Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripenstierna, Joel - Grippe, Fr., Ital. Influenza, Lat. Febris catarrhalis epidemica, en sannolikt på atmosferiska inflytanden beroende, epidemiskt uppträdande, allmän sjukdom - Gripsholm, slott och kungsgård i Kernbo socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallade sig först Drysander, efter sin fader, som var
kyrkoherde i Löt, sedermera Ekman. Vid 16 års ålder
måste han för fattigdoms skull afbryta sina studier,
men hade den lyckan att blifva känd af pfalzgrefven
Karl Gustaf och genom honom få anställning i kansliet,
1653. Han följde derefter konung Karl X under hans
krig och nyttjades af förmyndareregeringen, bl. a. vid
fredsslutet i Kardis 1661. 1662 tog han afsked ur
kansliet, men utnämndes 1663 till kammarförvandt i
Statskontoret, 1666 till uppsyningsman vid Avesta
myntverk och Garpenbergs kopparverk samt 1669 till
direktör öfver allt kronans kopparväsende. Sistnämnda
år adlades han under namnet G. Dels genom sitt gifte
med Elisabet Hansen, dotter till en rik handelsman
i Stockholm, dels genom sin indrägtiga befattning
och klok förvaltning af sin egendom, samlade G. stor
förmögenhet. Under åren 1668-80 försträckte han
kronan sammanlagdt 6,700,500 d. s., motsvarande,
efter den tidens sädespris, 2 mill. tunnor
spanmål. G. utnämndes 1673 till riks-räntmästare
och 1674 till generaltullförvaltare öfver stora
sjötullen. Såsom bevis på hans organisationsförmåga
nämnes, att koppartullen, som förut genom försnillning
nedgått till en obetydlighet, ökades under hans
förvaltning till 50,000 d. s. 1676 utnämndes G. till
kammarråd, men suspenderades 1679 och blef sedermera
kommissarie i reduktionskommissionen. G:s framgångar
och förmögenhet framkallade en mängd afundsmän, hvilka
väckte Karl XI:s ovilja mot G. De panter (Salbergs
silfververk och Falu afradskoppar), som han till
säkerhet för sina förskott erhållit, frånhändes honom;
hans egendomar indrogos vid reduktionen, och han afled
i Stockholm d. 26 Aug. 1697, nästan utblottad på allt.
B. S.
Grippe [gripp], Fr. (af Got. greipan, gripa),
Ital. Influenza, Lat. Febris catarrhalis epidemica,
en sannolikt på atmosferiska inflytanden beroende,
epidemiskt uppträdande, allmän sjukdom, hvilkens
hufvudsymtom är katarr i respirations- och
digestionsorgan, med feber och allmän nedsättning
af krafterna. En af de först beskrifna epidemierna
utbredde sig 1510 från Malta öfver Europa, en annan
1557 från Asien öfver Europa, en tredje 1580 öfver
Asien, Europa och Afrika. Från 17:de och 18:de
årh. äro en mängd epidemier bekanta, särdeles i
Amerika och Europa; från 19:de årh. deremot äro kända
endast några få, såsom epidemierna 1831 och 1836,
utgående från Ryssland öfver Europa, och epidemien
1874-75, som utgick från Nord-Amerika och hemsökte
större delen af jordklotet. Alla dessa epidemier
hafva visat en hastig och allmän utbredning på den
ort, der de uppstått, och ett hastigt upphörande,
efter blott 4-6 veckors bestånd. Nästan ingen annan
sjukdom företer en så eminent allmän (pandemisk)
utbredning. På många ställen hafva 4/5 af befolkningen
blifvit angripna; 1782 insjuknade i Petersburg
genast 40,000 personer. Epidemierna synas utbreda
sig oberoende af klimat, zon, och årstid samt mera
angripa fullvuxna än barn hällre svaga än starka,
och i synnerhet fruntimmer. Sjukdomen synes icke
meddelas genom personlig smitta, är således icke kontagiös,
utan miasmatisk. Den har ej någon inkubation eller
något latent förstadium; främmande personer hafva
insjuknat ett par timmar efter ankomsten till en
ort, der epidemien varit gängse. Sjukdomen börjar
vanligen plötsligt utan förebud (deraf det tyska
namnet blitzkatarrh) med fross-skakning och snart
uppträdande katarrer i näsans, ögonens, svalgets,
strupens och luftvägarnas slemhinnor, förorsakande
snufva med tunnflytande sekret, rinnande ögon,
ondt i halsen, heshet och hosta, den sista ofta
i paroxysmer, liknande kikhosta, med sparsamt
slemmigt sekret. Andtäppan stegrar sig stundom till
astmatiska anfall. Dertill sälla sig ofta symtom af
en mag- och tarmkatarr, mer appetitlöshet, belagd
tunga, magplågor, diarré (sällan förstoppning) och
kräkningar. Aldrig fattas nervösa allmän-krämpor,
såsom intensiv hufvudvärk i pannan, värk i
lederna, särdeles de nedre extremiteterna och
korsryggen, stor mattighet och nedslagenhet, i
svåra fall äfven kramp i vådorna och fibrillära
muskelryckningar, oro, sömnlöshet, till och med
delirier och somnolens. Febern är vanligen måttlig,
remitterande, pulsen ofta oregelbunden, omkr. 100,
svettningen ofta betydlig och urinavsöndringen
ringa. De vanliga fallen förlöpa på 8-10 dygn,
de lindrigaste på 2-3. Recidiv inträffa ofta. I
enlighet med förherskande symtomgrupper i olika
fall har man uppställt tre former, en katarral, en
gastrisk och en nervös form, äfven kallade hufvud-,
bröst- och underlifsgrippe. Sjukdomen är nästan
aldrig dödlig. Den bör ej förblandas med vanlig
snufva. F. B.
Gripsholm, slott och kungsgård i Kernbo
socken, Selebo härad, Nyköpings län, är beläget på
en med fasta landet numera i norr sammanhängande
holme, s. v. från den straxt invid belägna staden
Mariefred. Slottet omgifves af en vacker park,
anlagd i senare tider, och har täcka omgifningar. Den
mäktige Bo Jonsson (se d. o.) uppförde omkr. 1380 det
ursprungliga slottet på egorna af gården Näsby, som
han inköpt 1379, och uppkallade det efter sitt vapen
(griphufvud). Den äldsta handling, hvari G. nämnes,
är af 1381. Drottning Margareta inlöste det 1402-04 af
Bo Jonssons arfvingar för kronans räkning och insatte
der en fogde, hvars län, Gripsholms län, synes hafva
omfattat Selebo, Åkers, Österrekarnes och Villåttinge
härad. Grefve Hans af Ewersten och Nougarten innehade
1423-46 G. och dess län såsom pant. Hans fogde,
tysken Hartvig Flögh satte 1434, under Engelbrekts
resning, eld på slottet vid underrättelsen om
allmogens anryckande. 1472 förvärfvade Sten Sture
d. ä. godset af kronan och öfverlät det (1498) till
ett kartusiankloster "Monasterium pacis Mariae"
(se Mariefred), som han sjelf stiftat, och som
invigdes i Febr. 1504. Det var det sista kloster,
som stiftades i Sverige, och det första, som indrogs,
1526, då Sten Sture d. ä:s systers sonson Gustaf
I återfordrade det såsom sitt arfvegods. 1537 lät
konungen grundlägga G:s slott på den holme, der det
ännu står. "Kongl. Majestäts byggmästare", Henrik
von Cölen, ledde arbetet. Murarnas ofantliga bredd
och tornens tjocklek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
