Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begifna kunde hafva god verkan samt därmedelst fruktan och afsky
därför hos dem uppväckas». Sådana brottsliga skulle jämväl bättre än
genom annan kroppsplikt späkas genom dylikt arbete, hvilket
förorsakade längre känning och således äfven lämnade mera tillfälle att
tänka pä bättring än spö eller fängelse vid vatten och bröd, hvarmed
de nu i brist af allmänt arbete för ringare brott afstraffades; slikt
arbete kunde heller icke betaga dem tillfälle att sig därefter med tjänst
hos annat folk försörja, hvarifrån de likväl nu, då de i brist af
penningar sitt brott med kroppen umgälla måste, ofta kunde stängas och
följaktligen få anledning att tänka på olofliga medel till utkomst och
uppehälle. I)ock behöfdes penningar till ett sådant verk; och
därför infordrades häröfver Stockholms magistrats yttrande.
Den 8 dec. s. å. förehar magistraten frågan, hvari dess
politikollegium afgifvit förslag. Detta gillas ej. Magistraten inskränker sig
till att hänvisa regeringen till den »under uppförande varande ansenliga
stenhusbyggnaden» å Långholmen, afsedd att tjäna till arbetsinrättning
för vanartiga manspersoner. Först borde där intagas så många som
kunde rymmas; sedan kunde man skrida till politikollegiets medel.
Men stadsvakten kunde omöjligen öfvertaga ytterligare vakthållning.1
Aret därpå tränger sig samma fråga fram från en ny
utgångspunkt. Den 8 mars 1747 föreslår Svea hofrätt hos regeringen, att på
flera ställen i riket måtte inrättas fängelserum, där delinkventer, som
en gång för tjufnad pliktat men efter utståndet straff bevisligen ej äro
försedda med lofliga näringsmedel, kunde inmanas och antingen på
behaglig tid eller ock hela deras lifstid hållas till sådant arbete, som ej
allenast skaffade det allmänna nytta utan tillika vore af den
beskaffenhet, att därför inflytande inkomst kunde utan statens gravation till
sådana missdådares underhåll användas. En sådan anordning vore desto
nödigare, som det visat sig, att, äfven där hofrätten mildrat
underrätternas dödsdomar öfver unga och ångerfulla tjufvar, dessa efter det
sålunda mildrade straffets undergående dock drifvits till nya brott, däraf
att ingen ville mottaga dem i sitt arbete. Och den uppfattning af
samhällets plikt mot sina förolyckade medlemmar, hvilken af denna
framställning vitsordas, bestyrkes ytterligare af en samma år den 18
juli af hofrätten hos regeringen gjord hemställan om tillåtelse så väl
för en sjutton års dräng, Lars Johnson Stockman, som af Umeå
rådstufvu-rätt för inbrottsstöld dömts till döden, hvilket straff dock hofrätten
mildrat till spöslitning samt några års fästningsarbete, som för andra i
sagda ort dömda, att, då där ej funnes något publikt ställe, hvarest
sådant arbete kunde verkställas och deras försändande till vanliga
kronans fästningar skulle orsaka ansenlig kostnad och olägenhet, de
måtte få undergå dem ådömdt arbete vid fortifikationskaptenen Jonas
Meldercreutz’ där i orten belägna grufvor och bergverk, benämnda
Melder-stels bruk, eftersom Meldercreutz åtagit sig att emottaga och vid arbetet
kvarhålla sådana personer.
Regeringen, som tyckes ansett, att ankarsmedjan i Karlskrona just
borde i rikets fängelseväsen intaga den plats, om hvars anordnande här
Rådhusark. — Politikollegii-förslaget hafva vi icke lyckats anträffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
