Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gränsfästning - Gränsmärke - Gränsridare - Gränsrös - Gränssergeant - Gränsstolpe - Gränsvakt - Gränsvinkel - Gränsvärde - Gränsö kanal - Gräs - Gräsa - Gräsanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 14 km. långa vallen Dannevirke, från,
800-talet. Under slutet af 1600-talet uppstod
i Frankrike ett for detta land egendomligt
gränsfästningssystem, grundadt på den sedermera
såsom oriktig befunna åsigten att ett tillräckligt
antal fästningar vid rikets landgräns är i stånd
att helt och hållet utestänga en fientlig armé ur
landet. Franska gränsen omgafs till följd deraf med
en tredubbel gördel af fästningar, hvaraf den yttre
utgjordes af små och tätt liggande, den mellersta af
något större och glesare förlagda, samt den inre af
ett färre antal stora fästningar. Efter den obetydliga
rol denna tredubbla fästningsgördel spelade under
1813-15 års krig råkade detta system i misskredit,
och fästningarna erhöllo en annan strategisk betydelse
än förr. Den nyare krigskonsten fordrar ett mindre
antal, men stora och starka manöverfästningar (se
Fästning, sp. 623), belägna något bakom den första
krigsteatern. O. A. B.
Gränsmärke är ett å (och stundom tillika under)
jordytan anbragt tecken, hvarmed afses att utvisa
ett jordområdes gräns mot ett annat. Gränsmärken
äro behöfliga och föreskrifna först och främst för
att åtskilja en jordegendom (samfälld by eller
utskiftadt hemman) från annan, dernäst för att
utvisa administrativa indelningar, således angifva
socken-, härads- och länsgräns, slutligen äfven för
riksgränsens utmärkande. Om gränsmärkena mellan
särskilda jordegendomar, hvilka märken spela en
vigtig rol i privaträtten, innehåller lagstiftningen
noggranna bestämmelser (se Rå och rör). Den, som
i bedrägligt uppsåt rifver, flyttar eller vrider
gränsmärke eller märke, som satts till betecknande
af bestämd vattenhöjd, och den, som falskeligen
sätter dylika märken, dömes enl. svensk lag
(Straffl. k. 12, § 11) till straffarbete från och
med sex månader till och med fyra år. Angående
gränsmärken för utvisande af socken-, härads-
och länsgränser lära inga allmänna författningar
finnas, utan torde skyldigheten att upprätta dessa
gränsmärken, liksom deras beskaffenhet, grunda sig
på landssed. – Å riksgränsen mot Finland, som till
ojämförligt största delen af sin längd utgöres af
rinnande vatten (Köngämä, Muonio och Torneå elfvar),
finnas, der så ansetts nödigt, uppförda gränsrös eller
andra råmärken, jämlikt art. VI i gränstraktaten
i Torneå, d. 20 Nov. 1810. Riksgränsen mot Norge,
hvilken är bestämd genom 1751 års gränstraktat i
Strömstad, är utmärkt ej mindre genom en uthuggen
gata i skogen, der sådan finnes, utan jämväl genom
363 (år 1751) gränsmärken, riksrös, belägna på
bestämda afstånd från hvarandra. Enligt traktaten
skall gränsen periodiskt uppgås af delegerade från
hvardera gränsmakten, då bristfälligheter å rösen
botas samt skogsgatan upphugges och rensas (1879
uppgicks senast svenska gränssträckan mot Kristiania
och Trondhjems amt).
Mellan Norge och Ryssland, blef gränsen fullt bestämd
först genom konventionen i Petersburg d. 14 Maj 1826,
i hvilken stadgades delning af de förut gemensamma
distrikten (fælledsdistrikterne) vid Ishafvet. För
den del af nämnda gräns, som före 1810 var gräns mot
Sverige, gäller 1751 års gränstraktat och hvad i denna
finnes stadgadt om gränsens utmärkande, hvaremot den
öfriga gränsen, der den ej bildas af vattendrag,
utvisas af gränsstolpar (enl. art. IV i 1826 års
konvention). A. Th. S.
Gränsridare, beridne underbetjente vid tullverket,
hvilkas hufvudsakliga bestämmelse (jämlikt § 20 i
gällande reglemente för tullverkets tjenstemän och
betjening af d. 1 Okt. 1831) är att genom verksam
tillsyn förekomma oloflig införsel af varor öfver
riksgränsen. Enligt den för tullverket d. 1 Nov. 1878
fastställda stat äro gränsridarna, sedan den förut
inom Jämtlands gränsdistrikt anställde tullbetjent
af sådant slag indragits, numera (1882) till antalet
18, hvaraf 4, tillhörande vestra tulldistriktet
(Göteborgs- och Bohus län samt Halland), stå under
befäl af tullförvaltaren i Strömstad, de återstående
14, under en bevakningskontrollör, tillhöra
Elfsborgs och Värmlands gränstulldistrikt och äro
stationerade inom Karlstads tullkammarområde. –
Gränsridare voro förut jämväl anställda vid ryska
gränsen, hvarest bevakningen senare, med något
ändrad benämning, utgjordes af en gränssergeant
och 2 gränsvakter under befäl af tullförvaltaren i
Haparanda. De indrogos efter 1878 års lönereglering.
A. Th. S.
Gränsrös. Se Gränsmärke.
Gränssergeant. Se Gränsridare.
Gränsstolpe. Se Gränsmärke.
Gränsvakt. Se Gränsridare.
Gränsvinkel, fys. Se Brytningsgräns.
Gränsvärde, matem., kallas det värde, hvartill en
gifven storhet närmar sig, då en annan deri ingående
storhet oafbrutet tillväxer eller också oafbrutet
närmar sig något visst ändligt värde. Så är t. ex. 1/3
gränsvärdet för decimalbråket
0,3333333.....,
under antagande att decimalernas antal oafbrutet
tillväxer, och 2 gränsvärdet för uttrycket
2ex - 2
––––––––-
x
om x oafbrutet närmar sig till 0. – Bestämmandet
af storheters gränsvärden tillhör dels den
algebraiska analysen, dels differentialräkningen.
G. E.
Gränsö kanal, i Loftahammars socken, Kalmar län,
ö. om Vestervik, förenar Vesterviks yttre hamn
i Lucernviken med Gudingefjärden. Kanalen,
i sitt nuvarande skick fullbordad åren 1873 och
1874 med bidrag af statsmedel, har en längd af
omkring 0,5 km., djup af 1,5 m. och bredd
af 2,4 m. samt begagnas nästan uteslutande
af ångslupar och smärre segelbåtar, hvilka
transportera landtmannaprodukter och fisk. De
trafikerande farkosternas antal var 3,509 år 1880.
A. G.
Gräs. Se Gramineae.
Gräsa säges om en projektil, när den vid skjutning
träffar marken.
Gräsanden, Anas boscas, zool., hör till underfamiljen
sötvattensänder inom ordningen andfoglar. Hannen i
vårdrägt har hufvudet och halsen mörkgröna, skiftande;
halsen omgifves af en hvit ring; framryggen är brun,
med gråbruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
