. S. Welhaven, som
fattade ett lifligt intresse för honom, och hvilken
lyckades att öfvervinna faderns betänkligheter vid
att skicka sonen ut i verlden, innan han blifvit
student. Derigenom kom G. 1841 till Düsseldorf,
hvarest han först handleddes af A. Achenbach, och
blef 1842, sedan han företagit en studieresa till
skogarna vid belgiska gränsen och Taunusbergen, elev
vid akademien. Der blefvo Achenbach och J. W. Schirmer
hans lärare, och den motsatta inverkan af realism och
idealism, under hvilken han derigenom kom att stå,
hade stor betydelse för hans utveckling. 1843 företog
G. en resa till sitt fädernesland, hvars natur han då
lärt sig att betrakta med andra ögon än förr. Frukten
af denna färd blef en serie bilder från högfjället,
hvilket med all sin vildhet och hela sitt gripande
majestät framställdes för en undrande allmänhet. Under
denna resa hade han lärt känna målaren A. Tidemand,
och mellan dessa bägge mästare knöts ett vänskapsband,
som upplöstes först genom Tidemarids död. Sedan
G. återvändt till Düsseldorf, målade han flere taflor
med norska motiv, hvilka funno köpare dels
i Norge och dels i Holland. 1845 och 1846
tillbragte han å nyo somrarna med studieresor i
Norge och genomreste sistnämnda år, tillsammans
med målarna J. F. Eckersberg och H. A. Cappelen,
Gudbrandsdalen. Då han 1847 kom åter till Düsseldorf,
mottog han flere beställningar från Norge och
målade då bl. a. den stora högfjällsbilden Rondane
i sommar-oväder, med en stor flock flyende renar
(i enskild ego). Men det var icke längre endast de
hårda, vilda, storslagna dragen af Norges natur, som
blefvo föremål för hans framställning. Äfven de ljusa
björklundarna, de djupa, mörka skogssjöarna,
Hardangerfjordens och Sognefjordens leende stränder och
glimrande snöfjäll, Hallingdalens vattenfall och
Ringerikes öppna, vänliga slätter lemnade ypperliga
motiv för hans pensel 1848 och 1849, då de norske
konstnärerna drogo sig hem, målade G. och Tidemand
tillsammans En brudfärd på Hardangerfjorden,
hvilken tafla helsades med hänförelse och snart
följdes af En afton på Kröderen och En likfärd på
Sognefjorden. Under denna sin vistelse i Norge
deltog G. äfven i den konstnärliga utsmyckningen
af Oskarshal, hvars salong han prydde med fyra
stora målningar med motiv från Sognefjorden. I
början af 1851 återvände han till Düsseldorf,
hvarest han sedermera nästan oafbrutet uppehöll
sig. Då J. W. Schirmer (1854) utnämndes till
direktör för konstskolan i Karlsruhe, kallades
G. (s. å.) till hans efterträdare såsom professor
vid Düsseldorf-akademien. I denna ställning fick
han mottaga den ena utmärkelsen efter den andra,
och konung Oskar I omfattade honom städse med den
största välvilja. Hans taflor vunno en strykande
afsättning äfven utanför Skandinavien, och tyskarna
räknade honom bland samtidens störste målare. Omkring
honom samlades snart en talrik skara lärjungar,
som under hans insigtsfulla ledning gjorde glänsande
framsteg på konstnärsbanan. 1862 nedlade han sitt
ämbete i Düsseldorf och bosatte sig i Wales, från
hvars rika berg- och kustnatur han hemtade motiv till
flere taflor. Efter Schirmers död (1863) kallades
G. till dennes efterträdare i Karlsruhe. 1864 antog
han kallelsen och qvarstod på nämnda post till 1880,
då han, efter ett kort uppehåll i Norge, öfvertog en
professorsplats vid Berlin-akademien. Utom de af G:s
arbeten, som ofvan omnämnts, äro följande de mest
bekanta: Vossestranden (1852), Fjälllandskap från
Lärdal (1855), Björkskog och Norskt fjäll (båda
i Nationalgalleriet i Kristiania), Vattenfall (i
Louvre), Vattenfall (tillh. kejsaren af Tyskland),
En fiskarestuga vid solnedgång, Aftonstillhet på
kusten, hans största stycke, Hvalfångarens
hemkomst (bröllopsgåfva till kronprinsessan Louise
af Danmark, 1869), Nödhamn vid norska kusten (1873)
och Inloppet till Kristiania (bröllopsgåfva till
kronprinsen Gustaf och kronprinsessan Viktoria,
1881). Sveriges nationalmuseum eger fyra arbeten af G.
O. A. Ö.
Gudenå, Danmarks betydligaste strömdrag, i östra delen
af Nörrejylland, uppstår genom förening af två mindre
åar, hvilka båda komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
