Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundmassa - Grundpenningar - Grundregalen - Grundrensningspenningar och grundverkspenningar - Grundränta - Grundsats - Grundsets marknad - Grundskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grundmassa, skogsh., det å rot stående virkesförrådet.
Grundpenningar, kamer., en gammal afgift i
städerna, som på en del ställen var detsamma som
grundrensningspenningar, på andra orter åter utgjorde
och ännu finnes qvar såsom en afgift för rätt till
upplag på stadens grund. Kbg.
Grundregalen, jur., i Sverige kunna sammanfattas
under tre hufvudrubriker: skogsregalet, kronans
eganderätt till allmänningarna i riket samt de stora
obygderna i Norrland (och Finland), vattenregalet,
kronans eganderätt till alla större vattendrag och
till skärgårdsfisket, och bergsregalet, kronans
eganderätt till malmstrecken. Alla dessa tre
slag af regale nyskapades af Gustaf Vasa, ehuru
äfven några spridda spår deraf förekomma under
medeltiden. Landskapslagarna känna dem icke, men
redan under den gamla landskapsförfattningens sista
dagar började småningom i detta som i andra afseenden
den europeiska kontinentens uppfattning att göra sig
delvis gällande, ehuru ännu i mycket ringa omfattning
och utan egentlig praktisk betydelse. Icke häller
Gustaf Vasa vågade taga steget fullt ut, huru starkt
han än formulerade anspråken, men Johan III drog den
fulla konseqvensen af faderns från Tyskland hemtade
teori. I våra dagar återstår endast skogsregalet
oafkortadt; dock äro allmänningar ofta upplåtna till
menighetens bruk. Fisket vid de i skärgården belägna
holmar, som ej tillhöra enskilde, står nu allom öppet,
men i de stora vattendragen brukar kronan ännu sin
eganderätt till egen vinning, då fiskena derstädes
antingen utarrenderas på auktion eller äro anslagna
till ämbetsmäns aflöning eller brukas af menigheten
mot bestämd afgift. Hvad slutligen angår bergsregalet,
som i alla tider mött det starkaste motståndet,
återstår nu ej mera deraf än kronans eganderätt till
Sala silfvergrufva, hvilken dock på vissa vilkor
är till evärdelig besittning upplåten åt ett bolag.
N. H.
Grundrensningspenningar och grundverkspenningar,
kamer., voro afgifter på rörelsen i städerna
under 1600- och 1700-talet och nyttjades till
bestridande af kostnaden för mudderverk o. d.
Kbg.
Grundränta, kamer., den årliga afgift, som, efter
noggrann uppskattning af en jordlägenhets afkastning,
med ledning af ortens s. k. skattläggningsmetod
uträknas och fästes vid lägenheten såsom
skatt på grunden. Grundräntan sönderfaller
i två delar, näml. jordeboks- l. ordinarie
räntan och mantals- l. extra ordinarie räntan.
Kbg.
Grundsats, filos., i allmänhet en sats, ur hvilken
en mångfald af andra satser kan härledas, särskildt
ett motiv för menniskans vilja, för hvars skull andra
motiv afsigtligt väljas, enär de med detsamma stå i
nödvändigt sammanhang såsom tillämpningar i enskilda
fall eller såsom medel (maxim). Det gifves grundsatser
af högre och lägre ordning, alldenstund menniskan för
förvärfvandet af medel till sin afsigts vinnande kan
nödgas söka vinna annat, som derför i sin ordning
är medel o. s. v. Högst är den grundsats, som följes
för sin egen skull. Menniskans
sinliga viljelif består ofta i en jämkning emellan olika
sådana grundsatser. L. H. Å.
Grundsets marknad, fordom den betydligaste marknad i
det sunnanfjällska Norge, hålles årligen i början af
Mars månad på gården Gårders egor (Elverums socken,
Hedemarkens amt) och varar i allmänhet fem dagar. Den
har sitt namn efter den något nordligare belägna
gården Grundset, hvarest den förr hölls. Tiden
för marknadens uppkomst kan icke bestämmas. På
G. drefs förr en betydande byteshandel mellan
österdalingar, gudbrandsdalingar, hedemarkingar
och svenskar från gränslandskapen samt köpmän
från Kristiania och Frederikshald. I synnerhet
uppgjordes stora träaffärer. På den senaste tiden har
marknaden, förnämligast till följd af de förbättrade
kommunikationsförhållandena, förlorat nästan hela
sin betydelse. – I närheten af marknadsplatsen låg
fästet Kristiansfjeld. O. A. Ö.
Grundskatt, statsr., är en skatt, som åligger jorden
och, med någon utsträckning af begreppet, äfven kan
sägas åligga fast egendom i allmänhet. Grundskatten
i sin egentliga betydelse, såsom åliggande jorden,
är en reel skatt. Detta beror derpå att den hvilar
å ett föremål, som i sin individuella bestämdhet
alltid finnes till, och att detta föremål eger vissa
oföränderliga egenskaper, på grund af hvilka skatten
deraf kan på ett varaktigt sätt bestämmas. Andra
skatter måste äfven bestämmas i förhållande till
ett visst föremål, ty en skatt utan ett objekt är
otänkbar. Så äro vissa skatter bestämda till vissa
procent af inkomsten, andra till en viss afgift
af skålpund tobak, kanna bränvin o. s. v. Men i
alla dessa fall saknar objektet de oföränderliga
egenskaper, som äro inneboende hos jorden, och
skattens belopp är beroende af vissa personliga
förhållanden. Detta är vid den rena inkomstskatten
alldeles uppenbart; dennas belopp är tydligen beroende
af den skattskyldiges sociala ställning och personliga
egenskaper, ty deraf beror om han öfverhufvud
eger någon inkomst eller ej, äfvensom dennas
storlek. Äfven vid skatter å kapital af lös egendom
är föremålet ingalunda af så varaktig beskaffenhet
som jorden; föremålets storlek är beroende af det
sätt, hvarpå egaren förvaltar detsamma, hvilket kan
afgöra, om det i dag finnes till eller i morgon är
borta. Äfven vid de vigtiga konsumtionsskatterna
är detta förhållandet. Dessa äro, såsom bekant,
hufvudsakligen beräknade att genom konsumtionen
träffa inkomsten; och huruvida en inkomst finnes,
som kan användas till konsumtion af de beskattade
föremålen, äfvensom i hvilken grad detta sker, är
beroende af personliga förhållanden. Såsom skatternas
namn angifver, är äfven föremålet, å hvilken
konsumtionsskatten är lagd, bestämdt att förtäras och
kan således icke, såsom jorden, utgöra skattekällan,
som måste finnas, oberoende af hvad dess tillfällige
innehafvare företager. Produktionsskatterna äro,
liksom konsumtionsskatterna, väsentligen beroende af
producentens personliga egenskaper, och de föremål,
å hvilka dessa skatter hvila, äro af en vida mera
rörlig och vexlande beskaffenhet än afkastningen af
jorden. Visserligen är denna äfven vexlande år från
år och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
