Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruidæ, Tranor - Gruinales - Gruithuisen, Franz Paula von - Grumbach, Wilhelm von - Grums
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och längden ända till 119 cm. Utom Sverige förekommer
vanliga tranan i östra Europa och i Asien ända in
i Amurlandet. Tranan flyttar bort från Sverige
i September och återkommer i Mars eller April,
vanligen i stora flockar, som hålla sig mycket
högt. Derunder flyga flockens medlemmar i två rader,
hvilka sammanstöta framtill i en spetsig vinkel;
tröttnar den främsta fogeln, så drager han sig åt
sidan och blir sist i ena raden. Lätet är mycket
gällt och skarpt, trumpetlikt, samt höres på
långt afstånd. Tranan har blifvit en sinnebild af
vaksamheten, och då en flock slår ned på en äng
eller ett åkerfält, ser man en eller flere stå
på utkik för att i tid varna för möjligen hotande
fara. Någon skada gör hon icke, om man undantager,
att hon vårtiden besöker sädesfälten. Köttet är groft,
segt och hårdsmält. – Jungfrutranan, Grus virgo,
är blågrå, med en hvit tofs bakom hvardera örat;
ansigtet, halsryggen uppåt, hakan, framhalsen och
kräfvans långa fjädrar äro svarta, handpennorna och de
innersta armpennornas spetsar svarta, stjerten mörkt
skiffergrå, i spetsen svartaktig, näbben smutsgrön,
med blekröd spets, benen svartbruna och längden
82 cm. Denna art förekommer i sydöstra Europa,
mellersta Asien och långt ned i Afrika. I Sverige
är hon anträffad två gånger: i Nerike och Bohuslän,
C. R. S.
Gruinales L., bot., omfattar i linnéansk mening
de numera vanligen åtskilda familjerna Geranieae,
Oxalideae och Lineae. Familjens namn (af grus,
trana) föranledes af det stork- eller tran-näbblika
spröt, som genom pistillens tillväxt under
fruktens utveckling utskjuter i midten mellan de
5 kransvis ordnade karpellerna. Hos Oxalideae och
Lineae är dock frukten en enda flerrummig kapsel.
O. T. S.
Gruithuisen [chröjthöjsen], Franz Paula von, tysk
naturforskare, f. 1774, började 1801 idka grundligare
studier i filosofi och medicin samt utnämndes
1826 till professor i astronomi i München. Död
1852. G. var motståndare till den teleologiska
principen i naturvetenskapen och utmärkte sig såsom
skicklig mikroskopist. Långt före Civiale uppfann
han ett instrument för krossning af blåssten. Han
utgaf bl. a. Naturhistorische untersuchungen über
den unterschied zwischen eiter und schleim (1809),
Ueber die natur der kometen (1811), Entdeckung vieler
deutlichen spuren der mondbewohner (1824), Ueber die
ursachen der erdbeben (1825), Analecten für erd-
und himmels-kunde (1828 -36) och Kritik der neuesten
theorien der erde (1838).
Grumbach, Wilhelm von, tysk partigängare, tillhörande
en frankisk riksriddareslägt, f. 1503, gjorde sig
bekant genom den s. k. grumbachska fejden. 1538
trädde han i Albrekt Alcibiades’ af Baireuth tjenst,
men tog 1540 anställning såsom hofmarskalk och
amtmann hos Konrad von Bibra, hvilken till stor del
genom G:s intriger blifvit biskop i Würzburg, och
hvilken till belöning derför skänkte honom ansenliga
besittningar och penningesummor. Då von Bibra 1544
afled, blef G:s fiende Melchior von Zobel biskop,
och denne återfordrade
företrädarens skänker. G. måste äfven återbetala en
större penningesumma, men lemnade kort derefter sin
tjenst och trädde å nyo i förbindelse med Albrekt
Alcibiades, hvilken rustade sig att såsom kejserlig
krigsöfverste kämpa mot sina trosförvandter, det
schmalkaldiska förbundets medlemmar. Då Albrekt
emellertid öfvergick på Moritz’ af Sachsen sida och
derefter vägrade att underkasta sig Passau-fördraget,
utan företog på egen hand ett röfvaretåg mot de
frankiska biskopstiften, kallades G. till medlare
mellan von Zobel och Albrekt och erhöll dervid af
biskopen löfte om stora fördelar. Men då det bemedlade
fördraget af kejsaren förklarades ogiltigt, förmådde
han Albrekt att å nyo anfalla Würzburg. Albrekt
blef nu förklarad i akt och begaf sig till Frankrike,
medan von Zobel lät besätta G:s samtliga besittningar
(Juli 1553). Deröfver klagade G. hos rikskammarrätten,
hvilken 1555 uttalade sig till hans förmån, men
biskopen rättade sig ej efter utslaget, och förgäfves
sökte riksdagen i godo bilägga tvisten. G. beslöt
då söka nya vänner och lyckades äfven vinna gehör hos
Johan Fredrik af Sachsen-Weimar, i hvilkens tjenst han
trädde 1557. Vid denna tid uppgjorde han en plan att
bemäktiga sig von Zobels person och tvinga stiftet
att återlemna de konfiskerade godsen, men efter två
misslyckade försök utfördes den så illa, att bisköpen
mördades (1558). G. begaf sig derefter till Frankrike,
i hvars tjenst han förut ingått, och medförde dit
några fanor ryttare; men då han snart beredde sig att
återvända till Tyskland, utbredde sig ryktet, att han
ämnade öfverfalla sina vedersakare derstädes. Till
följd deraf sökte de rhenske kurfurstarna på riksdagen
i Augsburg (1559), der G. sjelf infunnit sig, att i
godo uppgöra den grumbachska frågan, men försöket
misslyckades, och det blef nu för alla tydligt, att
en våldsam katastrof förestod. G. begaf sig till
Johan Fredrik, samlade en här och öfverrumplade
Würzburg d. 4 Okt. 1563. Domkapitlet måste återgifva
honom hans besittningar, och den nye biskopen, som
varit borta vid öfverrumplingen, nödgades bekräfta
fördraget, hvarefter G. återfick sina gods. Kejsaren
upphäfde emellertid fördraget och förklarade G. i akt
(s. å.). Då beslöt G. att kalla till sin hjelp det
tyska riksridderskapet, som stod i opposition till
furstarna, samt sökte äfven bundsförvandter utom
Tyskland. Så fördes åren 1565-66 underhandlingar
mellan honom och Erik XIV, hvilken då var i krig
med Danmark och G:s fiende, kurfursten August af
Sachsen. 1566 genomdref denne kurfurste på riksdagen i
Augsburg, att 1563 års aktsförklaring öfver G. skulle
förnyas och utsträckas öfver hans beskyddare, hertigen
af Sachsen-Weimar. Kort derefter satte sig biskopen af
Würzburg i besittning af G:s egendomar. Kurfursten
August, åt hvilken aktsförklaringens
utförande uppdragits, intog Gotha, tillfångatog
hertigen och G. samt lät under de gräsligaste
marter afrätta den senare d. 18 April 1567.
V. K-r.
Grums. 1. Härad i Värmlands län,
Mellan-Sysslets tingslag, fögderi och domsaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
