Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Grundtvig, Nikolai Frederik Severin - 2. Grundtvig, Svend Hersleb - Grundtvigianism - Grundtåg och kontragrundtåg - Grundvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta tillfälle blefvo en början till att G:s "vänner"
samlades omkring honom hvart år på hans födelsedag
(d. 8 Sept.), slutligen i tusental, från hela landet
("vännemöten"). – Han hvilade icke häller såsom
författare. Till dessa år höra en mängd psalmer och
andra poem – bl. a. en följd sorgeqväden öfver hans
hustru (d. 1854), hvilka höra till den danska lyrikens
mest glödande kärleksdikter – samt i synnerhet den
stora kyrkohistoriska dikten Christenhedens syvstjerne
(1860). Olyckorna 1863-64 träffade naturligtvis djupt
den 80-årige fosterlandsvännen. I en nästan ännu
större spänning kom han, då en författningsändring
blef nödvändig och man ville borttaga den allmänna
valrätten såsom grundval för den ena kammaren
(landstinget). Hans framställning till konungen att
afstyra denna sak, sedan lagen var antagen, måste
nödvändigt blifva fruktlös, och G. nedlade då sitt
mandat såsom riksdagsman (1866). Det var säkerligen
en efterverkan af dessa själsskakningar, som året
derefter visade sig i en stark sinnesrubbning; men
den kraftige gubben tillfrisknade åter. Han fick
ännu den glädjen att se högskolor växa upp öfver
allt i landet och att se staten understödja denna
sak, äfvensom att ett nytt steg togs i riktningen
af kyrklig frihet genom lagen om upprättandet af
"valmenigheter" inom folkkyrkan (1868). Ännu i sitt
lifs sena afton fann han också kraft att utarbeta
och föreläsa en omfattande framställning af kyrkans
historia: Kirkespeilet (1871), hvars språk hör till
hans tankedigraste och klangfullaste prosa. Utan
föregående sjukdom dog G. plötsligen och stilla
d. 2 Sept. 1872. Det nära förestående "vännemötet"
blef en sorgfest, hvars like Danmark knappast sett.
C. R.
2. Grundtvig, Svend Hersleb, dansk språkforskare
och literaturhistoriker, den föregåendes son, född
d. 9 Sept. 1824 i Köpenhamn, student 1846, var
frivillig deltagare i dansk-tyska kriget 1848-50,
der han steg till kapten och blef 1863 docent, samt
1869 professor i de nordiska språken vid Köpenhamns
universitet. Han blef hedersdoktor i den filosofiska
fakulteten vid Upsala universitets jubelfest 1877. G:s
hufvudgerning rör Nordens folkvisor. Redan 1842-46
utgaf han en öfversättning af "engelske og skotske
folkeviser". Efter en långvarig förberedelse började
han 1853 sin ännu icke (med 5:te bandet) afslutade
stora upplaga af "Danmarks gamle folkeviser",
som innehåller ett ordagrant aftryck af alla gamla
uppteckningar samt en mängd nya jämte motsvarande
uppteckningar af visor från Sverige (i synnerhet af en
genom G. Stephens och Hyltén-Cavallius åstadkommen
handskriftsamling), från Norge (i synnerhet genom
S. Bugge) samt från Färöarna och Island. Hvarje
visa inledes med en utförlig redogörelse för hennes
och den henne motsvarande sagans förekomst inom
alla europeiska folks literatur. Utom detta verk,
som är ett hufvudarbete på sitt område och icke kan
förbises af någon folkpoesiens granskare i Europa,
har G. antingen sjelf gjort eller medverkat till andra
samlingar: "Islenzk fornkvæði" af Jón Sigurðsson
og G." (1854-60), "Gamle danske minder i folkemunde"
af G. (1854-
61) och tvänne samlingar "Jydske folkeviser" af
E. T. Christensen (1871 och 1876). Vidare har han i
ett litet urval: "Danske kämpeviser og folkesange fra
middelalderen, fornyede i gam-mel stil" (1867) visat
vägen till en nutidsbehandling af dessa gamla minnen,
som är trogen mot deras egen ande. På liknande sätt
har han i tvänne små band: Danske folkeäventyr (1876
och 1878; "Folksagor och äfventyr, upptecknade från
folkmunnen", 1879), återupplifvat en hel serie af de
betydelsefullaste alstren af detta slags folkdiktning
i Danmark. Bland en hel mängd vetenskapliga
afhandlingar af G. må här nämnas tre småskrifter:
Udsigt över den nordiske oldtids heroiske digtning
(1867), Om Nordens gamle literatur. En anmeldelse og
en indsigelse (s. å.; först i "Historisk tidskrift")
och Er Nordens gamle literatwr norsk? Eller er den
dels islandsk, dels nordisk? (1869), tillsammans ett
hufvudinlägg mot den munch-keyserska uppfattningen
af den nordiska fornliteraturen. G. har derjämte
utgifvit "Samunds edda" (med anmärkningar)
samt Dansk retskrivnings-ordbog efter
retskrivningsmödets regler (1870) och Dansk
håndordbog, med den af kultusministeriet anbefalede
retskrivning (1872; 2:dra tillökade uppl. 1880).
C. R.
Grundtvigianism är närmast namnet på den från
N. F. S. Grundtvig utgångna kyrkliga riktningen i
Danmark och Norge, hvilken af anhängarna sjelfva
gerna betecknas såsom "den kyrkliga åskådningen" (i
motsats till den skriftteologiska). Se Grundtvig 1. –
Men grundtvigianismen har också en folklig-politisk
sida, och i detta afseende har den blifvit namnet
på ett politiskt parti i Danmark, som en tid bortåt
stod någorlunda klart afskildt med ett nationelt
politiskt program, men som under de senare åren mer
eller mindre upplöst sig, i det att flertalet gått
in i den "folkliga venstern", d. v. s. ett radikalt
jämlikhetsparti, som står på en halft vänskaplig
fot både till socialismen och den framträngande
kristendomsförnekelsen, och till hvars längst
avancerade medlemmar just höra forne grundtvigianer.
C. R.
Grundtåg och kontragrundtåg, sjöv., svåra
kablar, som vid fartygs "kölhalning" användas
för att under kullvindningen hålla skrofvet i
jämnt tvång. Grundtågen utföras från läsidan (den
sidan hvaråt kullvindningen sker) under fartygets
botten och fastgöras till dykdalb, mooring
l. dyl. Kontragrundtågen utföras från lovartsidan
likaledes under kölen till fastgöringsställe i
land. De förra styfhalas ombord, de senare halas och
firas medelst taljor i land. O. E. G. N.
Grundvatten, det vatten, som, sedan det i form af
regnvatten genomträngt jordytans porösa lager af
mylla, sand eller grus, stannar mot ett djupare
beläget ogenomträngligt lager af fast lera eller
berg och der någon tid stagnerar. För att grundvatten
skall stanna, fordras dock icke blott ett sådant fast
bottenlager, utan äfven en gynnsam form och ställning
hos detsamma. Grundvatten stannar nämligen icke å
öfre delarna af ett stupande lager, men väl öfver ett
horisontalt liggande och i synnerhet öfver ett skål-
eller bassängformigt. Grundvattnets mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
