Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grip, svensk adlig slägt - Grip, Birger Nilsson - Grip, Nils Birgersson - Grip, Bo Birgersson - Grip, Morits Birgersson - Gripbräde l. greppbräde, det på stråkinstrument, guitarrer m. m. vid den öfre, platta delen af halsen fastlimmade bräde, mot hvilken de deröfver löpande strängarna nedtryckas vid fingergreppen - Gripenberg, gods i Säby socken - Gripenberg, svensk och finsk adlig ätt - Gripenberg, Hans Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längden, men upptog gripvapnet efter sin moder,
Katarina Knutsdotter, en sondotter till den ryktbare
drottseten Bo Jonsson (se d. o.). Bos sonson
Birger Nilsson (se nedan G. 1) upphöjdes 1561 i
friherrligt stånd. Ätten utgick på svärdsidan 1592,
med Nils Birgersson G. – 1. Birger Nilsson G.,
friherre till Vinäs, riksråd, son af Nils Bosson
Grip, föddes på 1490-talet. Han. var i början en af
Kristian II:s anhängare, men försonade sig 1524 med
Gustaf Vasa och skall redan 1525 hafva intagits
i rådet. G. förordnades 1529 till ståthållare
på Elfsborg, blef 1531 ståthållare i Småland och
kallas flere år (såsom 1553 och 1559) höfvidsman på
Kalmar. 1555 utnämndes han till en af öfverstarna
för krigsfolket vid Viborg och blef 1556 tillika
ståthållare derstädes. Hos Gustaf Vasa (med hvilkens
systerdotter, Brita Brahe, G. var gift) åtnjöt han
stort förtroende, hvarför han äfven brukades i en
mängd olika uppdrag. Vid Erik XIV:s kröning 1561
upphöjdes han till friherre. Död d. 15 Mars 1565. –
2. Nils Birgersson G., friherre till Tärna,
riksråd, den föregåendes son, född 1535, var
redan 1562 medlem i rikrådet. Af Erik XIV användes
han i flere beskickningar, såsom i Sept. 1562
till Polen. Efter Jakob Bagges tillfångatagande
erhöll han 1564 jämte Klas Flemming och Per Baner
befälet öfver flottan, men de miste sitt befäl redan
i Aug. s. å. Den 13 Maj 1566 förordnades G. till
ståthållare på Varberg, men tillträdde troligen aldrig
denna tjenst. Han blef sedermera sinnessvag och
dog 1592. –
3. Bo Birgersson G., friherre till Vinäs, riksråd,
den föregåendes broder, född 1540, nyttjades af
Erik XIV i det nordiskasju årskriget (1563-70)
och gjorde i Sept. 1566 ett misslyckadt
försök att intaga Halmstad. Den 14 Jan.
1567 utnämndes han till befälhafvare på Varberg
och stupade i Nov. 1569, under slottets belägring.
S. å. nämnes han bland medlemmarna i riksrådet. –
4. Morits Birgersson G., friherre till Vinäs, riksråd,
den föregåendes broder, född 1547, utnämndes d. 31
Mars 1585 till ståthållare på Hapsal, var 1589 riksråd
och kom s. å. jämte de öfrige rådsherrarna genom
händelserna i Reval i onåd, men förordnades mot
slutet af 1590 till krigsöfverste i Livland.
1591 företog han ett infall i Ryssland, men förlorade
genom kölden en stor del af sitt manskap. Död i
Maj 1592. Fr. W.
Gripbräde l. (riktigare) greppbräde, det på
stråkinstrument, guitarrer m. m. vid den öfre,
platta delen af halsen fastlimmade bräde, mot
hvilket de deröfver löpande strängarna nedtryckas vid
fingergreppen. På knäpp- och äldre stråkinstrument
är gripbrädet försedt med band. Se Band 2.
