Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Grundtvig, Nikolai Frederik Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska egendomlig ställning, som de intogo i sju år.
Under åren 1829-31 gjorde G., med kungl. understöd,
trenne resor till England för att undersöka
angelsachsiska handskrifter, resor, som bidrogo
till att rikta de engelske lärdes uppmärksamhet på
deras egen fornliteraturs dittills föga beaktade
skatter, men för G. i synnerhet fingo betydelse
derigenom att de öppnade hans ögon för ett fritt
statslifs betydelse. Nu utvecklade han ock en
literär verksamhet, mera omfattande än någonsin. Till
denna period höra nämligen, utom en samling vackra
verldshistoriska dikter: Historisk börnelärdom eller
Krönike-riim (1829; nya tillökade uppl. 1842 och
1875), fyra af hans mognaste och betydelsefullaste
alster: Christelige prädikener eller Söndagsbog
(I-III; 1827-30), nu för tiden säkerligen den mest
lästa postilla i Danmark; Nordens mythologi eller
sindbilledsprog, historisk-poetisk udviklet (1832;
2:dra omarb. uppl. af den ofvannämnda "Nordens
mytologi"), ett storslaget försök att ställa hela
menniskolifvet i ljuset af den i våra fäders gudasaga
uppenbarade verldshistoriska lifsuppfattningen;
Håndbog i verdenshistorien (I-III; 1833-43),
en på vidsträckt lärdom hvilande, djupsinnig
historiens filosofi från nordisk-kristlig synpunkt,
slutligen framför allt Sangvärk til den danske kirke
(I-II; 1837-41), bestående dels af omdiktningar
af alla tiders yppersta församlingssång, dels af
originalpsalmer – dessa äro i regeln en den skönaste
psalmdiktning, som i rikedom och höghet står vid
sidan af Kingos. Hvarje följande år bragte några
nya psalmer, och efter hans död fanns ännu en mängd
otryckta, så att man sedermera har kunnat till det
nämnda sångverket ytterligare lägga tre tjocka band
psalmer och andliga sånger (III-V; 1873-81). – Under
samma period framställde G. i några småskrifter en
af sina hufvudtankar, nämligen om folkhögskolan,
hvarmed han från början menade en stor statsskola
i Sorö, så inrättad, att den vuxna ungdomen af alla
stånd der kunde få en för lifvet fruktbar, mensklig
och i synnerhet folklig-historisk allmänbildning på
modersmålet, i synnerhet med det syfte att betrygga
ett verksamt och fosterländskt bruk af den politiska
valrätt, som genom ständerinstitutionen (1834)
beviljats folket. Dessa skrifter äro: Det danske
fiirklöver (1836), Skolen for livet og academiet i
Soer (1838) och, då Kristian VIII omsider hade lofvat
att verkställa G:s tanke, Lykönskning til Danmark
med det danske dummerhoved og den danske höiskole
(1847). Dessa skrifter tillika med en del hithörande
dikter och mindre uppsatser äro samlade i Småskrifter
om den historiske höiskole (1872).
En ny afdelning af G:s lif började, då Fredrik VI
kort före sin död (1839) gjorde honom till prest vid
Vartou hospital, i hvars kyrka hans städse växande
menighet nu samlade sig, och der han fick frihet att
omgestalta psalmsången. Vid samma tid inträffade hans
sista allvarsamma kyrkliga strid, nämligen med den
ofvannämnde Mynster, dels, med anledning af ett af
denne utarbetadt utkast till en ny kyrkohandbok, i
Frisprog imod H. H. Hr biskop Mynsters forslag til
en ny forordnet alterbog (1839), dels med anledning af
de på biskopens tillskyndelse af regeringen företagna
förföljelserna mot några religiösa rörelser på Fyen
och Jylland, i Om religionsforfölgelse (1842). Medan
G. på 40-talet genom åtskilliga skrifter sökte gifva
material till en mera fruktbärande undervisning,
särskildt med högskolan i sigte, t. ex. genom
samlingar af ordspråk (1845) och "kampeviser"
(1847), samt äfven på nytt framställde sina
mytologisk-historiska åsigter, bland annat i en serie
af föredrag, samlade under titeln Bragesnak (1844),
drogs han mer och mer in i den stigande politiska
rörelsen. Han intog i förhållande till denna en
alldeles egendomlig ståndpunkt. Å ena sidan var honom
all politisk ståndsskilnad emot, såsom en orättvisa
mot menige man; å den andra var det för honom klart,
att en representation på grundvalen af allmän valrätt
skulle göra orätt, om den fick en öfvermäktig
ställning. Han ville derför, att konungen skulle
kunna fritt göra hvad han ville, men folket genom
sina representanter och pressen fritt säga hvad det
ville. Det skulle vara "en fri konung öfver ett fritt
folk"; deri fann han det gammalnordiska statsbegreppet
klarast uttryckt. För denna åsigt, som i de liberales
ögon gjorde honom till en förhärdad "absolutist",
kämpade han såsom medlem af den grundlagstiftande
riksförsamlingen (1848-49) och i veckobladet
"Danskeren" (1848-51), utan att kunna göra den klar
för andra. Grundlagen blef icke häller alldeles
efter hans sinne. Då den emellertid införde allmän
valrätt och genom det konungen tillerkända vetot
betryggade denne mot all "parlamentarism", slöt sig
G. uppriktigt till den nya statsordningen och tjenade
henne under en följd af år såsom riksdagsman. –
Efter hand började många af G:s hufvudtankar mer
och mer vinna tillämpning. Hans psalmer, samlade
i urval – i synnerhet hans Fest-salmer (1850) –,
tonade nu fritt i alla kyrkor, der hans anhängare
voro prester, och dessa blefvo efter hand många,
likasom nya upplagor af den auktoriserade psalmboken
efter Mynsters död upptogo en stor del af dem. Det
lyckades honom att genomdrifva lagar om sockenbandets
lösning (1853) och upphäfvande af doptvånget
(1856), för att icke tala om att grundlagen redan
hade infört allmän religionsfrihet. Högskolesaken
hade också framgång, sedan den för första gången
förverkligats i Slesvig genom upprättandet af Rödding
folkhögskola (1844). Visserligen tillbakavisade
den national-liberala regeringen genom Madvig planen
till Sorö skola; men allt flere högskolor uppstodo
likasom af sig sjelfva, och 1856 kunde G. sjelf – genom
vänners hjelp – öppna en högskola på Marielyst
vid Köpenhamn. År från år steg hans anseende, och
konungen stadfäste det allmänna erkännandet genom
att på G:s 50-års-jubileum såsom prest (1861) gifva
honom biskopstitel. I sjelfva verket kunde också hans
många anhängare både i Danmark och Norge, några äfven
i Sverige, såväl bland prester som menigheter gälla
för ett biskopsdöme. De små festerna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
