Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du skall väl dricka ditt kaffe?»
»Ja visst!» svarade han. »De få vänta.»
Han var nervös och lyssnade till hvarje ljud, fast han tycktes uteslutande
upptagen af sin kaffekopp.
Paul och Cécile hade stigit upp, och han hade narrat henne till att våga
en titt genom nyckelhålet. De kväfde skrattet och talade mycket tyst.
»Ser ni dem?»
»Ja... Jag ser en stor karl med ett par andra mindre bakom sig.»
»Nå, se de otäcka ut?»
»Nej, de se mycket hyggliga ut.»
Herr Hennebeau reste sig hastigt upp och sade, att kaffet var för hett,
han skulle dricka det sedan. När han gick ut, lade han ett finger på munnen
för att ålägga försiktighet. Alla hade åter satt sig, och de sutto tysta kvar
vid bordet utan att våga röra sig, och lyssnade spändt på afstånd, obehagligt
berörda af de grofva karlrösterna.
II.
På en sammankomst hos Rasseneur dagen förut hade Etienne och några
kamrater utsett de deputerade, som följande dag skulle gå till direktören. När
Maheus hustru på kvällen fick veta, att hennes man var med bland desse,
blef hon alldeles förtviflad och frågade honom, om han ville, att de skulle
bli utvräkta på gatan. Maheu hade själf varit ganska ohågad att ta emot
uppdraget. I det ögonblick, då det gällde att handla, föllo de båda två trots
det orättvisa i deras elände åter tillbaka i rasens undergifvenhet; de darrade
för morgondagen och ville hellre fortfarande böja rygg. Vanligtvis brukade
han ifråga om deras lif och existens rätta sig efter sin hustrus omdöme, ty
hon var mycket förståndig. Men den här gången blef han till sist förargad,
så mycket mera som han i hemlighet delade farhågorna.
»Låt mig få vara i fred!» sade han till henne, i det han gick och lade
sig och vände henne ryggen. »Det skulle just vara snyggt att ge
kamraterna på båten!... Jag gör min plikt.»
Hon gick också och lade sig i sin tur. Ingendera af dem yttrade något.
Men efter en lång stunds tystnad sade hon:
»Du har rätt, gå med! Men med oss, käre gubbe, är det förbi!»
Klockan slog tolf, när man åt frukost, ty man skulle sammanträffa på
Nyttan klockan ett och därifrån skulle man sedan gå till herr Hennebeau.
Att äta hade man potatis. Som det bara fanns en liten smörbit kvar, rörde
ingen den. Man skulle få smörgås till kvällen.
»Som du vet, räkna vi på dig att föra ordet», sade Etienne helt oväntad t
till Maheu.
Denne sistnämnde blef så häpen, att han knappt kunde tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
