Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten af att någon utväg öppnades i fråga om försändandet af sådana
från regementena afgående personer, kvilka voro kända för mindre
vanart, än att de kunde dömas till fästningsarbete. Det föreslås, att de
måtte sändas till grufvor eller att på lämpliga ställen måtte inrättas
kvarnar, där de kunde hållas till arbete.1 Kungl. Maj:t öfverlämnar
frågan till Stockholms magistrat, som borde öfverväga, hvilken åtgärd
kunde böra företagas. Innan ännu någon följd häraf försports,
inkommer gardesgeneralkrigsrätten den 5 mars 1741 till regeringen med ny
förfrågan, huruvida ej i hufvudstaden skulle kunna anordnas något
arbete, vid hvilket vanartiga och odygdiga manspersoner kunde undergå
sitt straff och således ej beköfva ens för någon tid försändas till
fästningsarbete i Marstrand, Kalmar eller Kristianstad, därefter deras
förbättring ej vore att vänta. Krigsrätten föreställde sig, att vid det nya
slottets byggande särskildt groft arbete å viss plats kunde lämnas dem.
Därigenom skulle ock kunna motarbetas ostraffade men liderliga gemene
soldaters kringstrykande i staden och å landet, där de stulo och gjorde
ofog. Huru nödvändigt det vore, att något gjordes, styrker krigsrätten
med att omförmäla, hurusom under föregående året trenne soldater vid
regementet »gått i tjänst hos rackaren, för hvilket de strax därpå
framför vaktparaderna blifvit af profossen sparkade och ifrån regementet
körda», och huruledes detta året, sedan en soldat skurit ihjäl en hund,
därför han bortkörts, strax därpå en annan gjort detsamma på ett än
gröfre sätt — allt för att bli krigstjänsten kvitt. De borde, anser
krigsrätten, sättas i ett tillstånd, som vore svårare än krigstjänsten,
dock ej så svårt eller nesligt, som för grofva missgärningar ådömdes —
till exempel »en kvarn af ett eller flera par stenar, som af slika
personer dragas kunde, å hvilken enhvar mot tull finge mala».
Detta förslag öfverlämnades till hofkommissionen, som först den
20 aug. 1746 afgaf sitt äskade yttrande rörande dylika personers
användning vid slottsbyggnaden. Yttrandet blef afstyrkande, då sådana
arbetare fordrade bevakning, som blefve dyr, och ej alltid
sysselsättning kunde dem beredas. Äfven lagkommissionens yttrande infordrades.
Den fann mycket lämpligt, att en sådan straffgrad anordnades, men
därtill fordrades medel; och då kommissionen ej härför visste någon
utväg, kunde den heller icke utlåta sig om själfva sättet för sådant
arbetes inrättande. Men då brottsliga funnos, hvilka ej i grunden voro
så fördärfvade, att de behöfde instickas i fästningar, föreslog
kommissionen, om de ej kunde sändas till Öster- eller Västerbotten för att
upptaga ödemarken.
Häröfver infordrades yttrande af länsstyrelsen i Västerbotten. Det
afgafs den 24 sept. 1746 och var alldeles afstyrkande, enär förslaget
vore omöjligt att utan stora kostnader utföra.
Vid slutlig pröfning af ärendet den 16 juli 1746, således redan
förrän svaret från Västerbotten anländt, finner K. Maj:t nödigt, att en
inrättning ordnas för sådana, som ej behöfva för groft brott sändas
till någon fästning, ej minst därför att i en så folkrik stad som
Stockholm »någon uppenbar och daglig varning för liderliga och till laster
1 Rådhusarkivet, reg. 1737.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