A. L.
Gripenberg, gods i Säby socken, Jönköpings län, 4
mtl frälsesäteri, tillsammans med underlydande inom
Säby (deribland Mörbylund, 4 3/4 mtl), Linderås och
Trehörna socknar 32 1/8 mtl, taxeradt till 586,700
kr. (1875). Hufvudgården, hvars manbyggnad är ett
väldigt träslott, ligger på en höjd i Svartå-dalen. Åt
såväl jordbrukets som ladugårdsskötselns utveckling
har under de senaste årtiondena egnats stor
uppmärksamhet. G. bildades af fältmarskalken K. G. Wrangel
och uppgifves hafva sedan tillhört Rutger von
Ascheberg. I början af 1700-talet egdes det af
landshöfdingen frih. Reinh. Rehbinder, derefter af
dennes måg major G. A. Witting och köptes sedan
af kommerserådet Samuel af Söderling, som gjorde
G. jämte Mörbylund till fideikommiss för sin dotterson
frih. Aug. Söderling Hermelin, son till Samuel Gustaf
Hermelin. F. n. (1882) innehafves fideikommisset af
frih. S. A. Hermelin.
Gripenberg, svensk och finsk adlig ätt, härstammar
från Johan Wittman, hvilken 1678 adlades med namnet
G. och afled såsom vice landshöfding i Nylands och
Tavastehus län 1703. Ätten immatrikulerades 1818 på
finska riddarehuset och en gren af densamma upphöjdes
1865 i finskt friherrligt stånd. – 1. Hans Henrik
G., krigare, den ofvannämnde Johan G:s sonsons
sonson, föddes å Karhiniemi boställe i Hvittis
socken i Finland d. 14 April 1754, inskrefs 1762 i
krigstjenst och var vid utbrottet af kriget 1788 major
vid Tavastehus infanteri-regemente. Han utmärkte sig
vid flere tillfällen, i synnerhet vid Ruskeala d. 17
Maj 1789. S. å. utnämndes han till öfverstelöjtnant,
1794 till öfverste och 1795 till chef för Tavastehus
infanteri-regemente. Under fälttåget 1808-09 gjorde
han sig bemärkt genom sitt fasta mod och flärdfria
väsende. Så utmärkte han sig vid Siikajoki, Lappo,
Alavo, Ruona och Salmis, utnämndes d. 29 Juni 1808
till generalmajor och fäste genom sin tapperhet äfven
fiendens uppmärksamhet vid sig. Sedan G. åtföljt de
finska regementena under deras återtåg till Sverige,
erhöll han befälet öfver svenska arméns s. k. första
fördelning, stationerad i Norrbotten, tillsammans
omkr. 3,800 man, af hvilka endast omkr. 2,000 voro
i stridbart skick. Hans ställning blef ytterst
svår. Fienden, som d. 23 Mars 1809 uppsade det
stillestånd, som dittills egt rum, var flerdubbelt
öfverlägsen i stridskrafter och, sedan ryska trupper
under Barclay de Tolly passerat Qvarken, tycktes
knappt någon utsigt till räddning vara öfrig. Den 24
Mars anfölls G:s eftertrupp i Sangis (några mil från
Torneå), och följande dag ingick han kapitulationen
i Seivis (Kalix), hvarigenom hela truppen nedlade
gevär, med rättighet att återgå till sina hemorter,
och alla svenska förråd tillföllo ryssarna. G., som
sjelf återvände till Finland, blef med anledning af
kapitulationen föremål för skarpt tadel och kallades
sedermera att stå till ansvar inför en krigsrätt
i Stockholm. Kejsar Alexander I, hvars undersåte
G. numera blifvit, förbjöd honom dock att infinna
sig till svaromål, hvarför krigsrätten förklarade,
att saken icke var till fyllest utredd. Senare
forskningar hafva ställt G:s handlingssätt i en
allt bättre dager. Kapitulationen var öfverilad,
och G. hade icke de egenskaper, som erfordrats för en
skicklig ledning af armén, men hans pligttrohet och
mod kunna icke betviflas. Han erhöll afsked 1812 och
afled i Stockholm d. 25 Okt. 1813. (G:s förhållande
vid konventionen i Seivis har blifvit belyst i en
skrift af F. Cygnaeus: "Revision af allmänna meningens
dom öfver general Hans Henrik Gripenberg",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
