Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven beroende af egarens personliga egenskaper;
men anlägges skatten rätt, d. v. s. efter jordens
afkastningsförmåga, dess antagna medelafkastning, så
har man dermed funnit ett objekt, som alltid är lika,
hvadan skatten kan antagas komma utgå det ena året
som det andra och under hvarje egare, som gör sig till
godo jordens alstrande kraft och inkomstkällor. Jämte
den skatt, som sålunda utgöres för den rättighet
jordinnehafvaren har att, med andras uteslutande,
använda jordegendomens afkastningsförmåga, och
hvilken utgöres, vare sig att jordegaren gör sig
till godo densamma eller ej, ifrågakomma särskilda
skatter af den inkomst, som jordens egare och brukare
såsom sådana beredt sig. Inkomstskatt kan således
åläggas dels den verkliga afkastning af det i jorden
nedlagda kapitalet, som för skatteåret ingår till
jordegaren efter afdrag för grundskatt och andra
besvär samt jorden vidhäftande skulder, vare sig
att jordegaren genom eget bruk sjelf tager denna
afkastning eller genom jordens utlegande uppbär
den i arrende, dels den behållning, som jordens
brukning bereder brukaren utöfver hvad som beräknas
såsom ränta å egendomens kapitalvärde eller såsom
arrendeafgift. Grundskattens egenskap att hvila på
de i jorden inneboende konstanta förhållandena gör,
att den lämpligen icke kan användas på fast egendom
i allmänhet, således icke på hus (sjelfva tomten,
å hvilken huset är bygdt, har ett värde beroende
af helt andra förhållanden än jorden i allmänhet),
icke på grufvor o. s. v., emedan den inkomst dessa
föremål lemna är beroende af helt andra faktorer,
än de, som bestämma afkastningen af ett jordstycke,
och är af mer föränderlig art. Hus- och byggnadsskatt
förekommer derför såsom en särskild skatt å fast
egendom. Dock finnas på sina ställen skatterna å
jordsbruksfastighet och annan fastighet sammanslagna
till en enda skatt, såsom den franska impót foncier och
fastighetsbevillningen i Sverige. Vidare skiljer sig
grundskatt från hus- och byggnadsskatt med afseende
på sin verkan. Den förra åligger alltid egaren, den
senare får i allmänhet den, som begagnar fastigheten,
vidkännas. Den förra verkar på egendomsvärdet och
förminskar detsamma, den senare på hyresvärdet
och är i allmänhet egnad att verka till hyrans
förhöjning.
Denna grundskattens ofvan angifna
karakter förklarar den vigt denna skatt egt i alla
tider och hos alla folk. Naturligtvis kunde den ej
förekomma hos andra än de åkerbrukande folken, men
man kan taga för gifvet, att, när statsegendomens
afkastning och de personliga tjenstbarheterna ej
till statsbehofvens fyllande voro tillräckliga,
man i främsta rummet anlitat jordens afkastning. Att
börja med skedde detta på ett mera summariskt sätt:
man tog en del af jordens råa afkastning. Dylika
skatter äro urgamla; de förekomma hos inder,
egypter, judar och andra orientaliska folk. I de
på medborgarnas förmögenhet hvilande skatter, som
förekomma hos antikens klassiska folk, greker och
romare, ingick äfven jorden, med mer eller mindre
noggrann uppfattning af dess afkastning. Under den
romerska kejsaretiden skedde en
ordentlig skattläggning af jorden i rikets alla
provinser. I medeltidens skatteväsende ingingo
öfverallt skatter af jorden, men man kan antaga,
att deras anläggning skedde på ett ganska summariskt
sätt. Till detta medeltidens skatteväsende hörde
för öfrigt, att, till följd af det sätt, hvarpå de
för statsbehofvens fyllande nödiga tjenstbarheterna
voro anordnade och fördelade, de som med sina egna
personer utgjorde vissa af dessa, hvilka ansågos af
synnerlig vigt för samhället, i allmänhet voro fria
från andra bidrag, således äfven från bidrag af sin
jord. Till följd deraf voro adeln, krigareståndets
representanter, och kyrkans tjenare, den andliga
bildningens bärare, för sin egendom fria från skatt,
en förmån, som sedermera kom att åtfölja den jord,
som en gång tillhört dessa stånd, långt sedan det
förhållande, som ursprungligen och rättvisligen
gifvit upphof dertill, upphört. Deraf härrörde den
olikhet i jordens beskattning, som man först i senare
tider lyckats undanrödja. Med tilltagande känsla
för rättvisans kraf och kunskap i de ekonomiska
förhållandena grep man sig an med att arbeta för en
förändring i jordbeskattningens fördelning. Början
skedde i Österrike, under Maria Teresias och Josef
II:s tid, då man, med bibehållande af skattens belopp
i de särskilda landsdelarna, sökte åstadkomma en
rättvisare grund för skattens fördelning, hvartill
äfven hörde, att den förut skattefria jorden
fick sig skatt pålagd. Under den första franska
revolutionen beslöts, genom lag d. 23 Nov. 1790,
att, med afskaffande af de förut ojämnt tryckande
bördorna, en skatt af 240 mill. fr. skulle läggas
på all fast egendom i Frankrike, till ett beräknadt
belopp af 20 proc. af dess afkastning. Omläggningen
skulle, på grund af äldre skatter och ungefärliga
uppskattningar, fördelas på departement och inom
dessa på arrondissement och kommuner. Dessa
grunder befunnos dock föga pålitliga, och 1807
beslöts upprättandet af en allmän kataster öfver hela
landet. Under tiden sökte man hjelpa sig med ortvis
skeende partiella nedsättningar i skattens belopp,
så att den utgjordes med högst 10 proc. af den rena
afkastningen, och uppgår inkomsten deraf numera endast
till något öfver 170 mill. fr. Som de på 1700-talet i
Österrike företagna skatteregleringarna icke ansågos
hafva skett efter nog tillförlitliga grunder,
beslöts 1817 en ny fördelning af grundskattens
belopp, som i senare tid, genom ett plakat af d. 10
Okt. 1849, i allmänhet bestämdes till 16 proc. af
jordens rena afkastning. Liknande åtgärder hafva
vidtagits i nästan alla Tysklands stater, t. ex. i
Preussen, hvarest enligt tre lagar d. 27 Maj 1861 en
grundskatt bestämdes att utgå af all jordegendom,
beräknad till 8 proc. af dennas afkastning, till 4
proc. af inkomsten af boningshus och till 2 proc. af
den af byggnader för industriella behof, dock med
frihet för jordegendom tillhörande byggnader. –
Anläggandet af en grundskatt efter de fordringar
nutiden uppställer för en rättvis skattefördelning
erfordrar en vidlyftig operation. Först måste en
uppmätning af all jord företagas. Alltefter de
särskilda sätt, hvarpå jorden användes (åker, äng,
vinberg, skog o. s. v.), uppställer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
