Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripenberg, Hans Henrik - Gripenberg, Johan Ulrik Sebastian - Gripenhielm, svensk adlig ätt - Gripenhielm, Edmund - Gripenhielm, Nils - Gripenhielm, Karl - Gripenstedt, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1852.) – 2. Johan Ulrik Sebastian G., friherre, finsk
ämbetsman, den föregåendes son, föddes på Woipala i
Sääksmäkis socken d. 14 Sept. 1795. Efter att först
hafva egnat sig åt det militära yrket, tog han 1828
afsked derifrån såsom öfverstelöjtnant. 1831 blef
han vice landshöfding i Nylands län, men nödgades
s. å. lemna denna plats, sedan han råkat i tvist
med generalguvernören grefve Zachrewski. Derefter
egnade han sig under en lång följd af år åt
jordbruket (1838-47 var han direktor för Mustiala
landtbruksinstitut) och utnämndes 1860 till chef
för den nyinrättade jordbruksexpeditionen i
Finlands senat, på hvilken post han qvarstod till
1866. År 1861 fungerade G. såsom ordförande i det
s. k. Januariutskottet i Helsingfors. 1865 upphöjdes
han i friherrligt stånd. Död d. 12 Okt. 1869.
1. M. G. S. 2. R. C.
Gripenhielm, svensk adlig ätt,härstammade från
Edmund Figrelius, hvilken 1660 upphöjdes i adligt
och 1673 i friherrligt stånd. Ätten utgick 1759
på svärdssidan. – 1. Edmund G. (före adlandet
Figrelius), friherre, riksråd, Karl XI:s lärare,
född d. 24 Mars 1622 i Sköfde. Han blef 1640 student
i Upsala, företog vidsträckta utrikesresor och
utnämndes 1650 till historiarum professor vid Upsala
universitet. 1657 befordrades han till sekreterare i
kansliet och till handsekreterare hos konung Karl X,
hvilken hyste ett synnerligen stort förtroende till
honom och på sin dödssäng (1660) utnämnde honom till
kronprinsens lärare. Samma år adlades han med namnet
G. 1661 blef G. direktör för k. biblioteket, 1662
statssekreterare, 1665 hofråd och 1671 hofkansler
Det har mycket talats om, att Karl XI:s uppfostran
blef försummad, och G. har fått uppbära skulden
derför. Men om konungens undervisning icke blef så
grundlig och omfattande, som den kunnat blifva,
så är orsaken dertill icke att söka hos G. ensam
eller ens hos G., utan hos andra. När konungen
blifvit myndig, öfverhopade han G. med nådebevis:
utnämnde honom 1673 till riksråd och friherre med
expektansbref på Örneholms friherreskap, hvilket
fältmarskalken Würtz då innehade, kallade honom 1674
till häradshöfding i Vesterbotten o. s. v. Men det
inflytande G. hade vunnit hos konungen, beröfvades
honom efter hand af Lindsköld, och han föll samtidigt
med De la Gardie ohjelpligt i konungens onåd. Död
i Stockholm d. 15 Dec. 1675. G. hade en vidsträckt
lärdom, särdeles i gamla språk och historia, samt
en icke vanlig författaretalang (bl. a. förf. han
18 disputationer); som latinsk skald var han
i synnerhet utmärkt. Åt kongl. bibliotheket
egnade han en synnerlig omvårdnad. – 2. Nils G.,
friherre, ämbetsman, den föregåendes son, f. 1653,
blef 1671 student i Upsala, 1674 hofråd och 1676
direktör öfver K. biblioteket. Sedan han efter
hvartannat varit lagman öfver Öland, Östergötland
och Upland, utnämndes han 1692 till landshöfding i
Stora Kopparbergs län. I egenskap af landtmarskalk
vid 1697 års riksdag förde han på ständernas vägnar
ordet, när den sjuttonårige Karl XII anmodades att,
med upphäfvande af faderns testamente, sjelf öfvertaga
riksstyrelsen. G. utnämndes 1706 till kungl. råd och
president i
Bergskollegium, men hade, innan fullmakten kommit honom
tillhanda, aflidit i Falun s. å. – 3. Karl G.,
friherre, ämbetsman, skald, den föregåendes broder,
gjorde sig tidigt känd för grundliga matematiska
kunskaper samt förordnades 1683 till direktör
och kort derefter till general-direktör öfver
landtmäteriet, hvilket organiserades af G. till
särskildt ämbetsverk med egen stat. Han vidtog
åtgärder för utarbetande af en generalkarta öfver
riket. G. författade erotiska och epigrammatiska
stycken, som både till innehåll och form röja
en sångare af icke vanlig begåfning. G. dog
1694. Hans poetiska skrifter äro utgifna af
C. J. Lénström (1838) och af P. Hanselli (1866).
B. S.
Gripenstedt, Johan August, friherre, statsman,
föddes d. 11 Aug. 1813 i Holstein nära Lübeck,
der hans far, kaptenen Jakob G., då var bosatt. Han
härstammade från kommendören Johan Rahde (f. 1706,
d. 1762), som 1717 jämte sina syskon adlades och
introducerades på sin styffaders, den 1691 adlade
öfverinspektoren Hieronymus G:s, nummer. Han blef
1827 student och 1828 kadett vid Karlberg samt
utnämndes 1831 till underlöjtnant och 1837 till
löjtnant vid Göta artilleriregemente, hvarifrån han
1846 tog afsked. G. sysselsatte sig derefter nästan
uteslutande med politiken. Sin politiska verksamhet
hade han börjat redan vid 1840-41 års riksdag,
då han på riddarhuset tog säte för egen ätt. Han
gjorde sig snart bemärkt genom sina frisinnade
åsigter och sin utmärkta talareförmåga samt blef i
början af riksdagen invald i bevillningsutskottet. Mot
riksdagens slut insattes G. i konstitutionsutskottet,
hvilket då hade att utarbeta förslag till ny
riksdagsordning. Under 1844-45 års riksdag erhöll
han en plats i banko-utskottet, 1847 deltog han
i statsrevisionen, och vid början af riksdagen
s. å. utsågs han till medlem af statsutskottet och
talmanskonferensen. Då konung Oskar med anledning af
de genom Februarirevolutionen till nytt lif väckta
reformsträfvandena kände sig manad att sluta sig
till den liberala rörelsen och utsåg en ny ministèr,
inkallades G. i denna såsom konsultativt statsråd,
d. 17 April 1848. Denna utnämning väckte ett
oerhördt uppseende, emedan man vid statsrådsämbetet
"dittills fäst begreppet om mera framskriden ålder,
vördnadsbjudande samhällsställning och långvariga
förtjenster om fäderneslandet". Jan.-Okt. 1851 var
G. tillförordnad chef och d. 28 Maj 1856-4 Juli 1866
chef för finansdepartementet samt erhöll sistnämnda
år på egen begäran afsked ur statsrådet. Under åren
1867-73 var han en af Stockholms stads representanter
i Andra kammaren. Död d. 13 Juli 1874 i Stockholm. –
1860 hade han blifvit upphöjd i friherrligt stånd.
G. förvärfvade sig ett betydande namn såsom
finansminister och inlade stora förtjenster
om Sveriges ekonomiska utveckling. Han var
frihandelsprincipernas snillrikaste försvarare i
Sverige, och om än dessa grundsatser, redan innan
G. blef chef för finansdepartementet, gjort sig till
någon del gällande i Sveriges ekonomiska lagstiftning,
var det dock han, som först skaffade dem något
nämnvärdt erkännande. Vid 1856-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
