Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripenstedt, Johan August - Gripenstierna, Joel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58 års riksdag afskaffades det
s. k. differentialsystemet i handelslagstiftningen,
och antogs en ny tulltaxa, i hvilken alla ut- och
införselförbud voro borttagna. Dessa båda på grund
af kungliga propositioner fattade riksdagsbeslut
räknade G. till "hufvudmomenten af sin offentliga
verksamhet". 1864 års förordningar om utvidgad
näringsfrihet och om räntans frigivande voro
äfven hans verk. Det vigtigaste steget till
frihandelsgrundsatsernas genomförande var dock
handelstraktaten med Frankrike (d. 14 Febr. 1865),
hvilken, efter ett glänsande försvar af G., godkändes
af ständerna (Febr. 1866). – G. kan i viss mån
anses för de svenska statsjernvägarnas fader. Väl
var den första propositionen om anläggandet af
stambanor (1853) kontrasignerad af J. F. Fåhraeus,
men det skall hafva varit G., som förmådde konungen
och ministèren att våga sig in på skuldsättningens
bana, och det var han, som kraftigast hos ständerna
talade för den kungliga propositionen. Sin största
parlamentariska triumf vann han 1857, då han inför
hela riksförsamlingen talade för den af honom
utarbetade propositionen om anläggande af ett
stambanenät, som betingade en kostnad af öfver 103
mill. kr. Han konstaterade (d. 7 Juni 1857) i ett
med siffror uppfyldt tal Sveriges förmåga att bära en
statsskuld på 110 mill. kr. och visade den följande
dagen, att landets kapitaltillväxt och näringslif
uppnått "en utveckling i blomstririg, som icke är
med någon föregående tid hos oss jämförlig, och som
ej häller proportionaliter af något annat land i
Europa öfverträffas". Propositionen antogs, men från
den tiden fick G. bära namnet "blomstermålaren". –
Såsom varm anhängare af den fria konkurrensen var
G. en afgjord motståndare till den principen att
"penningerörelsen skulle koncentreras i en anstalt",
och ansåg, "att detta allra minst borde ske i en
sådan statsanstalt som riksbanken, hvilken, såsom
tillhörande lagstiftaren, kan sägas nära nog stå öfver
lagen". Under den tid G. var finansminister, erhöllo
också 16 enskilda banker oktroj, och utfärdades en
förbättrad banklag (1864). På ett ännu kraftigare
sätt uppträdde han till privatbanksinstitutionens
förmån, då han under 1857 års kris räddade Skånes
enskilda bank från undergång och förmådde riksdagen
medgifva upptagandet af ett utländskt statslån på 12
mill. kr. till affärsmännens och penningeanstalternas
understöd. G. utarbetade slutligen den af riksdagen
1861 antagna propositionen om inrättandet af en
Allmän hypoteksbank, hvars uppgift var att göra
slut på hypoteksföreningarnas skadliga konkurrens
på den utländska penningemarknaden samt att för
jordegaren försvåra möjligheten att för improduktiva
ändamål erhålla lån. – I grundskattefrågan
intog G. en klart utpräglad ställning. Ogillande
skatteförenklingskomiténs förslag (1847) att omsätta
alla grundskatter i penningeränta eller i spanmål,
smör och penningar, föreslog han i stället i den
kungliga propositionen till 1851 års riksdag, att de
s. k. hufvudpersedlarna skulle bibehållas, men att
de s. k. småpersedlarna skulle förvandlas till dels
hufvudpersedlar, dels penningar. Propositionen antogs
af riksdagen samt lades till grund för 1853 års
proposition och 1855 års förordning i samma fråga. Mot
förslagen att afskaffa grundskatterna uppträdde G. på
det bestämdaste. – G. reformerade aflöningssättet för
statens tjenare, i det han vid 1856-58 års riksdag
genomdref en betydlig förhöjning i deras löner,
hvaremot afskaffades en stor del af sportlerna,
hvilka väckte missnöje hos allmänheten.
Äfven på det rent politiska området spelade
G. en framstående rol. Han tog, enligt sina egna
ord, "mycken del" i den nya riksdagsordningens
"tillkomst" och kämpade med öfvertygelsens värme
för den nya grundlagens antagande af ständerna
(d. 21 Nov., 5 och 7 Dec. 1865). "Ingen", säger
en minnestecknare, "som hört honom under dessa
allvarsfulla daggar, glömmer det intryck han då
erhöll af G. som talare, som patriot, som adelsman,
när han med af rörelse darrande stämma uppmanade
sina ridderliga medbröder att ’hänga en ny krans,
kanske den skönaste af alla, i sitt minnes och sin
äras tempel, ett tempel som är oförgängligt". G. var
i sina yngre år en ifrig skandinav och talade 1848
varmt för Sveriges uppträdande till Danmarks förmån
i det då pågående kriget; men då frågan om bistånd
åt Danmark andra gången förekom (1863), skall det
hafva varit i synnerhet G:s ord, som förmådde konung
Karl XV att afstå från planen att, utan samverkan
med England och Frankrike, deltaga i Danmarks krig
mot Österrike-Preussen.
G. var en af Sveriges förnämsta riksdagstalare. Hans
föredrag utmärkte sig för ett ovanligt skarpsinne
och fyndighet, och då det gällde att gendrifva
motståndares och förfäkta egna åsigter, var hans logik
ofta rent af förkrossande. Denna mera negativa sida
af hans vältalighet var dock icke den starkaste. Än
större var han, då han uppträdde med initiativ i någon
stor fråga, initiativ, som vanligen hade sin grund i
hans höga tankar om sitt fosterlands stora förmåga af
både andlig och materiel utveckling, om sina landsmäns
kärlek till detta land, om deras beredvillighet till
uppoffringar för dess sjelfständighet och lycka. Vid
sådana tillfällen nöjde sig G. ej med att endast
öfvertyga genom skäl, utan han sökte äfven någon
gång att öfvertala genom ett vädjande till åhörarnas
ädlare känslor. Då pryddes hans tal ej blott af sköna,
utan ock af träffande bilder, och hans stämma, ehuru
ej af naturen stark och dertill någon gång vibrerande
af en oskrymtad djup rörelse, trängde till hvarje vrå
af den stora riddarhussalen, ty hvarken vänner eller
motståndare ville gå förlustiga om ett enda ord. 1872
utkommo hans Tal, anföranden och uppsatser. G. utgaf
derjämte Skatteregleringsfrågan (1853, aftryck ur
"Svenska tidningen" n:r 134, 136 och 137), Sveriges
ekonomiska ställning etc. (1858, aftryck ur "Svenska
tidningen"), Anförande på riddarhuset den 27 Maj 1863
(1863), Tre tal angående representationsfrågan (1865),
Två tal angående franska handelstraktaten (1866),
Anförande i riksdagens andra kammare den 28 Mars 1867
(1867) och Ännu ett ord om ministerkrisen (1872).
Gripenstierna, Joel, ämbetsman, född i Klockrike
socken i Östergötland d. 9 April 1637,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
