- Project Runeberg -  Människan inför världsgåtan /
152

(1907) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Spencer är mycket tydlig i denna punkt, han säger: »Vi
kunna icke betrakta den synliga världen såsom hafvande
en bestämd början eller ett slut» (jfr också sid. 35).

Spencer kände väl, då han skref detta, till läran om
energiens (man sade då kraftens) oförstörbarhet och den af
Lavoisier genom experiment vunna satsen om materiens oför-
störbarhet, hvilken faktiskt antagits i alla tider, fastän full
klarhet i frågan ej varit rådande. Under det sista årtiondet
har man stundom sett det påståendet framkastadt, att ma-
teria (mätt genom vikt) kan förstöras. Man har därvid åsyftat
några utomordentligt noggranna försök af Landolt, vid hvilka
han sett efter om vikten af två kroppar, som kemiskt inverka
på hvarandra, förändras genom denna inverkan. Landolt
har trott sig kunna påvisa, att stundom en obetydlig för-
ändring, något öfverstigande försöksfelen, ägt rum. Ge-
nom senare försök har han emellertid kommit till den me-
ningen, att viktsförändringen varit skenbar och berott på
en långsamt försvinnande temperaturstegring vid pro-
cessen. Man kan således med allt skäl säga, att ke-
misternas samlade, stora erfarenhet visar, att de gamla
filosofernas åsikt om materiens oförstörbarhet är riktig.

Det egendomliga med de författare i kosmogoniska frå-
gor, som antagit, att materien plötsligt blifvit till, är det,
att de allesammans ange ett system, i hvilket de antaga,
att materien ej har något slut i tiden. Detta är en obe-
griplig inkonsekvens, lika obegriplig, som om man skulle
drista sig att påstå, att det funnes oändligt med stjärnor
norr om ekliptikan men ej söder om densamma. Man
kan däremot möjligen våga invända, att det finnes begrepp,
t. ex. temperaturen, om hvilka man antar, att ett oändligt
stort gradtal däraf kan tänkas, men icke ett gradtal under
ett visst gifvet minimum — i detta fall den s. k. absoluta
nollpunkten, — 273° C. Däremot må anmärkas, dels att

visade detta anbud, sökte man bli honom kvitt genom lönnmord
och utstötte honom sedan ur den judiska församlingen. Han för-
värfvade sedermera genom Slipning af linser en tarflig bärgning
och skref storartade verk i filosofi samt något naturvetenskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:01:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varldsgata/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free