Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattefriheten åtnjöts. – Den vigt grundskatten af
ofvan uppgifna skäl eger har gjort att den ingår i
alla europeiska staters skattesystem, med undantag af
Englands, i hvilket visserligen finnes en grundskatt,
landtax, men aflöslig och i alla fall utgående med ett
i förhållande till Englands finansiella behof alldeles
obetydligt belopp, samt i Norges skattesystem, hvars
vigtigaste grundskatt, den s. k. landkontributionen,
hvilken likasom fastighetsbevillningen i Sverige
vexlade efter statsbehofven, efter att 1816 hafva
undergått en omreglering och repartiserats på både
stad och land, efter hand nedsattes och alldeles
borttogs 1836. – I samband med nyare tidens
sträfvan efter förenkling af skatteväsendet och
sökandet efter en enda skatt, som tillfredsställer
alla fordringar på en rättvis beskattning, har man
satt i fråga, om grundskatt såsom en särskild skatt
bör finnas eller ej. Det synes måhända vid första
påseendet obilligt, att egare af jord belastas med
en permanent skatt för den inkomst, de deraf ega,
hälst som denna inkomst äfven kan blifva träffad af
andra skatter, ej blott indirekta utan äfven direkta
(de tyska inkomstskatterna). Om man likväl tager i
betraktande, att jordegendom är af all utaf staten
skyddad egendom den värdefullaste, varaktigaste, bäst
betryggade och i regeln för innehafvaren en egendom,
som i socialt och politiskt hänseende gifver honom
det största inflytande, så synes det ej obilligt, att
för den garanti staten gifver en så värderik egendom
äfven en särskild skatt erlägges. En grundskatt
af 5 proc. af jordens afkastning anses ock af den
franske författaren Paul Leroy-Baulieu såsom en billig
grundskatt. Emot grundskattens bibehållande har man
åberopat det exempel, som gifvits i England, der efter
den medgifna aflösningen någon grundskatt ej vidare
kan komma i fråga och afkomsten af jorden beskattas
såsom all annan inkomst. Härvid bör dock anmärkas,
att, om också någon grundskatt ej i England utgöres
till staten, de kommunala skatterna nästan helt
och hållet utgå af fastigheterna, och att dessutom
derstädes finnes en husskatt, som uppgår till 3
proc. af hyresvärdet. Erfarenheten från nästan alla
land gifver ock vid handen, att grundskatter ej kunna
umbäras; till och med i Nord-Amerikas förenta stater
hvila de flesta särskilda staternas skatter äfvensom
kommunalskatterna på fastigheterna. Äfven i Norge
anser man ej grundskatt kunna helt och hållet umbäras,
i det att jorden der är för grundskatts utgörande
med ej ringa besvär och kostnad uppskattad, och
kommunalskatter utgå efter detta värde (matrikelskyld)
till omkring 50 proc. af hela skatten, utom den
skatt i förhållande till förmögenhet och inkomst,
som egaren derutöfver utgör.
Svenska grundskatterna utgöras af ränta och
tionde. Den förra är i riksstaten för år 1882 upptagen
till ett belopp af 4,130,000 kr., den senare till
1,645,000 kr. Räntan, i kronans hand den äldsta af
alla dessa skatter, härleder sig från de urgamla,
mest till krigets behof utgående skatter (ledungslama,
ättargäld m. fl.), hvilka, ursprungligen beviljade
blott för tillfälliga behof, med tiden blefvo
beständiga. Från
denna skatt blef genom den bekanta Alsnö stadgan 1280
den befriad, som till häst tjenade riket, en förmån,
som, ursprungligen personlig, sedermera kom att hvila
på jorden och derigenom grundlade den jordnatur, som
benämnes frälse. Då jämväl vid det förhållande att
det, som hufvudsakligen utmärkte egarens personliga
värdighet, skattefriheten, sedermera fick för viss
jord åtnjutas utan skyldighet till rusttjenst,
gafs upphofvet till det ypperliga frälset. Så
uppkom äfven här en skilnad mellan skattskyldig
och icke skattskyldig jord. De urgamla skatter,
som ålågo skattskyldig jord, voro de årliga laga
utskylder, som omtalas redan i additamentet
till Södermannalagen, och hvilka redan vid dettas
tillkomst (början af 1300-talet) antagit karakteren
af en fix, å jorden hvilande skatt, i det att,
om statens behof kräfde ytterligare bidrag,
dessa skulle genom särskilda gärder fyllas, ett
förfarande, som sedermera fortfarande iakttogs,
ehuru äfven dylik gärd, såsom straxt skall nämnas,
förvandlades till en fast skatt. På grund af Vadstena
herremötes beslut 1524 blef den skatt kronan upptog
af den skattskyldiga jorden införd i ett särskildt
register, kalladt jordebok, hvaraf äfven denna
del af räntan erhöll namn afjordeboksränta. Men
nya skatter tillkommo, dels särskildt för krigen
beviljade (landtågsgärden, boskapspenningarna),
dels ersättningar för vissa obestämda prestationer,
som ålågo den skattskyldiga jorden (salpeterhjelpen,
byggningshjelpen, dagsverkspenningarna,
skjutsfärdspenningarna m. fl.). Dessa prestationer, i hvilka
allmänna frälset äfven till en del deltog, utgjordes
efter den beskattningsgrund, som benämndes mantal; och
då dessa, af hvilka några äfven varit beviljade för
tillfälliga behof, blifvit beständiga, sammanfördes de
enligt 1718 års jordeboksmetod under den gemensamma
benämningen mantalsränta i jordeböckerna. Dessa
båda slag af räntor blefvo sedermera, vid 1855
års ränteförenkling, sammanslagna till ett under
den gemensamma benämningen ränta. För öfrigt må
anmärkas, att hvarken namnen å, ej häller beloppen
af de särskilda skatter, som bildat båda dessa
rätonr, varit lika i särskilda provinser, och att i
detta hänseende olikhet i synnerhet eger rum mellan
det gamla Sverige och de eröfrade provinserna, der
mantalsräntan gemenligen benämndes terminskatt. Såsom
allmänt bekant är, åligger räntan icke all jord i
Sverige. För att icke i detta hänseende ingå i några
enskildheter må blott anmärkas, att fulla räntan
utgöres af skattejord och sådan kronojord, som
blifvit upplåten under stadgad åborätt, en del af
mantalsräntan af det allmänna frälset, dock endast
till ett ringa belopp, omkr. 40,000 kr., men att det
ypperliga frälset är från all grundskatt befriadt.
Funnos för åläggande af de skatter, som ingingo i
mantalsräntan, vissa, om än föga tillfredsställande
grunder fastställda, så saknades sådana deremot helt
och hållet för åläggandet af jordeboksräntan, till
dess genom Karl XI sådana, i sammanhang med
indelningsverkets genomförande, bestämdes för hela
grundräntan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
