Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man med afseende på afkastningen vissa
hufvudklasser. Till förrättningens förenkling
utväljer man sedermera inom hvarje hufvudklass vissa
s. k. normala jordstycken, hvilkas rena afkastning
utrönes på ett så noggrant sätt som möjligt. Genom
lokala kommissioner blifver derefter hvarje
särskildt jordstycke (parcell), genom jämförelse
med normalparceller, inrangeradt i sin klass och
dess afkastning derigenom samt med tillika tagen
hänsyn till ytan bestämd. De grunder, efter hvilka
man beräknar normaljordstyckenas rena afkastning –
hvilken alltid skall vara en medelafkastning –,
bestämmas efter deras värde vid försäljning eller
efter arrendebeloppen eller, ännu bättre, efter en
noggrann uppskattning af deras bruttoafkastning och
produktionskostnaderna (bonitering), då skilnaden blir
den rena afkastningen, eller också efter alla dessa
trenne sätt tillsammans. Sedan en noggrann pröfning
af uppskattningen egt rum, införas de särskilda
parcellerna med den för hvar och en beräknade rena
afkastningen och den derefter bestämda skatten samt
egarens namn i en särskild förteckning, benämnd
kataster. I denna antecknas äfven vissa förändringar
med afseende på egare och brukningssätt. Äfven
beräkningen af afkastningen underkastas periodvis
en revision, som införes i katastern. För att gifva
ett begrepp om besvärligheten och dyrheten af en
ordentlig grundskatts reglering må nämnas, att
densamma i Frankrike erfordrade en tid af nära 40
år och en kostnad af 150 mill. fr. samt i Österrike
medtog öfver 45 mill. floriner i omkostnader. Med den
uppmätning, gradering och värdering af jord, som skett
i och för hypotekslån, laga skifte m. m., skulle
dock kostnaderna i Sverige numera kunna reduceras,
så att dessa ej behöfva hindra de för en rättvis
jordbeskattning nödvändiga åtgärderna. I Norge har
i senare tider en ganska noggrann uppskattning af
jorden skett på en kort tid och för en kostnad,
som uppgick till omkring 1 1/2 mill. kr. I Preussen
verkställdes skattläggningen på tre år för 7,000,000
thlr; i Danmark har kostnaden beräknats till 551,000
speciedaler.
Till följd af grundskattens egenskaper har ett
dubbelt uppfattningssätt gjort sig gällande i fråga om
densamma. Då den, till följd af beskattningsobjektets
oföränderlighet, för beständigt hvilar på jorden,
kan den nämligen betraktas såsom en statens beständiga
rätt, hvilande på någon statens särskilda rättighet
till den jord, hvaraf skatten utgår, vanligen något
slags eganderätt eller åtminstone öfverhöghetsrätt
till densamma. I detta fall antager grundskatten
karakter af en ränta (afrad) för nyttjanderätt till
jord, och en följd deraf är vidare, att den jord,
å hvilken ett sådant anspråk ej gjorts gällande,
betraktas såsom fri från grundskatten. Derigenom
är ett slags statens eganderätt (med privaträttslig
titel) till grundskatten konstituerad, och jordens
värde minskas med värdet af det kapital, hvarå
skatten utgör räntan. Förlusten drabbar endast
den, som var egare till jorden, när skatten ålades;
hvarje annan har förvärfvat den endast för ett pris,
från hvilket skattens kapitalvärde blifvit afräknadt,
och hvarje
nedsättning af skatten är en skänk åt den for tillfället
varande innehafvaren. Denna grundskattens karakter
af ränta förutsätter också alltid, att den skall
vara satt till ett en gång för alla bestämdt belopp,
ty vore den en ren skatt, skulle den ock vexla med
vexlande statsbehof. Men grundskatten kan äfven,
med afseende på de ändamål, för hvilka den utgår,
betraktas såsom skatt, och i sådant fall kan icke
allenast en förhöjning af densamma ifrågasättas, utan
äfven dess åläggande å sådan jord, hvilken förut varit
derifrån befriad, enär hvarje skatteobjekt af enahanda
natur blifver på enahanda sätt taget i anspråk
för statens behof. Betraktas grundskatten såsom en
ränta, anses ett borttagande af densamma icke kunna
ifrågakomma annat än genom en aflösning, d. v. s. att
egaren till den beskattade jorden inbetalar en summa,
som efter antagen beräkning svarar mot skattens
kapitalvärde. Så blir värdet å all jord utjämnadt,
och, om statsbehofven så kräfva, kan en ny, all jord
proportionel lika graverande skatt åläggas. En sådan
uppfattning af grundskatten såsom en ränta har –
för att ej tala om Sverige – gjort sig gällande i
England i afseende på den der utgående grundskatten,
den s. k. landtax, och i Norge i fråga om de
s. k. jordeboksrättigheterna och tionden, hvilken
skatt 1801 fixerades till ett bestämdt belopp. I det
förra landet gjordes dessutom landtax 1798 aflöslig
mot erläggande af 18 gånger dess belopp, och i det
senare landet medgafs 1836 samma frihet med afseende
på jordeboksrättigheterna mot erläggande af 16 gånger
deras belopp. – Der grundskatten förekommit såsom en
efter de vexlande statsbehofven sig förändrande skatt,
hafva de ojämnheter, som under tidernas lopp uppstått,
och den frihet, som tillhört viss jord, borttagits
eller mildrats genom en allmän skattejämkning, så
att grundskattens belopp blifvit satt i förhållande
till hvarje jordstyckes antagna medelafkastning. –
Som grundskatten, ehvad den betraktas såsom ränta
eller såsom skatt, till följd af sin permanens alltid
inverkar på värdet af det föremål, vid hvilket
den häftar, och, då dess åläggande sänker värdet
på den jord, hvarå den hvilar, liksom frihet från
densamma höjer värdet af den jord, hvilken åtnjuter
samma frihet, så kan emellertid grundskatten icke
rättvist annorlunda än mot ersättning läggas å
den jord, som derifrån varit fri. Emellertid har i
äldre tider sådant skett. Vid skatteregleringarna
i Österrike på 1700-talet blef nämligen den förut
fria jorden (dominikaljorden) utan någon ersättning
underkastad grundskatten; likadant var förhållandet
i det revolutionerade Frankrike. Men der åtgärden
blifvit företagen under normala förhållanden, har
man icke tilltrott sig kunna genomföra den utan
att lemna ersättning åt den privilegierade jordens
egare, så t. ex. i åtskilliga tyska stater, bland dem
Preussen 1861; så ock i Danmark, der genom lagen d. 20
Juni 1850 skilnaden mellan det privilegierade och
oprivilegierade hartkornet upphäfdes på sådant sätt,
att det förra fick lika skatt med det senare emot
en ersättning af statsmedel till skattens belopp,
beräknadt 15 eller 20 gånger, olika efter de olika
vilkor, hvarunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
